Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Navigation — hur man finner rätta vägen till sjöss - Gradindelning och distanser - Sjökortet - Navigeringens instrument - Farten mätes med logg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_____________________________________________________________________ NAVIGATION 2449
detta gradnät kan man med endast några få siffror
ange läget av varje godtycklig ort på jordytan eller
ett fartygs läge på havet. Sålunda är Stockholms
latitud, eller bredd N 590 19,5’ och dess longitud eller
längd O i8° 4,5’ (Stortorget).
Avstånd över vatten räknas vanligen inte i
kilometer utan i nautiska mil (nm).
Jordmeridiankvadran-ten (avståndet från ekvator till pol) är nominellt
10000000 meter. På varje latitudsgrad kommer
sålunda nittiondelen härav eller 111,1 km. Genom
ytterligare division med 60 finner man, att en
latitudsminut är i det allra närmaste 1 852 meter. Det är åt
detta mått man givit benämningen nautisk mil eller
distansminut. Det är även detsamma som en
latitudsminut. Ordet sjömil var förr detsamma som fyra
distansminuter men är numera detsamma som en
distansminut. En tiondels distansminut, 185 meter,
kallas kabellängd.
Sjökortet
För att kunna planera resan och orientera sig
under färden måste man ha tillgång till kartor, sjökort,
över de farvatten resan omfattar. Sjökortets
viktigaste egenskap är, att det är vinkeltroget, dvs. att en
vinkel på havet, en styrd kurs t. ex., alltid kan
avbildas med en lika stor vinkel i sjökortet. Därav följer,
att tre punkter, öar, grund, som bildar en triangel på
havet, alltid bildar en exakt lika triangel i sjökortet.
Då det inte är möjligt att till alla delar riktigt avbilda
den buktiga jordytan på ett plan, har man vunnit den
nödvändiga vinkeltroheten endast genom
uppgivandet av yttroheten eller skal troheten. Sjökort får
därför en s. k. växande skala, som ständigt ökar från
ekvatorsidan mot polarsidan. Se vidare artikeln
Kartor.
Alla sjökort har norr uppåt och ost åt höger samt
gradering längs kanterna. Längs kortets sidor finns
latituden utmärkt med grader och minuter och längs
över- och underkanten longitudsskalan även med
grader och minuter. I kortet utritas allt som är av vikt
för sjöfararen, alla landkonturer och
undervattens-grund, fyrar och sjömärken samt vattnets djup och
bottnens beskaffenhet. Dessutom finns uppgifter om
tidvatten, om strömmar och om kompassens
missvisning.
Sjökort tryckes i olika skalor beroende på vilket
vatten de omfattar. Översiktskort över stora oceaner
är i liten skala. Det svenska kortet över Nordsjön är
i skalan 1 : 1 000 000, under det att de svenska
kustkorten vanligen är i skalan 1 : 200 000. Specialer över
hamnar och skärgårdar trycks i stor skala, 1 : 50 000
eller större. Sjökortets noggrannhet och tydlighet
ökar givetvis med skalan. Ett fartyg som gör resor
över hela världen måste vara utrustat med många
översiktskort, kustkort och specialer över alla hav
och kuster.
Jorden tänks överdragen av ett gradnät av meridianer,
cirkellinjer som går genom polerna, och paralleller, som går
vinkelrätt mot dessa. Latitud är avståndet, mätt i vinkel på en
meridian från ekvatorn räknat, och longitud är avståndet i vinkel
på ekvatorn från nollmeridianen, vilken vanligen räknas gå
genom Greenwichs observatorium i London. Motsvarande
vinklar kan även tänkas vid jordens medelpunkt, y
betecknar latitud, L betecknar longitud.
Navigeringens instrument
Kompassen är den sjöfarandes viktigaste
instrument. Kompassen eller rättare sagt kompasskivan
(kompassrosen), på vilken magnetnålen är fästad,
har av ålder indelats i 32 streck (»väderstreck»), av
vilka de s.k. kardinalstrecken betecknas med N (o°),
O (900), S (1800) och V (2700). Gradtalen inom
parentes anger indelningen i 360°, vilken numera avlöst
den äldre streckindelningen. Se vidare Kompassen.
Utöver missvisningen tillkommer ett ofta mycket
större kompassfel, nämligen deviationen, som beror
på att de jordmagnetiska kraftlinjerna påverkar
fartygets järnmassor och bildar magnetism i dessa,
vilken i sin tur påverkar kompassen. Deviationen är inte
konstant utan växlar storlek och tecken alltefter
fartygets stävriktning. Deviationens storlek kan inte
bestämmas annat än på experimentell väg. För att
nedbringa deviationen till ett minimum fastsättes små
magneter och mjuka järnstycken i kompassens stativ,
nakterhus, så att deras magnetism motverkar och om
möjligt upphäver fartygets magnetism. Detta kallas
att kompensera kompassen. Den återstående
deviationen bestämmes omsorgsfullt och tabelleras.
Pejlskivan brukas att finna riktningar, pejlingar
eller bäringar, från fartyget till synliga föremål.
Skivan är graderad i likhet med kompassrosen. Den är
vridbar i horisontalplanet och försedd med
indexvisare i långskeppsriktningen. Den har även en
vridbar diopter, vilken vid pejlingar inställes mot
föremålet, varvid man kan avläsa dettas vinkel från
indexvisaren. Inställes pejlskivan på samma gradtal som
den styrda kompasskursen, erhåller man direkt
kompassbäringen till föremålet.
Farten mätes med logg
Fartygets fart mätes i knop, som är antalet
nautiska mil per timme, dvs. 1 knops fart är detsamma
som i 852 m per timme. Instrumentet varmed farten
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
156—410185 V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
