Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrbotten — Sveriges nordligaste kustlandskap - Sveriges nordligaste åkerbruksbygder - Svenskar, finnar och lappar - Städerna i Norrbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 2 NORRBOTTEN ___________________________________
som dock intar mindre än 5 % av åkern. Ca % är
vall. Boskapsskötseln är av vikt, det finns inom
landskapet mer än 60 000 nötkreatur. Av stort intresse är
den omfattande grönsaksodlingen i Övertorneå strax
s. om polcirkeln, vars hållbara och vitaminrika
produkter säljs långt ner i Mellansverige.
Ännu större betydelse än jordbruket har dock
skogsbruket och trävaruindustrin. Ungefär två
tredjedelar av arealen är skogbevuxna, tall intar
betydligt större areal än granen. Bland industrierna spelar
träindustrin, sågverk och massafabriker, den
främsta rollen med bl. a. stora anläggningar i Karlsborg
vid Kalix älvs mynning, Luleå samt Piteå och
Munksund. I äldre tid var det järnbruken som var så gott
som de enda industriella anläggningarna. I Råneå
an-lades 1741 Meldersteins bruk, som blev centrum i
de s. k. Råneverken, vilka från slutet av 1720-talet
tillhörde S. G. Hermelin och senare Karl XIV Johan
men nu sedan länge är nedlagda. Av övriga äldre
järnbruk må nämnas Kengis bruk i Paj ala med
Junu-suando och Tomefors, Degerfors och Alter i Pite,
Selet i Nederluleå, Gyljen i Överkalix m. fl. Ett nytt
imponerande skott på denna gamla stam är det
statliga Norrbottens järnverk i Luleå med elektriskt
järnverk och elektrostålverk, grundat 1940.
Svenskar, finnar och lappar
Norrbottens befolkning består till omkring 84 %
av svenskar, vid pass 15P2 % är finsktalande och
mindre än p2 % lappar. Ingenstädes är den svenska
språkförbistringen större än i Norrbotten, där varje
älvdal, nära nog varje socken har sitt eget mål.
Särskilt Kalixmålet torde snarare kunna kallas ett eget
språk än en dialekt. För övrigt kan man urskilja
Råne-, Lule- och Pitemål. Tornedalens befolkning är
till största delen finskspråkig. Här bor för
närvarande omkring 20 000 finnar, av vilka dock inte så få
är av rent svensk härkomst, ättlingar av söderifrån
inflyttade industriarbetare eller kolonister som
antagit den kringboende bondebefolkningens finska
språk. Största delen av finnbygdernas befolkning,
särskilt alla yngre, är numera tvåspråkig. -
Lapparna är blott några hundra, huvudsakligen bosatta
på Lappmarksgränsen i Överkalix och Muonionalusta.
Se vidare Lapparna.
Allmogekulturen i Norrbotten skiftar som
dialekterna från floddal till floddal. I svenskbygderna
framträder samma drag som vi skall skildra i art.
Västerbotten. Här skall blott ett par ord nämnas om
finnbygderna. Nedre Tornedalen har stora, rymliga
gårdar, uppförda i en enhetlig och förnämlig
allmogearkitektur. Även i deras inredning och vackra
hemslöjd går finska motiv och färgsammansättningar
igen. De fattigare delarna av dalen och utbygderna
har obygdens låga och oansenliga stugor, där
pör-tena ännu är vanliga och de gråa färgerna på de
kala backarna verkar beklämmande. Men även här
går utvecklingen raskt framåt. Välbyggda
nyanlagda vägar förbinder allt fler av obygdernas stugor
med kyrkbygden; telefon och radio bryter isoleringen.
Skolorna och arbetshemmen ger de unga nya
möjligheter att leva med i utvecklingen. Sedan denna
avlägsna del av vårt land på så sätt förts närmare
de övriga bygderna, känner sig dess folk alltmer
som en del av den större svenska enheten. Jfr art.
Västerbotten.
Städerna i Norrbotten
Av Norrbottens städer har Luleå ägnats en
särskild artikel.
Piteå ligger på den numera landfasta
Hägghol-men vid Pite älvs mynningsfjord. Staden anlades
1621 högre upp längs älven vid sockenkyrkan i
Öje-byn, där det av ålder fanns en handelsplats, men
flyttades efter en eldsvåda 1666 till Häggholmen.
Den starka landhöjningen hade nämligen uppgrundat
farlederna. Piteå plundrades av ryssarna 1716, 1721
och 1809. Åren 1810-56 var Piteå residensstad i
länet. I stadens omgivning finns en del träindustri.
Staden hade 1805: 890 inv., 1865: 1 655, 1900: 2 655
och z953: 5 78i inv.
Boden är främst militär- och fästningsstad,
beläget vid Norrbottens förnämsta vägknut, där förutom
ett antal stora landsvägar järnvägen
Luleå-Gälli-vare-Kiruna korsar stambanan genom övre
Norrland (Bräcke-Boden-Karungi-Haparanda). Här
började 1901 Bodens fästning anläggas som
spärrfästning, operations- och förrådsbas, »Norrlands lås».
Municipalsamhälle 1899, stad 1919 hade Boden 1900
omkr. 3000 inv., 1930: 6517 samt 1953: 11 657 inv.
Härtill kommer en del förorter i Överluleå socken.
Haparanda, beläget vid nedersta delen av Torne
älv mittemot den gamla svenska, sedan 1809 finska,
staden Torneå, tillkom som ersättning för denna
gamla huvudort i svenska Tornedalen. Till en början
försökte man åstadkomma »Karl Johans stad» vid
Nikkala en mil väster om älvmynningen, men 1827
måste man giva köpingsrätt åt Haparanda by, där en
handelsplats uppkommit, som 1842 tilldelades
stads-rättigheter. Näringslivet får sin prägel av att staden
sedan 1915 är stambanans ändpunkt och gränsstation
till Finland. Genom första världskriget fick staden
ett nästan »amerikanskt» uppsving och järnväg. 1934
anlades en uthamn i Nedertorneå, kallad
Haparanda-hamn. Haparanda by hade 1805: ca 325 inv., 1865
hade staden 876 och 1900: 1 568. 1920 hade
befolkningen stigit till 2 780 men sjönk därpå igen till 2 500
år 1932; 1953 hade den åter stigit till 3 086 personer.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
