Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norsk litteratur — huvudlinjer i norsk diktning - Norges litterära stormaktsställning - Nittonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK LITTERATUR 2535
Så här menar tecknaren Olaf
Gulbransson att Norges
världsberömda diktare med Ibsen och
Björnson i spetsen bör ha tagit
sig ut när de återvände till
hemlandet, sittande på en norsk
vinghäst som blir utfordrad
med norsk havre efter sin färd
genom luften.
ningens fulländare räddade sig med tiden över i en
romantisk och poetisk värld, skildrad med en utsökt
verskonst. Sekelslutet kännetecknas i Norge som på
så många andra håll dels av smak för det
deka-denta, dels av ett nyvaknat sinne för romantik och
lyrik. Ibland var dessa strömningar förenade, ibland
stod de i skarp motsättning till varandra. En
tidstypisk företeelse var den beryktade
Kristianiabohe-men, samlad kring moralbekämparen Hans Jaeger.
Till en utmärkt naturlyriker utvecklade sig Nils
Collett Vogt, under det att Sigbjörn Obstfelder
lyckades gestalta sitt metafysiska grubbel till en
poesi som är lika musikaliskt fulländad antingen
den är skriven på vers eller prosa.
Nittonhundratalet
Den mest berömde representanten för den nya
romantiken var Knut Hamsun, som på 90-talet gav
magnifika uttryck åt sin asociala individualism,
sedermera ytterligare utvecklad till en lika överlägset
framförd övermänniskomoral i naturdyrkans tecken.
Äran av att vara Norges hittills siste store diktare
fick han dela med Sigrid Undset, i mångt och
mycket hans motsats, utom vad det norska
temperamentet beträffar. Hon lärde sig inse att till och
med detta måste böja sig för gudomlig och mänsklig
lag, ett huvudtema i hennes båda mästerverk, de
storslagna medeltidsromanerna om Kristin
Lavrans-dotter och Olav Audunsson. (Se art. Hamsun och
Undset.)
Hamsun är väl den som har utövat det största
inflytandet. Han ägnade sig under sin senare period
åt att lokalisera sina skildringar till mer eller mindre
bestämda trakter, något som visserligen är vanligt
i de flesta länders litteratur men förefaller särskilt
typiskt för Norge. Där har »de lokale forhold»
alltid spelat en överväldigande roll, kanske delvis
beroende på själva landskapstypen med de trånga
fjordarna och den sparsamma bebyggelsen inramad
av väldiga ödevidder. Man har gärna indelat
1900-talets romanförfattare i sörlänningar, östlänningar,
nordlänningar osv., och de har i allmänhet satt sin
ära i att göra rätt för sådana benämningar. Dessa
bygdeberättelser, skrivna av så konstförfarna män
som bröderna Thomas och Vilhelm Krag, Gabriel
Scott, Hans Aanrud, Peter Egge, Johan
Falkberget, Olav Duun, Johan Bojer, Jens Tvedt
m. fl., spränger ofta den lokala ramen och får
allmänmänsklig innebörd. Men då många är skrivna på
landsmål har deras verkningskrets inskränkts.
Som en motvikt till denna mera provinsiella
litteratur har det hela tiden framträtt författare med
huvudstadsmässig eller rent av kosmopolitisk
inriktning. En av de mest betydande bland dessa var
Hans E. Kinck, vars entusiasm för Italien stod i
harmoni med sådana egenskaper hos honom som en
gång hade kommit Gunnar Heiberg att kalla honom
en »ren konstnär». Heibergs verksamhet som radikal
satiriker och kritiker sträcker sig långt tillbaka i
1800-talet, men han fick en efterföljare i Helge
Krog, i viss mån också i Sigurd Hoel. Hos denne
liksom hos Arthur Omre, Nils Johan Rud och
Aksel Sandemose spåras mer eller mindre starka
inflytelser från hårdkokta eller psykologiserande
amerikaner. Reaktionen mot radikalismen har
uppträtt i olika former och med växlande styrka.
Ronald Fangen sökte sig till oxfordrörelsen, och
numera är en stark falang samlad kring tidskriften
Spektrum. Vid sidan av litteraturpolitiken står
sådana enstöringsartade författarinnor som Cora Sandel
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
