Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Opera — det lyriska skådespelet - Det tyska sångspelet - Wagners musikdrama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
________________________________________________________________________ OPERA 2581
Den berömda slutscenen ur
»operornas opera», Mozarts
Don Juan. I detta verk spänner
Mozart över ett mycket brett
register från demoni till
grotesk komik och ger intensiv
musikalisk karakteristik av så
olika gestalter som den
glans-fulle huvudpersonen själv, hans
dråplige betjänt Leporello, den
passionerade Donna Anna och
den naivt älskliga Zerlina.
d. o.), vars sångspel Enleveringen ur seraljen och
Trollflöjten uppvisar en psykologisk fördjupning av
stilen, som även återfinns i hans italienska operor
Figaros bröllop, Don Juan m. fl.
Trollflöjten blev förebild för en hel rad sångspel,
där den begynnande romantikens förkärlek för det
mystiska och övernaturliga liksom dess naturdyrkan
kommer till uttryck. Något verk av bestående värde
skapades dock inte förrän med Carl Maria von
We-bers Friskytten (1821).
Jämsides med opera seria (»allvarlig opera»),
vars text alltigenom sjöngs, odlades också i
Frankrike och Italien olika sångspelsliknande former, i
vilka dialogen talades eller framfördes i snabba
reci-tativ. Betydande tonsättare var fransmännen Gounod
[gonå’], Thomas [tårna’] och Bizet [bisä’], operettens
skapare Offenbach samt italienarna Rossini,
Doni-zetti och Bellini. Bizets Carmen (1875) med sin
glansfulla melodik och dramatiska kraft är en av
världens mest populära operor. Till de flitigast
uppförda operorna hör också Gounods Faust, Offenbachs
Hoffmans äventyr och Rossinis Barberaren i Sevilla.
Wagners musik drama
En ny reformator framträdde nu med Richard
Wagner (se d. o.), som skapade ett »allkonstverk»,
där dikt, musik och mimisk konst sammansmält till
en enhet. Detta musikdrama skulle till föremål ha
sagan och myten, det icke-historiska. Wagner
fördömde de slutna formerna (aria etc.) och utbildade
ett nytt operaspråk, en syntes av deklamation och
sång. Orkestern fick större betydelse än tidigare. För
karakteriseringen av dramats personer och bärande
idéer begagnade Wagner ledmotiv, vissa melodiska
vändningar, som återkommer i skiftande gestalt
alltefter dramats fordringar. Delvis Wagner-påverkad
var Richard Strauss, som i sina operor skapade en
egendomlig stilblandning, raffinerad och virtuos. Med
Rosenkavaljeren, en älskvärd opera i arkaiserande
wienerstil, skapade han en ny lustspelstyp.
Wagners ende samtida jämbördige medtävlare som
operakompositör var emellertid italienaren Giuseppe
Verdi (se d. o.), som i en mångfald verk (Rigoletto,
Aida, Othello m. fl.) visade sig vara en sann
dramatiker.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
