Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Månen — vår närmaste granne i världsrymden - Har månen en atmosfär? - Finns det något organiskt liv på månen? - Mårddjur — förnämliga pälsdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
________________________________________________________________ MÅRDDJUR 2407
Vår jord sedd från månen.
Jorden lyser som en jättemåne
på himlen, nära 4 gånger så
stor i genomskärningjsom vår
måne. Denna jättemåne
genomgår också växlande faser.
På bilden är det »full-jord».
Man ser jorden rotera runt på
24 timmar. Ehuru det inte
framgår av teckningen är det
i verkligheten möjligt att se
moln sväva fram över
jordytan, ja man kan även iaktta
sjöar och hav, där solen kan
spegla sig. En ståtlig syn — som
väntar på att bli upplevd.
hundra, har i allmänhet ett ganska oregelbundet
förlopp. Särskilt berömd är Alpdalen, som korsar
bergskedjan Alperna och har en genomsnittlig bredd av
10 km och en längd av 140 km. Den mest bekanta av
klyftorna är den nära den synliga månhalvans mitt
befintliga Hyginusräfflan, som skär igenom kratern
Hyginus. - Av alla månobjekt är strål sy st em en
svårast att förklara. De består av breda strimmor från
de stora ringbergen. Dessa höjer sig uppenbarligen
inte mycket över den omgivande marken utan går
över berg och dalar utan varje avbrott och torde
därför endast genom sin ljusa färg skilja sig från de
omkringliggande partierna.
Finns det något organiskt liv på månen?
Den bild vi kan göra oss av naturförhållandena på
månen betingas fundamentalt av bristen på egentligt
lufthölje och vatten. Intet blått himlavalv höjer sig
över »månlandskapet». I världsrymdens hisnande
svarta djup ser man både dag och natt stjärnornas
nålvassa, orörliga ljusprickar. Mån-dagen varar två
veckor, under vilken tid stjärnorna långsamt
passe
rar från den östra månranden till den västra. En
jättelik himlakropp, jorden, står därvid alltid på ungefär
samma plats på månhimlen. Solen, vars korona
ständigt är synlig och omkring vilken zodiakalljusets
långa ellipsoid också kan skönjas, går plötsligt ned
utan skymningsljus och uppstiger lika plötsligt
utan förmedlande gryning. Under dagen upphettas
månskorpan i hög grad, men detta värme strålar
nästan fullständigt ut igen i rymden under månnatten,
då ytans temperatur kan sjunka till - 1500 G. - Det
synes uppenbarligen inte finnas några
förutsättningar för organiskt liv i högre former på vår drabant.
Över huvud har man inte med säkerhet kunnat
fastställa några förändringar på månen. De enda
omständigheter som antyder tillvaron av dylika är de av
W. H. Pickering och andra gjorda iakttagelserna,
enligt vilka på kratrarnas innersidor vissa vita fläckar
förekommer, som försvinner i den mån som solen
stiger högre på månhimlen. Dessa företeelser kunde
tyda på att vatten och luft inte alldeles saknas i
fördjupningarna på månen och att ett slags
rimfrostbildningar är möjliga.
FÖRNÄMLIGA PÄLSDJUR
Mårddjur.
Till de egentliga mårddjuren hör
bl. a. mård, sobel, iller, frett, hermelin, småvessla och
mink. Men dit räknas även järv, grävling (se d. o.)
och skunk eller stinkdjur samt utter.
Mården förekommer över hela vårt land men är
numera tämligen sällsynt särskilt i Norrland på grund
av hänsynslös förföljelse. Den blir omkring 85 cm
lång och är vackert brun till färgen. Dess förnämsta
föda utgöres av ekorrar, som den förföljer och fångar
med stor skicklighet. Men den jagar också annat byte
och angriper bl. a. skogsfågel. Försök har utförts att
förvandla mården till ett husdjur för pälsens skull,
men de har inte slagit väl ut. Mården är helt fridlyst
i vissa delar av landet, medan den i andra landskap
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
