Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Navigation — hur man finner rätta vägen till sjöss - Tabeller och uppslagsverk - Praktisk navigation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAVIGATION 2451
T. v. tas solhöjden med sextant
för att beräkna lat. eller long.
Navigatören håller sextanten
mot solen, så att han ser
horisonten i sextantens kikare.
Samtidigt vrider han den rörliga
armen BC, så att solbilden
reflekteras från dess vridbara
spegel, B, till spegeln A, och
därifrån till kikaren. När armen
BC är rätt inställd ser
naviga
tören solens spegelbild precis på horisonten och kan
då på bågen, gradering D, avläsa solens höjd. Av denna
och tiden vid observationen, avmätt på kronometern,
kan fartygets läge uträknas. T. h. ser vi två exempel
på huru fartygets lokala tid utvisar longituden genom
jämförelse med Greenwichs medeltid, som finnes på
fartygets kronometer. Den rad av klockor som är
betecknad med A visar lokala tiden för var 15 :e grad
västvart, då det är 12 middag i Greenwich. Den rad
som betecknas med B visar en liknande jämförelse, då
klockan är 16 i G. Om t. ex. solen står i söder (12 t),
då kronometern visar en Greenwichmedeltid av 16,
kan man lätt räkna ut att fartyget befinner sig 6o°
väst om Greenwichs meridian. Jorden vrider sig
150 på en timme. — På undre bilden t. v. ser vi
navigeringscentrum på ångaren Queen Mary.
Navigations- och styrhytt ligger på bryggan för om
skorstenen. Över dem är den öppna signalbryggan.
På vardera sidan av bryggan är ett vindskydd, som är
utbyggt utanför fartygssidan för att ge fri sikt längs
denna. T. h. en kronometer.
mina kan vara till fara för sjöfarten på stora hav.
Alla sådana förändringar publiceras så snabbt som
möjligt i en på alla språk utgiven tidskrift, som på
svenska heter Underrättelser för Sjöfarande och
utges av Sjökarteverket varje vecka. På Nordatlanten,
som är världens mest trafikerade hav, finns slutligen
internationellt underhållna patrullfartyg, som varnar
sjöfarande för isberg, avger väderleksrapporter och
dylikt.
Praktisk navigation
Så utrustat med instrument, sjökort och böcker
kan fartyget gå till sjöss. Innan det lämnar hamnen,
studerar navigatören sitt sjökort och utritar den
första kursen han skall styra ute på havet. Med
gradskivan tar han ut kursens rättvisande gradtal, och
med hänsyn till ortens missvisning och kompassens
deviation på kursen i fråga räknar han ut vilken kurs
detta motsvarar på den felvisande kompassen.
Omvänt måste han rätta varje styrd kompasskurs för
deviation, missvisning och avdrift, om det blåser så
hårt, att fartyget driver, samt för havsströmmar.
Fartygets färd över havet sker därför inte i den riktning
som kompassen anger, och navigatören måste känna
till och rätta kompasskursen för alla dess fel, av vilka
inget är konstant. Vet han hur fartyget rätt går fram
över havet, kan han i sjökortet rita ut dess kurser
med linjal och gradskiva samt med passaren avsätta
den distans fartyget enligt loggen förflyttat sig på
varje kurs. Han får då i sjökortet en svagt bruten
sicksacklinje, som utmärker fartygets väg över havet.
Trots alla noggranna beräkningar gör okända
havsströmmar, små fel i styrningen och små fel i loggen,
att fartyget inte kommer dit beräkningarna visar.
Navigatören måste därför så ofta som möjligt
bestämma var fartyget är och ständigt genom nya
observationer precisera sitt läge, så att han från ett nytt och
korrekt ställe kan sätta nya kurser mot resans
sluthamn.
Första villkoret för sådan terrester ortbestämning
är, att man vet vilken landkontur eller vilken fyr man
ser och att man kan återfinna den i kortet. Misstag i
den vägen kan bli ödesdigra, om det skulle bli tjocka
under den följande natten.
Många metoder finns för att bestämma fartygets
läge. Ett mycket användbart är s. k. krysspejling. Om
man från fartyget ser t. ex. en fyr rätt i norr, så måste
en person på fyren se fartyget rätt i söder. Dragés
därför i sjökortet en blyertslinje från fyren i fråga
rätt åt söder, så måste fartyget befinna sig på den
linjen. Om man samtidigt ser en avlägsen brant udde
rätt i väster, måste man även vara på en linje som
från udden dragés rätt åt ost och då vara där de båda
linjerna skär varandra. Liksom kurser måste även
sådana pejlingar rättas för deviation och missvisning,
innan de kan läggas ut i sjökortet. Med hjälp av
pejlingar, enslinjer, lödningar, observation när fyrar
sjunker bortom horisonten och annat har navigatören
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
