Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Napoleon I — korsikanen som blev Europas härskare - Napoleon — på vägen till S:t Helena - Napoleon — en politisk maktfaktor även efter döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAPOLEON 2427
»Om det bland er finns någon soldat, som vill skjuta på sin kejsare, kan han göra det nu, här står jag!» lär Napoleon ha sagt
till sina glädjeberusade soldater vid återkomsten från landsflykten på Elba. Efter en litografi av Victor Adam.
terloo. Napoleon måste överlämna sig till
engelsmännen och fördes av dem till fångenskapen på det
ensliga S:t Helena i Sydatlanten.
Napoleon — en politisk maktfaktor även efter döden
Efter Napoleons död 1821 - en tilldragelse som
utlöste en känsla av lättnad på många håll i Europa
-aktualiserades tid efter annan hemförandet av hans
stoft till Frankrike. Först 1840 blev planen
förverkligad, närmast för att skänka någon liten glans åt Ludvig
Filips föga ärorika regering. Under imponerande
hedersbetygelser fördes Napoleons kvarlevor till
»Bor-garkonungens» Paris och gravsattes under
Invaliddomens väldiga kupol. Resultatet av denna gest blev
dock rakt motsatt det åsyftade. Ännu en gång kände
sig Paris’ lättrörliga befolkning omsusad av historiens
stora vingslag och gripen inför ett människoöde som
mer än kanske någon annan dödligs vittnar om
mänsklig storhet och mänsklig litenhet. Skillnaden
mellan vad som en gång varit och vad som nu var blev
alltför påtaglig för att inte ytterligare skada Ludvig
Filip i hans undersåtars ögon.
Under sin livstid hade Napoleon beundrats för sitt
militära och politiska snille och fruktats och avskytts
för det tvång och våld han spred omkring sig genom
de väldiga krig som hans ärelystnad invecklade
världen i. För restaurationens män var han »den
korsikan-ska varulven». Men då några årtionden förflutit, steg
åter glansen kring hans namn. Och vid århundradets
mitt var Frankrike berett att med hänförelse välja
en ny Bonaparte, först till president (1848) och
sedan till kejsare (1852). Det var Napoleons brorson
som under namnet Napoleon III satt på Frankrikes
tron till fransk-tyska krigets olyckliga utgång 1871.
Även forskningens dom över Napoleon har utfallit
ganska olika. Efter hand har dock beundrarnas skara
allt mer tunnats ut och den avståndstagande kritiken
har kommit att dominera. Napoleons viljestyrka,
fantasi och militära geni är oomtvistliga men
hänsynslösheten, människoföraktet, den kalla egoismen
utgör avskräckande drag i helhetsbilden.
Napoleon på väg till S:t Helena.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
