Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noshörning — ett tungt och klumpigt djur - Noshörningen är vegetarian - Ett av jordens mest sällsynta djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOSHÖRNING 2537
ETT TUNGT OCH KLUMPIGT DJUR
MoSHÖRNING. Av noshörningar förekommer i
Afrika och Indien samt på Ostindiska öarna fem arter.
Störst är den afrikanska trubbnoshörningen. Den kan
uppnå en längd på nära 4J/2 och en skulderhöjd på
nära 2 m. Det finns emellertid även en mindre art i
Afrika, spetsnoshörningen. De afrikanska
noshörningarna är försedda med två horn på huvudet, av
vilka det främre kan bli över 1 m långt. Hornen är
överhudsbildningar och närmast att jämföra med
jättelika vårtor. Men de är utomordentligt hårda och
fasta och används därför vid förfärdigandet av
åtskilliga prydnadsföremål. Hornen snidas då som
elfenben.
Även noshörningens hud är kolossalt tjock och kan
bli hård som ett pansar. Infödingarna använder den
till att förfärdiga pansar åt sig själva, liksom sköldar
och annan utrustning.
Noshörningen är vegetarian
En del noshörningar lever av gräs, andra av buskar,
kvistar och löv. De flesta trivs bäst i sumpmarkerna,
i vilkas dy och slam de kan vältra sig och få ett
mot insektsangrepp skyddande slamhölje över hela
kroppen.
Noshörningarna är visserligen tunga och klumpiga
men kan inte desto mindre i händelse av fara förflytta
sig med förvånande snabbhet. Om de retas, går de till
anfall med verkligt raseri. På grund av att de ser illa
hinner man dock i allmänhet kasta sig åt sidan utan
att de rasande djuren lägger märke till det - de
störtar blint förbi. Men det är inte alltid det lyckas. En
noshörnings jakt kan sluta olyckligt för jägaren.
Ett av jordens mest sällsynta djur
De asiatiska noshörningarna är mindre än den
afrikanska spetsnoshörningen. De förekommer på
ostindiska öarna och i nordöstra Indien. I sistnämnda
område är de dock nu mycket sällsynta. De jagas
nämligen hänsynslöst för hornets skull, av vilket en
medicin beredes, varpå vidskepliga människor i österns
länder sätter stort värde. De har till skillnad från de
afrikanska bara ett horn, men på Sumatra och
Bor-neo samt i Bortre Indien förekommer också en
mindre art som har två horn.
Noshörningen hör till jordens mest sällsynta djur.
Trots fridlysning har bestånden både i Afrika och i
Asien decimerats så starkt att flera av arterna
befinner sig vid gränsen för utrotning.
En skrämd eller retad
noshörning är allt annat än ofarlig.
Fnysande och flåsande,
obeveklig som ett lokomotiv,
rusar den fram med en
hastighet på omkring fyrtio
kilometer i timmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
