Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ortnamn — hur Aros blev Västerås och Århus - »Uggleviken» betyder »vargarnas vik» - Gamla gudanamn på gamla kultorter - Vad ortnamnen kan förtälja - Sverige har världens största ortnamnsarkiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 594 ORTNAMN
HUR AROS BLEV VÄSTERÅS OCH ÅRHUS
Ortnamn. Ortnamnen har ofta en form som gör
det omöjligt att genomskåda deras betydelse med
hjälp av allmänt känt språkmaterial. De har därför
lätt att sätta fantasin i rörelse hos folk som älskar
att spekulera över problem och tyda gåtor. Ofta har
resultatet av dessa spekulationer inte blivit en exakt
tolkning utan en namnsägen, och ofta har dylika
tolkningar återverkat på namnens nuvarande stavning.
Staden Västerås har i sitt vapen en röd ros mellan
skänklarna av ett A. Det ursprungliga namnet Aros
har här felaktigt associerats med ordet ros. I själva
verket är namnet sammansatt av ar, genitiven av a
’å’ och os ’mynning’. Till skillnad från det andra
östligare liggande Aros, nuvarande Uppsala, kallades det
Västra Aros, som blev Västerås med anslutning till
det mera lättbegripliga ordet ås. Ett tredje Aros finns
i Danmark, men där har namnet formats om till
Århus. Ännu ett -os finner vi i det norska Nidaros, det
gamla namnet på Trondheim. Andra namn på -os har
attraherats av den stora gruppen av namn på -sta.
Hit hör Ustersta och Sörsta i närheten av Västerås,
vilka båda är ursprungliga namn på -os.
»Uggelviken» betyder »vargarnas vik»
Det är lätt att förstå, att ett ortnamns nuvarande
gestalt aldrig säkert ger namnets härledning. En av
ortnamnsforskarens angelägnaste uppgifter blir
därför att söka upp namnens äldsta skriftformer. Med
hjälp av dessa samt namnets folkliga uttal söker han
därefter tolka namnen. Men han måste dessutom ta
hänsyn till de ljudlagar som kan ha förändrat de
ursprungliga ljudkomplexen. Det folkliga uttalet har
ofta trots månghundraårig felaktig skrifttradition
bevarat former som ljud för ljud representerar den
gamla riktiga namnformen. Namnet Uggelviken
utanför Falun uttalas av gamla personer Ulvitja, vilket
visar, att namnet ingenting har med uggla att göra.
Den medeltida skrivningen är Ulffueviken. Namnet
betyder »vargarnas vik».
Gamla gudanamn på gamla kultorter
Ortnamnen speglar snart sagt alla sidor av våra
fäders kultur. Frövi och Torshälla berättar om
helgedomar vigda åt Frö och Tor, Frustuna har
ursprungligen varit en borg, ställd under guden Frös beskydd.
I forna heliga orter har de gamla gudarna bott kvar i
själva namnen med en seghet som en senare tids
religion inte förmått rubba. Av gudanamnens frekvens
i ortnamnen kan man dra slutsatser om de olika
gudarnas popularitet. Tor står främst, därefter kommer
Frö, Frö ja och Oden. Även gudarnas olika åldrar
framgår ur namnen. Ull är uråldrig. De gamla
islän
ningarna visste inte mycket om denne gud, men de
talrika mellansvenska ortnamn som innehåller detta
gudanamn berättar om en utbredd dyrkan av honom
bland svearna. Ulleråker är ursprungligen gudens
åker, Ullevi hans helgedom. Vid kristendomens
införande har han tydligen inte haft några heliga platser
i bruk. Hans namn förekommer nämligen inte i
sockennamnen. De kristna missionärerna byggde sina
kyrkor på de heliga offerplatserna, och kyrkornas namn
gick över till socknarna. Då Ulls namn inte ingår i
några sockennamn, måste hans dyrkan redan då ha
upphört. Oden däremot är ganska sent tillkommen.
En av hans helgedomar har funnits i Odensvi, som
nu är en socken i Västmanland.
Vad ortnamnen kan förtälja
Jakten och fisket betydde mycket i fädernas
hushållning. Om jakt på älg berättar namnet
Älgdjura-stock i Småland, vilket ursprungligen betecknat ett
fångstredskap. Björnhjällsåsen i Dalarna och det
norska gårdsnamnet Björnhjell erinrar om ett slags
skjutställning för björnjakt. Bävern har länge varit
sällsynt i vår fauna, men ortnamnen på Bjur-, spridda
över hela Sverige, bevarar dess gamla svenska namn
och visar dess foma utbredning. Ortnamn visar
också, att björn och varg strövat omkring ända ned i
södra Sverige.
Många gamla ord, som nu är försvunna ur språket,
har bevarats i ortnamnen. Medelpad innehåller ett
pad, som betyder ’ådal’ och som vi återfinner i tyskans
pfad ’stig’. Man har tolkat namnet som »landet
mellan Ljungans och Indalsälvens ådalar». En svensk
motsvarighet till det tyska Hügel ’kulle’ återfinnes i
namnen Hogla och Konugla i Västmanland. Hönsgärde
i Uppland och Hättskär i Västmanland innehåller trots
sina nu olika slutleder ett ord skälv i betydelsen
’avsats’. Samma ord ingår i norska ortnamn och i det
mytologiska namnet Hlidskjalf, namnet på Odens borg.
Med hjälp av namn typerna kan vi följa
bebyggelsens gång och se hur obygden småningom lades
under plogen. Namnen på -sved och -rud berättar om
ödemarker som röjts upp, namnen på -säter och -boda
visar på ursprunglig fäbodbebyggelse.
Sverige har världens största ortnamnsarkiv
Hela det stora svenska namnförrådet, som
uppskattas till flera miljoner namn, håller på att samlas och
bearbetas. Arbetet ledes av Kungl.
ortnamnskommis-sionen. Namnen förvaras på Svenska
ortnamnsarkivet i Uppsala, som skapats av professor Jöran
Sahl-gren. Arkivet är i sitt slag det största i världen med
omkring 3 milj, namnbelägg hittills.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
