Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nansen, Fridtjof — polarforskare och människovän - Fram över polarhavet - Hjälp åt krigets offer - Napoleon I — korsikanen som blev Europas härskare - Den korsikanska bakgrunden - Uppväxtår och genombrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAPOLEON 2423
Efter återkomsten till Norge ägnade sig Nansen,
som 1897 blivit professor i zoologi i Oslo och 1908 i
oceanografi, åt studiet av Nordatlantens fysiska
oceanografi, där hans forskningar blev banbrytande.
Politiskt framträdde han under unionskrisen som
förfäk-tare av Norges sak emot Sverige och blev Norges första
sändebud i London 1906-08. Under första
världskriget togs hans krafter ånyo i anspråk för
underhandlingar med Förenta staterna angående den norska
importen.
Hjälp åt krigets offer
Men han skulle få en ännu mer betydelsefull
uppgift vid första världskrigets avslutning. Redan 1918
började han arbeta för hemsändandet av krigsfångar
från Tyskland, Ryssland och Sibirien, och sedan han
lyckats få stöd hos Nationernas förbund, ledde han
1920-30 som förbundets överkommissarie för
flyk
tingar och krigsfångar dels hemsändandet av nära en
halv miljon krigsfångar från världskriget, dels
överflyttningen av omkring två miljoner turkar och
greker från Tracien och Mindre Asien. Även de svårt
hemsökta armenierna sökte han hjälpa. För de
landsflyktiga ryssarna utverkade han möjlighet till
uppehåll i olika länder på »Nansenpass», och när 1921 och
1922 en fruktansvärd hungersnöd hemsökte det
krigshärjade och oordnade Ryssland, ledde han en
hjälpaktion, som räddade ett par miljoner människor. Här
firade hans organisationsförmåga och goda hjärta en
stor triumf. Ett erkännande härför fick han i 1922
års nobelpris, som fördubblat genom ett enskilt
bidrag överlämnades till flyktinghjälpen. Även 1938 års
fredspris tillföll de ändamål för vilka han kämpade, då
det tilldelades Nansenbyrån i Genève, vilken fortsatt
hans verk för flyktingarnas skydd. Se vidare
Flyktingproblemet.
KORSIKANEN SOM BLEV EUROPAS KARSKARE
Napoleon i (1769-1821) »Vad våldet må
skapa är vanskligt och kort. Det dör som en stormvind i
öknen bort».
Dessa Tegnérs rader i »Det eviga» är skrivna med
tanke på Napoleon I. De tillkom vid en tid då
Napoleon stod på höjden av sin makt, men det dröjde inte
många år förrän de besannades.
Världen har sedan dess sett andra likartade
härskartyper framträda och försvinna. Likväl torde
Napoleon i kraft av sitt militära och organisatoriska geni
och genom djärvheten och vidden av sina planer även
i framtiden komma att fånga människornas intresse
mer än de flesta andra erövrare och diktatorer. Den
tegnérska bilden här ovan stämmer för övrigt inte helt
beträffande Napoleon: hans välde rasade samman,
men en del av vad som tillkom under hans tid
överlevde honom. Främst gäller detta om »Code
Napo-léon», den nya franska lagen, som fick stor betydelse
inte bara för Frankrike utan också för andra länder
och för modern lagstiftning över huvud taget.
Den korsikanska bakgrunden
Napoleon Bonaparte föddes på Korsika 1769. Om
han hade kommit till världen ett år tidigare, skulle
han ha fötts inte som fransk utan som genuesisk
undersåte. Aret före hans födelse hade nämligen hans
fäderneö avträtts till Frankrike av republiken Genua.
Släkten Bonaparte var av italienskt ursprung, och
italienskan var Napoleons modersmål, franska lärde han
sig först senare och aldrig fullständigt. Till läggning
och sympatier var han också främst korsikan. Korsika
var en avsides belägen ö, där ålderdomliga, primitiva
förhållanden länge bevarades. Napoleon bibehöll alltid
ett drag av primitivitet, han var en våldsam, explosiv
natur. Ett annat korsikanskt drag var den starkt
utvecklade släktkänslan; den visade sig i vördnaden för
föräldrarna och den självklara plikten att ta hand om
de närmaste och hjälpa dem fram i världen.
Släkthämnden (vendefta) levde ännu kvar på Korsika,
och att den inte var främmande för Napoleon framgår
av mordet på hertigen av Enghien [anggäng’], som
var en regelrätt hämndeakt mot släkten Bourbon och
svaret på ett rojalistiskt attentat något tidigare. Men
Napoleon var korsikan även därutinnan, att han länge,
även sedan han bosatt sig i Frankrike, hade sitt hjärta
kvar på sin fäderneö; upprepade gånger återvände han
under sin ungdom dit och deltog i kampen för öns
frigörelse från Frankrike. Det var först sedan han
brutit med frihetspartiets ledare Paoli som han
definitivt klippte av banden med sin hemö.
Uppväxtår och genombrott
Som medlem av en korsikansk adelsfamilj erhöll
Napoleon gratis undervisning i kadettskolan i Brienne
och sedermera i militärskolan i Paris. Hans
utomordentliga begåvning framträdde tidigt. Sina studier
bedrev han med stor energi och ambition, han var
utomordentligt skicklig i matematik och artillerivetenskap
och hade livligt intresse för historia. I en geografisk
anteckningsbok finner man den kortfattade men med
hänsyn till hans livsöde sällsamt innehållsrika
notisen: »S:t Helena, liten ö.» Vid 16 års ålder blev han
sekundlöjtnant. I Frankrike kände han sig länge som
en främling. Först efter de »korsikanska» åren
började han på allvar orientera sig i det franska
samhället. Han skaffade sig förbindelser med det härskande
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
