Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mårddjur — förnämliga pälsdjur - Järven - Ett vackert djur som luktar vidrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2408 MÅRDDJUR____________________________________________________________________
Unga mårdar. Honan föder vanligtvis ungarna i en hålighet
uppe i ett träd eller i något stengryt på marken.
får jagas under januari månad (i Skåne även
februari).
Sobeln är ungefär lika stor som mården och har en
blågrå eller rödbrun, mycket uppskattad päls. Den
förekommer i nordöstra Asien. Där och i Ryssland
hålles sobeln som husdjur för skinnets skull.
Illern förekommer hos oss tämligen sällsynt i
södra Sverige. Den blir omkring 40 cm lång och är
brunaktig till färgen med gulaktiga partier på
huvudet. Den angriper en mängd olika smådjur men gör
stor nytta genom att hålla efter råttor och sorkar.
En släkting till illern är fretten, som ofta hålles
tam och används till jakt på kaniner eller råttor. Den
härstammar från den central-afrikanska stäppillern.
Hermelinen finns över hela vårt land. Den blir
20-27 cm lång. Till färgen är den om sommaren
brunaktig, om vintern vit med svart svansspets. Den
är ytterst aggressiv och ger sig t. o. m. på djur som
är betydligt större än den själv. Den kan t. ex. hoppa
upp på ryggen av en hare och bita sig fast i nacken,
tills haren förblött. Även fåglar angriper den. Dess
huvudsakliga föda utgöres dock av sorkar och möss,
varför hermelinen gör stor nytta. Hermelinen kallas
även lekatt och understundom vessla.
Småvesslan är, som namnet anger, mindre än
hermelinen, högst 20 cm lång. Till levnadssätt,
utbredning och utseende med undantag för svansspetsen,
som ej är svart, liknar den hermelinen.
Dvärgvesslan, Europas minsta rovdjur
(kropps-längd 16-20 cm) förekommer i nordligaste Sveriges
fjälltrakter.
Minken förekommer i Amerika. Den har blivit
synnerligen uppskattad som pälsdjur även hos oss. Den
trivs bra i vårt klimat, och förrymda exemplar har
acklimatiserat sig och blivit svåra skadedjur på
viltet i skogarna och fisken i bäckar och sjöar. Den
kallas ibland amerikansk flodiller och dess skinn går
under namnet nerts. Den egentliga nertsen eller
flod-illern hör emellertid hemma i Europa.
Järven
Det största och kraftigaste mårddjuret är järven,
som blir något över 1 meter lång, den yviga svansen
(24 cm lång) inräknad. Den är svartbrun till färgen
och har väldiga björnliknande tassar samt påminner
även för övrigt om en björn. Den förekommer hos
oss i nordligaste Sverige.
Järven är utomordentligt hatad av lapparna på
grund av de svåra skador den påstås vålla
renhjordarna. På senvintern, när snön är fast
sammanpackad och skare bildas, kan järven angripa renarna.
Hans breda fötter trampar nämligen inte igenom
snön, som renarnas klövar, och den kan då hinna
fatt den annars mera snabbsprungna renen, på
vilken den kastar sig upp och hugger sig fast i nacken,
tills djuret stupar. Amerikanska undersökningar har
dock visat, att järven till mycket stor del livnär sig
av as men framför allt av smådjur som sorkar,
läm-lar och grodor samt höstetid även av bär. Han bör
sålunda inte betraktas som ett utpräglat skadedjur.
Ett vackert djur som luktar vidrigt
Stinkdjuret eller skunken hör med flera arter
hemma i Nordamerika. Det är ett vackert djur, omkring
40 cm långt med en väldig, yvig svans. Sitt namn har
det fått därav, att det har förmåga att spruta en
fruktansvärt illaluktande vätska, som kan framkalla en
brännande känsla i huden, mot sina förföljare.
Vätskan avsöndras från ett par stora körtlar under
svansen. Innan djuret sprutar ut denna vätska, varnar
det dock först sina förföljare genom att lyfta svansen
rakt upp i vädret. Bryr dessa sig inte om varningen,
sprutar skunken över dem sin vidriga stinkvätska.
Och sedan aktar de sig noga vid varje varning från
en skunk.
Skunken har emellertid en mycket vacker päls och
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
