Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Neuros och hysteri — offer för vantrivsel och hävdelsebehov - Neuros - Karaktärsneuros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2472 NEUROS ________________________________________
Kanske kommer man sanningen närmast om man i
dessa beteendeformer ser psykiska överbyggnader på
en viss anlagsmässig konstitution.
Hittills har man knappast lyckats påvisa att
neu-ros eller hysteri medför någon organisk förstöring
i nervvävnaderna, även om det står klart att de
psykiska störningarna kan påverka den fysiska
apparaten. Det gemensamma kännetecknet är rubbningar
på känslolivets område i form av spänningar, olösta
konflikter, hämningar, återfall till barnsliga
reaktionsmönster m. m. Därvid använder man numera
ofta neuros som överbegrepp och låter neurosen
innefatta även hysteri. Det går i varje fall inte att dra
skarpa gränser mellan de båda företeelserna. Då är
det lättare att ur neuros-gruppen urskilja vissa
speciella former som neurasteni, organneuros och
tvångs-tankar (fobier).
När olika former av neuros och hysteri här
behandlas var för sig, sker det för att ge en klarare bild av
de skilda företeelserna. För den skull får man inte
förbise att de ofta flyter över i varandra och att det
finns varierande terminologi inom forskningen på
detta område.
Neuros
Med neuros menar man ofta det spänningstillstånd,
som uppkommer när man möter sådana krav som
man inte kan motsvara eller inte tror sig kunna
motsvara. Neurosen kan bl. a. ta sig uttryck i nervositet.
Med en vid tillämpning av begreppet kan man säga
att en tillfällig neuros uppstår, när en annars lugn
människa visar de tecken på yttre kroppslig oro, som
vi brukar kalla nervositet. Annars är det vanligare
att neurotikern utåt mera visar spänning än
kroppslig oro, även om det hos honom kan finnas vissa
tvångsmässiga rörelser. Neurosen kan också ta sig
uttryck i att man får fysiska besvär som
hjärtklappning, tarmkatarr osv. På det hela taget är det fråga
om bristande anpassning mellan egen förmåga eller
självvärdering och miljön med de krav denna ställer
på individen.
Den missanpassning, som neurosen innebär, kan
vara tillfällig som i situationsneuroser, endast ha att
göra med speciella omständigheter såsom
tvångstan-kar eller vara djupgående och prägla hela
personligheten såsom vid karaktärsneuros. Tillfälliga
neuroser framkallas av speciella orsaker såsom trötthet,
skräck, sjukdom, oro osv., men brukar försvinna
sedan miljöns tryck upphört. De kroniska neuroserna
syns bero på en tidigt uppkommen brist på
anpassning mellan den växande individen och hans miljö,
varvid ett visst beteendemönster fixeras. Det
förefaller dessutom troligt att det finns olika
konstitutionell benägenhet för att råka ut för neuros. På
annat sätt kan man knappast förklara, varför likartade
förhållanden hos den ene individen ger upphov till
neuros, men hos den andre knappast förefaller lämna
något spår.
Karaktärsneuros
Ångest, ängslan, brist på trygghet och
underlägsen-hetskänslor syns vara grunddrag i
karaktärsneuro-sen. De förefaller bottna i att uppväxtmiljön inte givit
tillräcklig trygghet, att man saknat ömhet från
uppfostrarnas sida, känt sig tillbakasatt i förhållande till
andra syskon eller på annat sätt särskilt starkt
upplevt sin underlägsenhet. Känslan av otrygghet tar
sig uttryck i att man vill hålla viss distans till andra
människor. Reaktionerna präglas inte av lust till
samförstånd utan av självsäkerhet, bakom vilken döljer
sig rädslan att utsätta sig för nya konflikter och få
nya sår. Då reagerar man med att dra sig undan och
försöka slippa bli uppmärksammad såsom
ångestneurotikern gör eller med att uppträda med sådan
arrogans mot andra att de inte upptäcker svagheten,
vilket den aggressiva neurotikern gör.
Ångestneurotikern är överkänslig och lätt sårbar.
Han upplever starkt sin underlägsenhet och
otillräcklighet och har en pinande känsla av att alla kan se
och upptäcka den, om han inte går ur vägen och
håller sig undan. Han tror i allmänhet att hans svaghet
inte skall märkas, om han uppträder så försynt och
undvikande som möjligt. Därför blir han lätt
åsidosatt och uppmärksammas föga, vilket ger ytterligare
näring åt hans ruelse över sig själv. Han skyggar
ytterligare för kontakter och utvecklas kanske till en
fåordig enstöring. Det är inte sällsynt att
ångestneurotikern lider av tvångsföreställningar e. d.
Det är inte bara ångest som präglar
ångestneurotikern utan också energisvaghet. Han har inte sådana
fysiska eller psykiska kraftresurser att han kan slå
sig igenom svårigheterna och uppträda
självhävdande. Eller också har han från början blivit så
nedtryckt att han inte vågar hävda sig eller utnyttja sina
resurser. Åtskillig energi tas också i bruk för att
upprätthålla en viss attityd och sedan kan det bli alltför
lite över till andra prestationer. Med avseende på
energisvagheten har ångestneurotikern mycket
gemensamt med neurastenikern. Även den som lider
av neurasteni är psykiskt överkänslig och lätt
uttrött-bar. Det uppstår nervösa reaktioner, när man inte
orkar med sina arbetsuppgifter, och tröttheten blir
då alltmera dominerande. Neurastenikern har svårt
att utföra ett arbete, som han inte trivs med eller att
arbeta tillsammans med människor han har dålig
kontakt med. Han blir lätt uttröttad och då uppträder
ångest och oro, vilket ytterligare förvärrar tillståndet.
Han har svårt att ställa om sig och det förefaller
honom nästan omöjligt att utföra något som ligger vid
sidan om den dagliga rutinen. Han sover dåligt och
vaknar trött. Han kan känna sig uttröttad enbart av
att tänka på ett väntande arbete. När han sviktar,
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
