Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nötkreatur — vår tids viktigaste husdjur - De nutida svenska nötkreatursraserna - Några av utlandets viktigaste nötkreatursraser - Insemination
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255$ NÖTKREATUR ____________________________________
fylld kroppsbyggnad. Deras kropp är rektangulär i
motsats till mjölkrasens päronformade.
Möjligheterna att med göddjur bedriva en ekonomisk
köttproduktion är dock ganska begränsade. Korna
lämnar ingen mjölk för avsalu utan deras enda
produktion blir en kalv per år. Årskostnaden för kon måste
därför påföras kalven och med så hög kalvkostnad
blir det ganska dyrt att föda upp ett ungnöt till 20
månaders ålder, vilket är den lämpligaste slaktåldern.
Om man i stället föder upp ungnöt av våra
inhemska raser av kombinerad typ eller korsningsdjur
mellan dessa och köttraser, blir kostnaden för kalven
betydligt lägre eftersom modern är »självförsörjande»
genom sin mjölkproduktion. Det är inte heller någon
märkbar skillnad i köttkvalitet mellan ungnöt av
exempelvis SRB- eller låglandsras och
Aberdeen-Angus-ras. Köttdjuren nöjer sig ofta med billigare foder,
såsom halm och beten. De ställer inte heller så stora
krav på byggnadernas beskaffenhet som mjölkkorna
och är därför under vissa förutsättningar ekonomiskt
konkurrenskraftiga med dessa.
Kor av särskilda mjölkraser har i allmänhet lägre
kroppsvikt än kor av kombinerad typ och kan därför
producera mjölken billigare, eftersom mindre foder
går åt till deras uppväxt och underhåll. Det har
därför under senare år uppstått stort intresse för dessa
raser, främst jersey och ayrshire.
Jerseyrasen härstammar från ön Jersey i Engelska
kanalen. Jerseydjuren är spensligt byggda, gula eller
blacka till färgen och relativt små. Fullvuxna kor
väger i allmänhet 350-400 kg. De är kända för sin
höga fetthalt i mjölken, 5,5-7,0 procent, och är nu
världens mest utbredda mjölkras. Jerseydjur
importerades till Sverige redan 1890 men har fört en
undanskymd tillvaro på några få gårdar. Genom import från
bl. a. Danmark har antalet besättningar med
jerseydjur starkt ökat under senare år.
Som tidigare nämnts har ayrshirerasen tidigare
haft stor utbredning i landet och har betytt mycket
för nötkreatursaveln. Efter sammanslagningen med
RSB har emellertid ayrshireinslaget alltmer
undanträngts och SRB-djurens kroppsvikt blivit allt större.
Detta har lett till att man åter intresserat sig för
ayr-shireboskap, företrädesvis i Halland, och avelsdjur
har importerats från Finland. Ayrshireboskapen är
av mer utpräglad mjölktyp än SRB, har lägre
kroppsvikt och i allmänhet högre fetthalt i mjölken.
Några av utlandets viktiga nötkreatursraser
I Danmark, som har det största exportöverskottet
i Europa av ladugårdsprodukter, är Rødt dansk
Mal-kekvæg och den om låglandsrasen påminnande
Sort-broget dansk Malkekvæg de viktigaste. Även
korthorns- och jerseyboskap förekommer.
Den i norra delarna av Norge förekommande
nord-landsrasen (eller sidiga trönderrasen) liknar den
svenska fjällrasen, men djuren har vanligen vit rygg
och buk och svarta sidor. Röd kullig ostlandsras i
sydöstra Norge överensstämmer med de svenska
rödkullorna. Av Norges övriga lantrastyper är sör- och
vestlandsrasen samt den behornade telemarksrasen
mest betydande.
I Finland har man tre lantraser, den vita
nordfinska, den röda västfinska samt den ostfinska boskapen,
som är röd med vit rygg. De finska lantrasernas
djur är i allmänhet kulliga, men behornade djur
förekommer även. Ayrshirerasen finns i hela landet.
Bland Englands mjölkraser må särskilt nämnas
jerseyrasen. Ayrshirerasen är Skottlands och norra
Englands viktigaste mjölkras och har exporterats till
många andra länder, tidigare även till Sverige. Andra
mjölkraser är de holländska och tyska svartbrokiga
låglandsraserna samt den röda anglerboskapen från
Schleswig. Bland raser av gödtyp är korthornsrasen
den mest kända. Den grundlädes i England i slutet
av 1700-talet. De bästa gödstammarna ger ringa
mjölkmängd, men det finns även en typ (s. k.
mjölkkort horn) med jämförelsevis hög mjölkavkastning.
Korthornsavel bedrivs förutom i rasens hemland i
Tyskland, Danmark (Jylland), Australien, Amerika
m. fl. länder. Välkända gödraser är även
Aberdeen-Angus och Hereford.
Insemination
Sedan 1938 har konstgjord sädesöverföring,
artificiell insemination, på nötkreatur förekommit i vårt
land. Någon större utbredning fick dock inte
metoden förrän i mitten av 1940-talet. Sedan har
utvecklingen gått raskt, och 1953 fanns i landet 28
semin-föreningar, till vilka ca 38 000 besättningar med ca
390 000 kor, således ca 25 % av alla kor i landet, var
anslutna. Antalet av föreningarna hållna tjurar
uppgick till 449. Seminverksamheten har sin största
utbredning i Malmöhus och Hallands län, men den
täcker hela landet, och är på frammarsch också i
Norrland, även om avstånden där lägger hinder i vägen.
Uppsamlingen av säden sker i en konstgjord slida
(vagina), i vilken tjuren betäcker. Säden överföres
till den brunstiga kon med en glasspruta. Den
sprutas ända in i livmoderhalsen. Då antalet spermier är
oerhört stort, kan man genom att späda ut sperman
dela upp den, så att säden från en enda betäckning
räcker till ett 10-tal hondjur. Medan man förr
räknade med att det behövdes 200 tjurar på 10 000 kor,
klarar man sig i dag med 10 tjurar till samma antal
kor. Genom att förvara sperman vid låg temperatur
kan livskraften och befruktningsdugligheten bevaras
i flera dygn. Det finns även forskningsresultat som
visar, att djupfryst sperma (—79°) kan bevaras i
åratal utan att förlora sin livsduglighet. Detta öppnar
oanade perspektiv. Flera år efter det att en rastjur
dött, skulle dess djupfrysta och i frysbox förvarade
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
