Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norsk litteratur — huvudlinjer i norsk diktning - Nittonhundratalet - Norsk musik — ett stort genombrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253^ NORSK MUSIK
Arnulf Överland. Sigurd Hoel. Aksel Sandemose. Nordahl Grieg.
och Magnhild Haalke, likaså den alltmer
uppskattade landsmålsförfattaren Tarjei Vesaas.
Den nyare norska lyriken bjuder på rik
omväxling. Till dess främsta företrädare hörde Olav
Aukrust, i vars koncentrerade landsmålsdikter
folklig religiositet är förenad med djup spekulation, och
Olaf Bull, en ren poet som var sällsynt noga med
att inte svika sin kallelse. Populärare toner anslog
Herman Wildenvey, under lång tid
personifikationen av vad norska folket menade med en skald.
Utpräglat kommunistorienterade blev tidigt både
Arnulf Överland och Nordahl Grieg. Den senare
stupade i kriget mot Tyskland, och Överland var
under ockupationen en av de mest inspirerande
motståndsmännen. Efter kriget har han riktat sin skarpa
polemiska udd mot ryssarna. Inger Hagerup vann
sin första berömmelse genom en sällsynt slagkraftig
motståndsdikt och har senare visat sig vara en värdig
arvtagerska till både Bull och Överland.
Efterkrigslitteraturen har naturligtvis länge varit
präglad av ockupationsårens upplevelser, men nya
problem har dykt upp, och för närvarande är Norges
litterära liv i full färd med att sätta friska skott som
kan bjuda på åtskilliga överraskningar. Till dem
som redan har gjort sig mera kända hör André
Bjerke, en stilkonstnär som delvis har gått i
Gull-bergs skola, och Paal Brekke, en modernist som
har gått i Eliots. Det sistnämnda är i viss mån en
nyhet för Norge, som har hållit segare fast vid
traditionell poesi än exempelvis Finland och Sverige.
ETT STORT GENOMBROTT
Norsk MUSIK. En mera utpräglad, nationell
tonkonst, som skulle kunna förtjäna namnet norsk,
finner vi i vårt västra grannland först efter den
politiska frigörelsen från Danmark 1814. Det
nationella uppvaknandet tog sig då uttryck även i
insamlandet och upptecknandet av folkmelodier, ett arbete
som på allvar började omkring 1850 med L. M.
Lindeman, även en framstående psalmkompositör,
som i hög grad verkade befruktande på den
inhemska tonkonsten. Det nationella genombrottet
kom med H. Kjerulf, R. Nordraak, E. Grieg m. fl.
Medan de två förstnämnda gjort sig ett namn
huvudsakligast i Norden med sina romanser och
manskvartetter, har Grieg (se d. o.) nått
världsberöm-melse och påverkat den följande musikutvecklingen
inte blott i Norge utan även i vårt land och på
kontinenten. Norges store symfoniker från denna tid är
Johan Svendsen, som i orkesterverk av större
format visat gediget kunnande och rik melodisk
ingivelse. Christian Sinding är ett annat stort namn i
norsk musik. Hans produktion faller huvudsakligen
inom instrumentalmusikens område (symfonier,
kammarmusikverk, konserter) och talar ett egenartat
tonspråk, som är typiskt norskt trots vissa
påverkningar från Wagner. Till denna epok hör även Hj.
Borgström och J. Halvorsen, tonsättare verksamma
mest i de större instrumentalformerna. En senare
generation representeras av bl. a. H. Cleve, A.
Hu-rum och E. Alnæs, de båda första symfoniker av
impressionistisk riktning, den senare framför allt
känd såsom romanskomponist. En originell musiker
är D. Monrad Johansen, som har sökt sina ämnen
så långt bort som i Håvamål och Voluspå och
skapat monumentalverk av egenartad, primitiv kraft
och skönhet. Bland den yngsta generationens
tonsättare kan man särskilt framhålla L. I. Jensen, S.
Olsen, E. Groven, K. Egge, H. Sæverud och F.
Valen. Av dessa har Valen den största och tyngst
vägande produktionen att visa upp; han är mest
känd genom sin intressanta och personligt färgade
violinkonsert. Egge har skrivit två symfonier och en
berömd pianokonsert nr 2, och Sæverud slutligen
är redan internationellt välkänd genom sin musik
till Peer Gynt och sina symfonier.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
