Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nebulosor — den »tomma» världsrymden - Vintergatan ett skenbart töcken - Ljusa nebulosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NEBULOSOR 2453
T. v. En ringformig nebulösa i Lyran, en typisk representant för de planetariska nebuloserna. Foto med lOO-tumsteleskopet
på Mount Wilson. Exponering 1 tim. — T. h. I stjärnhopen Plejaderna eller Sjustjärnorna är de enskilda stjärnorna till stor
del omgivna av gasmassor som bringas att lysa av stjärnornas starka sken: ljusa nebulosor. Foto från Yermes-observatoriet.
gatan får den oregelbundna form som den tycks ha.
Utan dessa skymmande moln skulle Vintergatan
utgöra ett ganska regelbundet band över himlen. (Se
Vintergatan.)
Ljusa nebulosor
De ljusa nebulosorna är av två slag: 1)
planetariska, 2) oregelbundna nebulosor.
De planetariska nebulosorna har fått sitt namn av
att de i mindre instrument ter sig som ljussvaga
pla-netskivor. Man känner nu omkring 150 sådana. En
del av dem kallas ringnebulosor. Den mest bekanta
är Ringnebulosan i Lyrans stjärnbild. I mitten har
de en centralstjärna. Även i de icke ringformade
planetariska nebulosorna kan man i regel i centrum
finna en stjärna. Denna centralstjärna har en
ytterligt hög temperatur (50 å 100 tusen grader),
tillhörande spektralklassen O (se Stjärnor). Under
inflytande av strålningen från denna stjärna blir gaserna
i den omgivande nebulosan fluorescerande, dvs.
tvingas att utsända ljus. Genom att studera dess
spektrum får man kännedom om de grundämnen som
ingår i gasmolnen. Man har på så sätt funnit kväve,
syre, helium och neon. (De funna spektrallinjerna
skiljer sig dock från dessa ämnens vanliga linjer,
därför att gasatomerna här är joniserade, i vissa fall
flerdubbelt, på grund av den intensiva strålningen
från centralstjärnan.)
De planetariska nebulosornas genomskärning
över
träffar jordbanans diameter 10 å 100 tusen gånger.
De påminner till utseendet om de genom explosion
uppkomna s. k. novorna, nystjärnorna, där det
också omkring den stjärnan, som exploderat, har
uppstått ett mer eller mindre lysande gashölje (se
Stjärnor). Faktiskt har det visat sig, att gashöljet hos de
planetariska nebulosorna vidgar ut sig, expanderar
liksom gashöljet runt novorna. Dock expanderar
höljet hos de förra endast med en hastighet av några
tiotal km i sek., medan det hos novorna expanderar
med omkring 100 gånger så stor hastighet.
De planetariska nebulosorna har många olika
former, med enkla och med dubbla ringbildningar samt
i vissa fall med en mycket invecklad struktur, som
tyder på virvelbildningar och strömningar inom
ne-bulosamaterien. Det är inte otänkbart, att de är
resultat av i svunna tider inträffade jättestora
nova-explosioner (supernovor) och att de med mera
invecklade former har sin explosion längst tillbaka i
tiden.
De oregelbundna nebulosorna ser man på flera håll
i Vintergatan eller dess närhet. De har ofta mycket
egendomliga former. Den mest kända är
Orionnebu-losan, som man redan med blotta ögat kan skönja
som en ljus dimfläck i »svärdet», som är fäst vid
Orions bälte. Mitt inne i denna nebulösa finns en hel
stjärnhop med stjärnor av mycket hög temperatur.
Dessa har tydligen samma verkan på gasmassorna
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
