Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden — fem folk — en kultur - Unionsupplösningen — första världskriget — nordismen - Norden och andra världskriget - Samarbetet efter kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDEN 2499
världskrigets utbrott knöts ett allt tätare nät av
förbindelser mellan yrkesgrupper och ideella och
praktiska sammanslutningar i de nordiska länderna. Av en
undersökning av svenska föreningen Norden 1936
framgick, att av 533 svenska rikssammanslutningar
hade inte mindre än 327 mer eller mindre nära
anknytning till motsvarande sammanslutningar i andra
noi diska länder. Mest framgångsrik och omfattande
är samverkan på det kulturella området. På det
ekonomiska och praktiska livets område har det av
förklarliga skäl varit svårare att komma fram. Även här
uppnås dock efter hand goda resultat. På föreningarna
Nordens initiativ tillsattes 1934 i alla Nordens länder
statliga delegationer för ekonomiskt samarbete.
Oslokonventionen, som 1931 ingicks mellan de
nordiska länderna och Belgien, Nederländerna och
Luxemburg gav likaså uttryck för önskan om samverkan
på det handelspolitiska området.
Den gemensamma nordiska lagstiftningen har
också gått framåt med stora steg under en synnerligen
skicklig ledning. De nordiska länderna kunde också
under mellankrigsåren enas om ett gemensamt
politiskt uppträdande i viktiga internationella frågor, och
deras utrikesministrar sammanträffade till
regelbundna möten omväxlande i de olika länderna.
Norden och andra världskriget
När det andra världskriget bröt ut i september 1939,
räknade man också allmänt med ett gemensamt
uppträdande till frihetens och neutralitetens skydd i
likhet med vad som skett under första världskriget. Det
nordiska statschefsmötet i Stockholm samma höst
blev emellertid inledningen till en följd av bittra
besvikelser. Sällan har en mellanstatlig manifestation i
Norden omgivits med så mycken glans, så många
högstämda ord. Men bakom den lysande fasaden stod den
bittra verkligheten: Nordens länder var inte mogna
för ett samarbete, som skulle innebära ömsesidiga
politiska förpliktelser. Statschefsmötet blev därför i
politiskt hänseende ett fullständigt misslyckande, och
var för sig måste Nordens folk möta sitt öde. Den 30
november blev Finland överfallet av Sovjetunionen
och tvingades 13 mars 1940 till en tung fred. Ett nytt
försök att skapa en nordisk fredsallians strandade och
några veckor därefter - den 9 april - inleddes den
tyska aktionen mot Danmark och Norge. 3 junisamma
år tvingades Sverige att medge lättnader i form av
trupptransiteringar m. m. åt Norges främmande
herrar. Och följande år gick Finland vid midsommartid
åter i strid mot Sovjetunionen vid Tysklands sida
-en kamp som 1944 slutade med ett nytt, bittert
nederlag.
Splittringen i Norden föreföll nära nog fullständig
under några år, och svenska ansträngningar att på
olika vägar humanitärt och materiellt bispringa de
lidande brödrafolken kunde näppeligen skyla de djupa
Det nordiska statschefsmötet 1939 omgavs med en ståt som
utåt lyckades dölja det bittra faktum, att Nordens folk ännu
ej var mogna för samarbete. Gustav V ses här flankerad av
fr. v. Finlands president Kallio, konung Håkon VII av Norge
och Kristian X av Danmark.
sprickor som uppstått. I öster kämpade finnarna sida
vid sida med samma makt, som i väster förtryckte
och terroriserade danskarna och norrmännen. Island
var helt isolerat från det övriga Norden och
ockuperat av västmakterna, medan det ännu fria Sverige
ständigt utsattes för ett dödligt hot och tvingades till
det största hänsynstagande till tyskarna. För många
framstod vid det laget också den nordiska tanken som
död, samtidigt som i vida kretsar dock tanken på
Nordens naturliga enhet och gemenskap blev mer levande
än kanske någonsin tidigare.
Samarbetet efter kriget
Politiskt har länderna efter kriget liksom så många
gånger förr gått skilda vägar. Finland har genom en
försvarspakt med Sovjetunionen 1948 i viss
utsträckning bundits vid sin östra granne, medan Danmark
och Norge orienterat sig åt rakt motsatt håll genom
att ansluta sig till den s. k. Atlantpakten, vilket
inneburit ett närmare samgående med västmakterna. Allt
detta medan Sverige sökt hålla en medellinje genom
att fortsätta sin traditionellt obundna, neutrala
politik.
Trots denna politiska splittring har det nordiska
samarbetet upptagits på nytt. Det präglas dock
numera av en kärvare och mer verklighetsbetonad anda.
Liksom tidigare har det visat sig lättast att nå resultat
vid överläggningar i kulturella och sociala
angelägenheter. Ett konkret uttryck för samarbetsviljan är det
nordiska råd som bildades 1952 och som består av
ombud för Sveriges, Norges, Danmarks och Islands
folkrepresentationer. Det har till uppgift att dryfta
gemensamma åtgärder och besluta om
rekommendationer till regeringarna i respektive länder.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
