Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mässling — en riskfylld barnsjukdom - Lagbundet förlopp - Möbler — möbelstilarna från renässans till jugend - Stilhistorisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖBLER 2419
Mässling är en allvarlig sjukdom, särskilt för barn
upp till sex års ålder. Direkt livshotande blir
sjukdomen ibland genom att den bereder väg för andra
sjukdomar, såsom lunginflammation och
tuberkulos, samt genom att den nedsätter motståndskraften.
Trots att mässlingen inte finns med bland de i
epidemilagen upptagna smittsamma sjukdomarna, är
den betydligt mera smittsam än t. ex.
scharlakans-feber och ofta en mycket allvarligare sjukdom än
denna. Av stort intresse är, att nyfödda och småbarn
upp till j/2 år inte kan få mässling, under
förutsättning dock att modern haft mässling någon gång under
sitt liv. Nyfödda barn, vilkas mamma aldrig drabbats
av mässling, kan däremot insjukna.
Förut har påpekats, att mässlingen är en socialt
be
tydelsefull sjukdom, sammanhängande därmed, att
den i tätt befolkade stadsdelar, alltså i fattiga kvarter,
i regel träffar yngre barn än vad fallet är i glest
befolkade, dvs. i burgnare stadsdelar, samt vidare
därmed, att mässlingen är en mycket allvarlig sjukdom,
när den träffar de små barnen.
I modern tid har man i stor utsträckning lyckats
skydda de små och klena barnen vid de tillfällen då
man trott sig veta, att de blivit smittade med den
farliga mässlingen, alltså under epidemitider. Man har
därvid förfarit så, att man insprutat serum, framställt
ur blod, som i förväg tagits från kraftiga barn eller
vuxna personer som nyligen genomgått mässling.
Med denna s. k. konvalescentserumprofylax har man
otvivelaktigt kunnat skydda en del barn.
MÖBELSTILARNA FRÅN RENÄSSANS TILL JUGEND
/VlOBLER har naturligtvis förekommit under alla
civilisationens stadier, men möbler i vår tids
bemärkelse är dock ett relativt modernt begrepp. Om man
nämligen med möbler menar de flyttbara (ordet
möbler kommer av ett latinskt ord mobilis, rörlig,
flyttbar) inventarierna i ett bostadsrum kommer man
faktiskt ända fram till renässansen innan man finner den
fulla motsvarigheten. I vårt land börjar detta skede
med högreståndskulturen under Vasatiden. Tidigare
dominerade nämligen den medeltida principen med
övervägande fast inredning och även större delen av
Vasaperioden kan i så måtto betecknas som ett
möbel-fattigt skede. Den äldsta möbeln är kistan. Den
användes hos oss redan under förhistorisk tid, och från
medeltiden äger vi ett stort antal kistor - de äldsta
kanske redan från 11 oo-talet, med ristad ornering eller
med ornament och bilder i järnsmide. Senmedeltidens
kistor är ofta praktfulla med fasaderna skulpterade
med gotiska arkitekturmotiv. Bland medeltida möbler
bör också nämnas en del fristående kyrkbänkar,
förmodligen avsedda för förnäma personer. Talrika
stolar av romansk typ i svarvarbete har troligen tjänat
som biskopssäten, men kan även ha förekommit i
profan miljö. Bord på kryssade bockar av senmedeltida
typ har bevarats i enstaka exemplar från 1500- och
1600-talen.
Först med 1600-talets början ökas möbelbeståndet.
Med Gustav Adolfstidens krig knyts en varaktig
kontakt med den mellaneuropeiska kulturen. Vi får hit
senrenässans och tidig barock i tysk och holländsk
form. Till de för stilen mest typiska möblerna hör
kabinettskåpet i svart trä med rika inläggningar och
med en inredning bestående av smålådor och
lönnfack. Hit hör också de tunga borden utförda i
natur-färgad ek med detaljer i svart trä och liksom skåpen
uppburna av tunga spiralsvarvade ben eller av
kulfor
made balusterben. Sittmöblernas silhuett är enkel och
rektangulär med ryggar och sitsar av trä eller klädda
med läder, fäst med mässingsstift.
Under Karl XI :s och Karl XH:s envälde kommer
den franska barocken från Ludvig XIV:s hov. Den är
symbolen för självhärskardömet, ceremoniös,
glänsande av förgyllning och svällande av rik skulptur.
Typmöblerna är förgyllda karmfåtöljer, klädda med
siden eller sammet, eller det för tiden typiska
gyllen-lädret, som även användes till väggbeklädnad, tunga
byråar med inläggning i sköldpadd och förgylld
mässing, bord med stativ i rik skulptur med figurer och
bladknippen och framför allt praktsängar. Karakteris-
S TIL HIS T O RIS K ÖVERSIKT
Omkr.
1520-1610 Äldre Vasatid. Sengotik, renässans,
senrenässans.
1610-1660 Yngre Vasatid. Senrenässans
övergående till barock av tysk, holländsk
och fransk karaktär.
1660-1720 Karolinsk tid. Högbarock av fransk
typ, engelsk-holländska
barockformer.
1720-1750 Äldre frihetstid. Senbarock,
förrokoko.
1750-1770 Yngre frihetstid. Rokoko och
biandstilar med gustaviansk stil.
1770-1790 Gustaviansk stil.
1790—1820 Sengustaviansk stil. Tidig empire.
1820-1840 Empire, Karl-Johansstil, senempire,
nygotik.
1840-1890 Stilefterbildning. 1850-talet
Nyrokoko. 1860-talet Nybarock.
1880-talet Efterbildad Louis XVI.
1890-talet Nyrenässans, nyempire.
1900—1910 »L’art nouveau», »Jugend».
1910-1930 Nationell stilromantik. Klassicism.
1930 Funktionalism.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
