Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pedagogik — vägar till vetande och personlighet - Pedagogikens målsättning - Pedagogikens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEDAGOGIK 2631
VÄGAR TILL VETANDE OCH PERSONLIGHET
Pedagogik utgör läran om uppfostran och
undervisning samt behandlar dess målsättningar,
medel och metoder. Så länge människor funnits på
jorden torde undervisning och uppfostran ha haft
aktualitet. Pedagogiken har alltså en lång
utvecklingshistoria. Det dröjde emellertid till in på 1800-talet innan
pedagogiken blev erkänd som vetenskap. Det hindrar
inte att den existerat, även om det merendels varit i
form av praktiska rön angående olika åtgärder i
uppfostrande och undervisande syfte. Under det senaste
århundradet har pedagogiken snabbt utvecklats och
nått vidsträckt omfattning. Den snabba utvecklingen
beror inte bara på pedagogiken som sådan utan på
framstegen inom många av dess hjälpvetenskaper. I
första hand bör man nämna psykologin, som givit
grunderna för människostudiet. Numera har också
den pedagogiska psykologin utvecklats till en i stort
sett självständig vetenskap. Denna utveckling
motsäger dock inte förhållandet att man har åtskilligt att
lära av gamla tiders rön och erfarenheter.
Människo-behandlingens problem är sig i stort sett likt genom
tiderna.
Pedagogikens målsättning
Det finns många bevis för att man redan under
antiken och tidigare hade klart för sig att man kan
forma unga människor genom påverkan. Man började
också tidigt försöka systematisera denna påverkan.
Metoder och medel hade då som senare samband med
det mål man uppsatte för uppfostran och
undervisning. De två fundamentala åsiktsriktningar, som
fortfarande lever kvar, kommer till klart uttryck i ett par
av det antika Greklands stater: Aten och Sparta.
Sparta var krigarstaten framför andra. Dess
upp-fostringsideal var att göra de manliga medborgarna
så nyttiga för staten som möjligt. De uppfostrades till
tålighet, både fysiskt och psykiskt, och fick träning i
speciella militärskolor. När uppfostran på detta sätt
går ut på att framför allt anpassa individen till en
viss livsform eller ge honom ett visst ideal brukar
man tala om social pedagogik. Man ser den tillämpad
inom t. ex. jesuiterorden, där individen måste offra
sina personliga ideal och helt utbilda sig för kyrkan.
Socialpedagogiska målsättningar finns även i de
totalitära staterna.
I antikens Aten rådde motsatt uppfattning om
upp-fostringsidealet. Där hyllades och befordrades
framförallt människodaningen. Programmatiskt skulle
varje individ ges tillfälle att utveckla sina anlag och
färdigheter. Individen skulle göras nyttig för staten
genom att fullkomliga sin personliga utveckling så
långt som möjligt. För att nå detta mål lämnade man
ungdomen stor frihet och ohindrad prövningsrätt i
fråga om olika åskådningar. Det är samma
betraktelsesätt, som tillämpas i de demokratiska staterna och
som brukar benämnas individualpedagogik.
Den principiella motsättningen mellan social- och
individualpedagogik hindrar inte att man i praktiken
måste acceptera kompromisser mellan dem.
Socialpedagogiken måste i viss utsträckning ta hänsyn till
den enskilda personen och individualpedagogiken
måste modifieras med hänsyn till samhällets
intressen. Uppfostran och undervisning avser inte bara att
utveckla de individuella anlagen utan också att göra
medborgarna skickade att ta del i samhällslivet.
Pedagogikens utveckling
Den utveckling som skett inom uppfostran och
undervisning beror inte blott på det statsbärande
partiets åsikter utan också - och kanske i ännu högre
grad - på de insatser som gjorts av enskilda
pedagoger och uppfostringstänkare. Framstående sådana
har det funnits i alla tider. Från äldre dagar kan
nämnas män som Sokrates, Platon, Augustinus och
Quintilianus. Deras råd och anvisningar beträffande
Heinrich Pestalozzi, en av pedagogikens främsta banbrytare.
Staty i Zürich.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
