Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiska museet och Skansen — Artur Hazelius’ storverk - Mannen bakom verket — Artur Hazelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISKA MUSEET 2507
ARTUR HAZELIUS’ STORVERK
Nordiska museet och skansen.
»Nordi-ska museet, grundat av Artur Hazelius, skall för all
framtid utgöra en självständig stiftelse. Museet skall
jämte därtill hörande inrättningar vara ett hem för
minnen ur det svenska folkets liv med särskild
uppgift att genom vetenskaplig forskning och folklig
undervisning vidga kännedomen om den svenska
odlingens historia. Dess mål skall vara att härigenom
hos Sveriges folk stärka kärleken till fosterlandet och
hembygden. Genom sina samlingar och sina
undersökningar skall museet tillika verka för en
fördjupad insikt om det kulturella sambandet mellan vårt
och övriga nordiska folk.» Så anges Nordiska
museets syfte i den första paragrafen av dess omarbetade
stadgar, som gäller sedan den 29 april 1938.
Mannen bakom verket — Artur Hazelius
Mannen bakom Nordiska museets tillkomst var
Artur Hazelius (1833-1901). Genom gedigen
utbildning och lysande begåvning parad med vidsynthet,
självständighet och dådkraft var han väl skickad för
det verk, han gjorde till sin livsuppgift. Under en resa
i Dalarna 1872 skakades han av hur snabbt och
fullständigt den framstormande industrialismen
omdanade samhället. Seder och bruk övergavs, hantverket
fick i allt större utsträckning stryka på foten för
maskinerna, bygdernas särpräglade levnadsvanor
omdanades och likriktades, husgeråd, möbler, textilier
m. m. ersattes med industriprodukter och
bostads-skicket förändrades och tog prägel av den nya tidens
»snickarglädje» och billiga schablonarkitektur. Den
gamla allmogekulturen var uppenbarligen dömd till
snabb undergång. Men vad gjorde man för att åt
eftervärlden rädda bilden av den tid som flytt? Praktiskt
taget intet. »Man fortfor», skriver Hazelius, »att
med växande id ur gravarnas gömslen till vittnen om
en förhistorisk tid frammana stenen, bronsen och
järnet, vilka ännu efter hundratal av år möjligen kunna
avlockas jorden för att tala till forskaren, men man
hade icke allvarliga tankar för det bräckliga material,
som är ägnat att sprida ljus över vårt folks liv och
seder under de senaste förflutna århundradena, och
vilket material, om det icke tillvaratages, kanske
efter några årtionden vore hemfallet åt förgängelsen.»
Men hur skulle ett nytt uppslag givas? Att på litterär
väg polemiskt uppträda mot den rådande
liknöjdheten, att hålla möten och bilda kommittéer skulle
varken nog säkert eller nog hastigt leda till målet.
Det var detta Hazelius insåg, och han satte
omedelbart i gång. Redan några veckor efter hemkomsten
från Dalarna gav han sig ut att samla folkminnen,
köpa upp museiföremål, knyta förbindelse med
in
tresserade hjälpare samt tigga och låna pengar. Efter
ett års intensivt arbete kunde han vid Drottninggatan
öppna sin första utställning:
Skandinavisk-Etnografiska Samlingen. Idén slog an. Det första året
besöktes utställningen av inte mindre än 22 000 människor.
Detta gav vind i seglen. Allt fler erbjöd honom sin
hjälp, både ideellt och pekuniärt, och insamlandet
gick raskt framåt. Från år 1875 gav riksdagen ett litet
statsbidrag, och detta var en god uppmuntran för
Hazelius, som personligen hade att bära ansvaret för det
alltmer skuldsatta museet. Är 1879 erbjöd han staten
att överta samlingarna. Det var närmast en lättnad
för Hazelius att riksdagen avslog erbjudandet; nu
hade han möjlighet att ordna för sina samlingars
framtid efter sitt eget huvud. Namnet ändrades till
Nordiska museet och dess egendom skänktes till svenska
folket med en nämnd som styrelse och med en
styresman som ledare och verkställande direktör. Sedan
1903 utgöres denna nämnd av sju personer, av vilka
en tillsättes av Kungl. Maj:t.
Artur Hazelius samlar ihop pengar till Nordiska museet.
Efter en akvarell av Fritz von Dardel.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
