Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Perserriket och perserkrigen — österland och västerland stöter samman - Perserriket — ett världsvälde - Kyros och Kambyses — Orientens erövrare - Dareios — perserrikets organisatör - »Herre, kom ihåg atenarna!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264O PERSERRIKET
ÖSTERLAND OCH VÄSTERLAND STÖTER
SAMMAN
Perserriket och perserkrigen. Dåden
per-siske konungen Xerxes under sitt anfall mot
Grekland skulle föra sina trupper över Hellesponten på
en väldig skeppsbrygga uppstod en storm som hotade
att skingra fartygen. Det berättas att Xerxes då blev
så vred, att han befallde sina krigare att med tjocka
järnkättingar gissla vågorna.
Så mäktig kände sig den persiske storkonungen att
han ville tvinga t. o. m. naturen och elementen att
lyda hans vilja. Blind underkastelse var vad han
fordrade av allt och alla omkring sig. Då hans undersåtar
- de må ha varit aldrig så högt uppsatta - nalkades
honom måste de kasta sig i stoftet. Ingen fick stå
upprätt i hans närvaro, därtill var han för hög. I
människomas ögon antog han t. o. m. gestalten av gud och
dyrkades som sådan.
Perserriket — ett världsvälde
Storkonungen måste ha haft väldiga resurser
bakom sig. På annat sätt kan inte den makt han innehade
och den härlighet som omgav honom förklaras. Till
hans förfogande stod också världens dittills största
och mäktigaste rike - det persiska världsväldet, som
sträckte sig från Medelhavets och Nilens stränder i
väster ända bort till Indien i öster. Det omfattade
huvuddelen av den då kända världen. Jordens
rikedomar rymdes inom dess gränser, och någon
konkurrent om hegemonin fanns inte.
Kyros och Kambyses — Orientens erövrare
Från ett intet hade Xerxes’ företrädare under
500-talet f. Kr. gjort riket till vad det var. Ky’ros (Cy’rus)
hade omkring 550 samlat sin stam och fört den mot
dess herrar mederna. Han hade gjort sig och sina
stamfränder fria, och på Ira’ns högslätt söder om
Kaspiska havet lagt grunden till den blivande
stormakten. Och redan under den första
självständig-hetsperioden strax efter år 550 hade det nya
perserriket kunnat hävda sig mot sina grannar, och hade
med explosiv kraft under Kyros’ ledning vidgats åt
alla håll. Över Syrien och Mindre Asien hade det nått
Medelhavet.
Från detta erövringståg har minnet särskilt dröjt
vid striden mellan Kyros och Lydiens härskare,
konung Krösus. Innan Krösus satte sig till motvärn mot
den asiatiske fridstöraren hade han frågat oraklet i
Delfi om råd. Och oraklet hade svarat, att om Krösus
gick över gränsfloden Ha’lys skulle han störta ett
stort rike. I tron att det var det nya perserriket som
skulle falla, forcerade han Halys, mötte de persiska
ryttarna och blev- besegrad och fången. Ett mäktigt
rike föll, men det var inte perserriket utan hans
eget. Oraklets svar hade besannats men det hade som
alltid varit tvetydigt.
Kyros’ största triumf var då han 539 bragte
Baby-lonien på fall. Av Orientens stormakter var det nu
endast Egypten som stod självständigt gent emot
perserriket. Men också det skulle möta sitt öde. Kyros’
son och efterträdare Kamby’ses lyckades erövra det
rika flertusenåriga landet (525).
Dareios — perserrikets organisatör
Den tredje i raden av persiska storkonungar
-Darei’os (DarFus) I (521-485) - vidgade riket åt
öster och nådde därvid fram till Indus. Men Dareios
är mera berömd som rikets store organisatör än som
erövrare. Trots de oerhörda svårigheter det måste ha
inneburit att hålla ihop det väldiga området lyckades
det dock Dareios att svetsa ihop det till en enhet
under fast ledning. Han anlade landsvägar mellan olika
provinshuvudstäder och organiserade ett regelrätt
postväsen - det äldsta kända i historien. Och han
tillsatte i de skilda delarna ståthållare, s. k.
satra’-per. Dessa övervakade han och delgav sin vilja genom
ständigt kringresande uppsyningsmän, som
betecknande nog kallades »konungens ögon och öron». De
skulle se och höra allt och sedan rapportera till
storkonungen, som då vidtog sina åtgärder.
Utmärkande för den persiska statsledningen
alltifrån Kyros’ dagar var att de erövrade folken som
bragts under storkonungens lydnad fick behålla ett
visst mått av frihet, framför allt beträffande religion
och seder. Hänsyn togs till lydfolkens egenart, vilket
förebyggde friktion och upprorslust.
Då Xerxes år 485 tog riket i arv var detta sålunda
en väl organiserad stormakt med stark ställning både
inåt och utåt. Välorganiserat och starkt förblev också
perserriket ännu mer än 150 år framåt. Visserligen
förekom då och då lokala uppror och gränskrig. Men
dessa påverkade inte ställningen i stort.
»Herre, kom ihåg atenarna!»
Men i ett fall tycktes den mäktige härskaren ta
allvarligare på saken. Det gällde tvisten med grekerna.
Det sägs att Dareios befallt en av sina tjänare att
varje dag viska honom i örat: »Herre, kom ihåg
atenarna!» De hade bistått upproriska stamfränder på
Mindre Asiens västkust och därför skulle hämnden
och krigets slag falla hårt över dem.
Hur allvarligt perserkonungen än såg på den
gre
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
