Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motorsport — moderna fartvidunder - Svenska tävlingsformer - Världens största autodromer - Racerbanornas mästare - Den italienska eran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_____________________________________________________________ MOTORSPORT 2363
En större biltävlan anordnades
1954 på Hedemorabanan.
Ekonomiskt gick den med förlust
men de sportsliga resultaten
var över förväntan. Stor lycka
gjorde de snabba
Porsche-vag-narna i ett specialheat.
lighetstävlingarna spelat största rollen i Sverige. Det
är tävlingar som går ut på att föraren skall hålla en
viss stipulerad genomsnittsfart på vanliga
landsvägar. År 1906 kördes Kungl. Automobilklubbens stora
Vintertävling för första gången, och därmed hade
initiativet tagits till en av de märkligaste tävlingarna
i bilsportens historia. Den gick som namnet antyder
vintertid och under vardagliga svenska
vinterförhållanden.
Tjugofem år senare var denna utmärkta tävling
genom förbättrad vägunderhållning och bilens snabba
utveckling färdig för avlivning. I stället arrangerade
KAK »världens enda vinter-Grand Prix»,
hastighets-tävlingen vid Rämen, som även den numera kan anses
avskriven.
Ett särskilt kapitel i den svenska bilsportens
historia intas av isloppen. De förnämsta har varit
rakbanorna på Yngaren och Edsviken samt rundbanorna
på Hjälmaren vid Örebro, Flatensjön, Varpen vid
Bollnäs och Vallentunasjön.
Världens största autodromer
När man i slutet av 1890-talet började arrangera
hastighetstävlingar för bilar, var man hänvisad till
att hålla dessa evenemang på landsvägarna. Några
speciella banor var för den tidens fart knappast
nödvändiga, och troligen såg man också den långa direkta
distansen som det viktigaste tävlingsmomentet.
Men efter ett flertal svåra olyckshändelser, vid
vilka även en mängd åskådare fick släppa livet till,
lade sig myndigheterna emellan och förbjöd
lands-vägsloppen. Förbudet stod sig visserligen inte så länge
men dock tillräckligt för att sportens målsmän skulle
få upp ögonen för att det behövdes specialbyggda
banor.
De mest berömda banorna är BrooHancL-banan
strax söder om London (nedlagd efter andra
världskriget), Montlhéry-banan ett par mil söder om Paris,
Monza-banan i Italien, Awwj-banan i Berlin och
Nürburgring söder om Köln. Av utomeuropeiska
banor intar amerikanska Indianapolis samt
afrikanska Tripolis en framträdande plats.
Racerbanornas mästare
Utan tvivel fanns det redan bland de första
täv-lingsbilisterna briljanta förare, som även om de levat
i vår moderna tid med dess fartresurser torde kunnat
slå sig fram till en god plats bland tävlingsförarna.
Men att nu kunna rätt uppskatta deras prestationer
och förmåga är en omöjlighet. Vagnmaterialet var
alltför nyckfullt och ojämnt för att en man i en serie
lopp skulle kunna inta en dominerande ställning, och
det dröjde långt in på detta århundrade, innan en
förare lyckades skapa sig en klar särställning inom
racergebitet. Den första verkliga stjärnan var
italienaren Felice Nazarro.
Den italienska eran
Han var den förste som lyckades bli dubbelsegrare
i det oerhört farliga och svårkörda Targaloppet på
Sicilien (1907 och 1913), men efter världskriget hade
hans lärjungar vuxit i kapp honom, och han fick svårt
att värja sig för landsmännen Pietro Bordino och
Giuseppe Campari, två förare som snabbt
skaf
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
