Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden — fem folk — en kultur - Tidigare enhetssträvanden - »Söndringens tid är förbi» — skandinavismen - Unionsupplösningen — första världskriget — nordismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2498 NORDEN
Trekungamötet i Malmö 1914. Teckning av dansken Alfred
Schmidt. Bilden återger karikatyrmässigt kungamötets
cere-moniösa och strikt formella sida. Men mötet hade också en
annan sida, präglad av allvar och äkta känsla för de tre
brödrafolkens väl.
komma ett gemensamt svenskt-danskt uppträdande.
Men vid det laget började ledningen i Norden trots
danskt motstånd att övergå i svenska händer, och den
svenska stormaktstiden kännetecknades av en
tvekamp mellan de båda rivaliserande makterna. Under
de ständiga fejderna rådde ett verkligt nationalhat
mellan de båda nationerna, en motsättning som först
under 1800-talet skulle förbytas i sin motsats.
»Söndringens tid är förbi» — skandinavismen
Samhörighetskänslan mellan Nordens folk kunde i
längden inte helt förkvävas. »Djupt i folkens själ, i
det förtegna, där brusar ändå evigt brödrasången»
(Heidenstam). Då Sverige och Danmark 1794 slöt en
överenskommelse om ömsesidigt skydd, hälsades
den med allmän tillfredsställelse över hela Norden.
Under förra hälften av 1800-talet framträdde vidare
ett flertal stora diktare både i Sverige och Danmark
och besjöng Nordens enhet. Ett märkesår blev 1829,
då svensken Tegnér bekransade dansken
Oehlen-schläger i Lunds domkyrka med de bekanta orden
»Söndringens tid är förbi». Under de närmast
följande årtiondena framträdde en livlig nordisk
rörelse, delvis litterär och ideell, delvis med politisk
betoning, framför allt bland studenterna, den s. k.
studentskandinavismen. Och en verksam
utrikespolitisk bakgrund till denna rörelse bildade det växande
tyska hotet mot Danmarks och Nordens sydgräns.
Den första skandinavismens ödesstund kom
emellertid under 1864 års dansk-tyska krig, då danskarna
förgäves väntade hjälp från Sverige. Men de följande
årtiondena blev ändock inte helt utan betydelse.
Representanter för olika fackliga områden
sammanträffade sålunda vid kongresser och möten för att knyta
förbindelser och lära av varandra. Det första
nordiska skolmötet med stor anslutning från alla
lärarkårer i de nordiska länderna hölls 1870. Vid samma tid
började också de betydelsefulla nordiska
juristmöte
na. Och 1873 ingicks den skandinaviska myntunionen
mellan Danmark-Island, Norge och Sverige som
upplöstes under det första världskriget. I slutet av
nämnda år bildades likaså den ännu bestående
Letter-stedtska föreningen, vars syfte är »att befordra
gemenskapen mellan de tre skandinaviska rikena». Tack
vare en donation av stiftaren kan föreningen
ekonomiskt understödja nordiskt samarbete och utger
-numera tillsammans med föreningarna Norden
-Nordisk Tidskrift.
Unionsupplösningen — första världskriget —
nordismen
Unionsupplösningen 1905 åstadkom förklarligt nog
en tids tystnad på det nordiska samarbetets område
och modstulenhet hos de nordiskt intresserade. Men
så kom världskriget 1914 och tvingade åter de nordiska
folken till sammanhållning och gemensamt stöd. 1914
inledes en ny period av praktiskt nordiskt samarbete
genom trekonungamötet i Malmö. Ett annat
betydelsefullt möte ägde rum i Oslo 1917, där Danmarks,
Norges och Sveriges konungar på kung Gustavs initiativ
ånyo sammanträffade. Den svenske konungen yttrade
härunder bl. a. »Låtom oss skapa en ny förening, icke
av det gamla slaget, men en förståelsens och en
hjärtats förening, vars livskraft jag hoppas skall vara av
en mera bestående natur än den förra.» Under
krigsåren stod de nordiska regeringarna i nära kontakt
med varandra, särskilt i utrikespolitiska frågor, och
ett omfattande utbyte av förnödenheter ägde rum
mellan de nordiska länderna.
Ehuru efter första världskrigets slut de
internationella förhållandena inte längre syntes nödvändiggöra
någon intim nordisk samverkan, uppstod hos ledande
personligheter den frågan, huruvida man inte dess
mindre borde fortsätta ett praktiskt nordiskt
samarbete och upprätta ett organ härför. Så bildades 1919
i Danmark, Norge och Sverige samt något senare även
på Island och i Finland föreningarna Norden. Dessa
föreningar har tagit till sin uppgift »att i intim
samverkan med varandra och efter likartade
verksam-hetslinjer fördjupa samhörighetskänslan de
nordiska folken emellan, vidga deras kulturella och
ekonomiska förbindelser och befordra samarbetet
mellan dem». Det skulle föra för långt att närmare gå in
på det omfattande och mångskiftande arbete som
föreningarna Norden redan utfört. Det må blott påpekas,
att föreningarna årligen håller ett stort antal möten
och studiekurser för olika yrkesgrupper, sörjer på
olika sätt för nordisk upplysning och propaganda,
verkar för ökad språklig förståelse, utger nordisk
litteratur - däribland årsboken Nordens Kalender och
månadsskriften Nordens Tidning - samt bedriver en
omfattande verksamhet bland skolungdomen.
Men föreningarna Norden är inte ensamma om det
nordiska samarbetet. Under åren fram till andra
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
