Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Navigation — hur man finner rätta vägen till sjöss - Farten mätes med logg - Lodning av vattendjupet - Tabeller och uppslagsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245° navigation
Här gör vi en titt inuti styrhytten på
en stor linjeångare, som just går till
sjöss. Rorsmannen står vid ratten med
en reservratt till vänster om sig.
Framför sig har han den automatiska
styranordningen, påverkad av
gyro-kompassen, med en liten ratt för
kursens sättande. Den automatiska
styrningen sätts i funktion och övertar
rorsmannens göromål, så snart
fartyget lagts på kurs i öppen sjö. Förut
om styrbord står äldste vakthavande
officeren. Han ser ut genom ett
»klar-sikt-fönster», som består av en
roterande glasskiva, vilken genom
cen-trifugalkraften slungar från sig regn
och snö. I förgrunden syns två’
maskintelegrafer för signaler till
maskinrummet och bakom dem en telegraf
till reservstyrrummet i akterskeppet.
Från taket hänger talrör. På förliga
skottet sitter en varvindikator, som
utvisar far tygsmaskinens slagantal.
mätes kallas logg och består av en i vattnet efter
fartyget släpad propeller samt ett räkneverk som
registrerar propellerns rotation och därmed den
tillrygga-lagda distansen uttryckt i distansminuter. Andra
loggtyper registrerar det av farten orsakade
vattentrycket och visar farten i varje ögonblick. Då man
känner farten, kan man lätt med hjälp av ett ur veta,
när en viss distans är tillryggalagd.
En vanlig typ av tryckloggar är den svenska
SAL-loggen. Från fartygets botten sticker ut ett rör med
framåtriktad öppning. Av farten pressas vattnet in
och ledes till en bälgliknande behållare som
förlänger sig alltefter fartens ökning. En visare
förbunden med bälgen anger direkt på en tavla fartygets
hastighet i knop och genom en maskinell anordning
kan också den tillryggalagda distansen fås fram och
visas på en instrumenttavla.
Lödning av vattendjupet
För mätandet av vattendjupet används lod, som
medelst en tunn stållina sänkes ned till sjöbottnen.
Emedan vattnets tryck är direkt proportionellt mot
djupet, visar ett vid lodet fäst
tryckmätningsinstru-ment direkt, hur djupt lodet varit nere. Kännedom
om vattendjupet är av stort värde särskilt vid tjocka,
då det genom att sammanställas med sjökortets
djupsiffror underlättar orienteringen. Ekolodet är ett
modernt lod, som sänder av elektrisk energi alstrade
ljudvibrationer ned mot havsbottnen och registrerar
tiden, tills de återkommer som eko, varigenom djupet
kan mätas.
För arbete i sjökortet har navigatören en gradskiva,
transportör, eller kurslinjal, varmed kurser och
riktningar bestämmes, samt en passare, varmed distanser
enligt kortets latitudskala avsättes. Vid kortarbetet
motsvarar således transportören kompassen i
verkligheten och passaren loggen.
För den astronomiska navigationen behöver
navigatören en sextant, varmed himlakropparnas
höjder över horisonten mätes. Genom sinnrikt anordnade
speglar synes solen, stjärnan, vid horisonten, när
observatören riktar sextanten mot denna, varefter han
på instrumentets skala kan avläsa höjden med en
noggrannhet av en sjättedels bågminut. Navigatören
behöver även veta exakt vid vilken tid han gör sin
observation och har därför ett precisionsur,
krono-meter, ombord. Denna visar alltid tiden i Greenwich,
och dess gång kontrolleras ofta genom
radiotidsigna-ler, så att navigatören ständigt vet, om den skulle gå
någon sekund fel.
Tabeller och uppslagsverk
Utöver instrument och sjökort behöver den
sjöfarande flera publikationer för att kunna snabbt och
säkert föra fartyget över havet. Nautikalalmanackan
innehåller noggranna uppgifter på solens och
planeternas gång över himlen och alla stjärnornas lägen.
Tidvattenstabeller meddelar, när det är högt vatten i
hamnar med tidvatten och hur högt vattnet stiger och
faller. Fyrlistor lämnar förteckning på fyrar och
fyrskepp i olika länder, och seglingsbeskrivningar utges
i varje land med allmän beskrivning över respektive
kuster. Den svenska seglingsbeskrivningen kallas
Svensk Lots. Den utges i fem delar av Sjökarteverket
och beskriver i detalj den svenska kusten och
angränsande farvatten.
När som helst kan emellertid förändringar inträffa
i allt detta. En fyr kan slockna och ett fyrskepp
sänkas vid en kollision, ett sjunket vrak kan göra en
farled obrukbar, och ett flytande vrak eller en driv-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
