Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrskenet — ett hemlighetsfullt elektromagnetiskt fenomen - Bågar, draperier och kronor - Norrskenet och solfläckarna - Svenska bidrag till norrskensteorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2526 NORRSKENET
Karta över omfattningen av norrskenets uppträdande på
norra halvklotet (efter Fritz). Den kraftigast ritade kurvan
anger de platser där frekvensen är störst, norrskenszonen.
med ljus från andra ljuskällor. Solljus och ljus från
glödlampor har ett s. k. kontinuerligt spektrum; om
man undersöker ljuset i ett spektroskop, går färgerna
i ett sammanhang över i varandra. Norrskenet
däremot har ett linjespektrum; ljuset består av ett litet
antal spektrallinjer med bestämda våglängder. Ett
sådant spektrum är karakteristiskt för ljus som
utsändes från elektriska urladdningar i förtunnade
gaser - t. ex. i de neonrör som användes i
ljusreklamen eller i kvicksilverlampor. Av spektret kan
man då sluta sig till vilka gaser det är som lyser,
och man kan också få viktiga upplysningar om själva
processen vid ljusutsändningen. Den gulgröna
färgen i norrskenet beror sålunda på en bestämd
spek-trallinje som utsändes av syreatomer. Rödfärgningen
av norrskenet, som man ofta kan iaktta på sydligare
breddgrader, sammanhänger med de röda
spektrallinjer som likaledes utsändes av syreatomer.
Dessutom har norrskenet en serie violetta linjer, som är
osynliga för ögat men för vilka den fotografiska
plåten är mycket känslig. De härrör från kväveatomer.
Norrskenets spektrum har för övrigt befunnits
sammanfalla med natthimmelns.
Norrskenet och solfläckarna
Man lade tidigt märke till att norrskenets
uppträdande sammanhänger med solfläckarnas, så att
perioder med stark oro på solens yta ger motsvarande
högre intensitet åt norrskenet. Likaså har man länge
observerat, att kraftiga norrsken åtföljes av
jordmagnetiska stormar, vilka yttrar sig så, att kompasser
devierar någon grad och att starka elektriska
strömmar uppträder i längre telegrafledningar - t. o. m.
så starka, att telegrafering omöjliggöres. Det är
där
för uppenbart, att norrskenet utgör ett
elektrisk-magnetiskt fenomen.
Enligt den norrskensteori, som vid slutet av
1800-talet uppställdes av den norske professorn Kr.
Birke-land, beror norrskenet på elektriskt laddade
partiklar, elektroner eller positiva joner, som utsändes
från solen. Då dessa efter ett par dygn har nått de
regioner i vilka jorden befinner sig, avböjs de i
jordens magnetiska fält mot nattsidan av jorden och
tränger ned i atmosfären, där de får luften att lysa.
Birkeland kunde med laboratorieexperiment visa, att
hans teori var i huvudsak riktig. Hans kollega,
professor Störmer, har kompletterat teorin genom
omfattande matematiska beräkningar och visat hur
partikelbanorna kröker sig i det jordmagnetiska fältet
och söker sig ned till jorden längs två cirklar, den
ena omkring den magnetiska nordpolen och den
andra omkring motsvarande sydpol. Dessa cirklar
eller smala bälten visas i vidstående figur. Till följd
av variationer i energi hos de från solen emitterade
partiklarna är de inte fasta utan kan ibland vidga sig,
särskilt vid stark solfläcksaktivitet. Norrskenen är
synliga endast från platser i närheten av dessa
norr-skensbälten, varvid givetvis de högst belägna
norrskenen kan observeras även på längre håll. Som man
ser av den grövsta kurvan, tangerar densamma
Nord-Norge ungefär vid Tromsö, vilken stad blivit ett
centrum för norrskensforskningen (forskningsanstalten
i fråga har bl. a. erhållit stöd från en av
Rockefeller-fonderna).
Svenska bidrag till norrskensteorin
En ytterligare förfining av den elektromagnetiska
teorin för norrskenet utarbetades 1941 av professorn
vid Tekniska högskolan i Stockholm Hannes Alfvén.
Norrskenets läge i atmosfären (efter Störmer). Den nedre
gränsen för de flesta norrsken ligger omkring 100 km över
jordytan.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
