Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norsk litteratur — huvudlinjer i norsk diktning - Medeltiden - Föreningen med Danmark - Upplysningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK LITTERATUR 2533
HUVUDLINJER I NORSK DIKTNING
MoRSK LITTERATUR. Det gäller om Norge
liksom om Sverige att den äldsta bevarade
litteraturen står inristad på runstenarna. Sådana finns i
behåll ända från 400-talet, och en av dem,
Eggjum-stenen från omkring 700, har en svårtolkad inskrift
på vers, antagligen med magisk syftning. Vid den
stora norska emigrationen till Island följde myter
och sagor med och blev upptecknade därute på ön.
Man får förutsätta att det hela tiden rådde
växelverkan mellan kolonin och hemlandet, trots alla politiska
motsättningar.
Medeltiden
Omkring 1200 börjar den kämpande och till sist
segrande kungamakten sätta tydliga spår i
litteraturen. Då lät kung Sverre skriva sin historia, och
längre fram under detta århundrade uppstod en
hovdiktning som huvudsakligen utgjordes av
översättningar från franskan. Den anonyma skriften
Ko-nungaspegel är en handbok i ridderlighet och
statsmannavisdom, avfattad i form av samtal mellan far
och son. Den allmäneuropeiska bildning som vann
insteg i de högsta kretsarna trängde emellertid
betydligt mindre på djupet i Norge än exempelvis i
Danmark. Redan nu lades grunden till den
motsättning mellan inhemskt och importerat som har
satt sin prägel på så mycket i den norska kulturen.
De norska, eller om man så vill västnordiska,
folkvisorna utmärker sig för en viss egenart, även om de
naturligtvis är nära släkt med de danska och
svenska och dessutom också med de skotska. Märkligast
bland dem är väl Draumkvädet, en visionär dikt om
mellantillståndet närmast efter döden, alltså en
något senare motsvarighet till den isländska dikten
Solarjod och lika storslagen som denna. En mängd
folksagor går säkert också tillbaka till medeltiden,
fastän det dröjde länge innan de blev upptecknade.
Föreningen med Danmark
Den senare medeltiden har på historikerna gjort
intryck av att ha varit en nedgångstid, både
kulturellt och materiellt. Med den politiska
självständigheten var det för längesedan förbi. När Norge
samtidigt med reformationens genomförande gjordes till
ett danskt lydland var detta knappast mer än
avslutningen på en lång utveckling. För litteraturen
blev det av stor vikt att danskan infördes som
officiellt språk. Norge hade emellertid en tillgång i att
dess bönder hela tiden hade fått behålla sin frihet,
och från detta och angränsande håll rekryterades
ständigt nya motståndsmän. Att redan kampen mot
reformationen var nationellt färgad ser man av
Ha-markrönikans skildring av biskop Mogens.
Opposi
tionen mot fördanskningen höll i sig och bildade
stommen till den norska nationalismen med dess
förhärligande av forntiden och grämelse över senare
tiders förfall. Den tonen är stark i Absalon
Peder-sön Beyers skrifter, särskilt i Om Norges rike, där
hoppet om förnyelse och uppvaknande också
kommer till tals. Ett tecken på den gamla traditionens
bestånd är Peder Claussön Frus översättning av
Snorres konungasagor. Dessa båda skrivande
1500-talspräster överglänstes dock vida av sin
ämbetsbroder Petter Dass, en kraftkarl vars minne länge
levde kvar i folkfantasin, där han gjordes om till en
sorts doktor Faust. Hans mästerverk är Nordlands
trompet, en versifierad beskrivning av hembygden
uppe vid polcirkeln. Maken till friskhet i humöret
och skildringskonsten får man leta efter. Från sin
tillkomst i slutet av 1600-talet fram till våra dagar
har denna bok varit en verklig folkbok. Mycket
populära blev också Petter Dass’ övriga dikter av
andligt och världsligt innehåll, däribland en versifierad
omskrivning av Luthers katekes.
Upplysningen
Först på Holbergs (se d. o.) tid får ordet
dansk-norsk »fælleslitteratur» en innebörd. Ja, Holberg
skapar den dansk-norska litteraturen, främst genom
sina komedier. Västeuropeiskt orienterad som han
var, närmar han Danmark-Norge till Europas
ledande kulturländer. Nationella linjer skymtar också fram
hos honom, men hans största insats för den norska
saken bestod helt enkelt i att han var född i Norge.
Under andra hälften av 1700-talet blir ropen på
norskt universitet, norsk bank och norsk högsta
domstol allt starkare. Men samtidigt kan man på
danskt håll höra, att norrmännen är de bästa
danskarna. När Nordahl Bruun i For Norge, Kiempers
Fødeland talar om att »bryte lenker, bånd og
tvang», tänkte han knappast på någon sprängning
av unionen. När norrmännen kallades goda danskar,
menades därmed, att de mindre influerats av tysk
anda i en tid då Klopstock var tysk hovskald i
Danmark och Cramers Der nordische Aufseher den
ledande tidskriften. Danskarna sökte stöd hos
norrmännen mot det främmande inflytandet.
Sambandet med Holberg och hans västeuropeiska
inställning är märkbar hos E. H. Tullin och Det —
i Köpenhamn verksamma - norske Selskabs diktare
(Wessel, Fasting, Claus Friman, Zetlitz,
Nordahl Bruun m. fl.). Men även nya strömningar gör
sig gällande, såsom Rousseaus krav »tillbaka till
naturen» och fysiokratins förkärlek för bonden.
Förromantiken kommer norrmännen att svärma för
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
