Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peru — guldlandet som blev jordbruksland - Det kalla bergslandet — sierran - Guldlandet har blivit jordbruksland, men nya mineralskatter lovar gott för framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2648 PERU ____________________________________________________________
En mulåsnemarknad i Peru har vissa släktdrag med en kreatursmarknad i Småland såsom framgår av bilden t. v. Dessa
marknader hålls månatligen och röner livlig tillslutning, ty mulåsnan spelar en betydelsefull roll i detta berg- och ökenland. T. h.
syns en indiansk segelbåt på Titicacasjön. Båten är helt och hållet förfärdigad av vass även vad seglen beträffar. Titicaca är en av
jordens märkligaste sjöar. Den ligger inte mindre än 3 812 m ö. h., trafikeras i våra dagar av ångbåtar och omges av talrika
ruinplatser, som vittnar om en fordom rikt blomstrande kultur.
landet var av gammalt inkakulturens centrum med
konstbevattning och ställvis tät bebyggelse och har
fortfarande stor betydelse, ehuru de största städerna
nu ligger närmare kusten.
Östkordilleran anses, i den mån man känner till den,
vara lägre än Västkordilleran. Dock når många
snöklädda berg över 5 000 m, och högst torde de vara
norr om Titicaca. Bergskedjan sänker sig brant mot
öster, och här vidtager la montana, där en del
tämligen okända förkedjor förmedlar övergången till
slättlandet kring Amasonfloden och dess bifloder. Här
råder helt andra klimatiska förhållanden än i det
övriga Peru. Området är exponerat mot öster och
mottar under större delen av året sydöstpassadens
fuk-tighetsmättade luft; årsnederbörden uppges i
Iqui-tos [ikiztås] vid Amasonfloden uppgå till ca 2 600
mm, men är betydligt högre på de östliga
bergssluttningarna. Temperaturen är tropisk. Iquitos har 25,8°
i nov. och 23,4° i juli. Vegetationen är av
regnskogs-typ. Koka, något gummi och kaffe är de enda
produkter som utförs från skogslandet.
Guldlandet har blivit jordbruksland, men nya
mineralskatter lovar gott för framtiden
I gamla tider var Peru guldlandet, senare blev det
silvret som var dess stora rikedom. I våra dagar
spelar dock de ädla metallerna en ganska undanskymd
roll. Ännu får man visserligen en del guld, dock
numera föga mer än ca dubbla den svenska
produktionen; silver får man omkring 10 gånger mer än
hos oss (över 400000 kg). De viktiga
industrimetal
lerna koppar, vanadin (Peru är världshushållets
huvudleverantör), bly och zink spelar numera en vida
större roll. Den främsta bergverksprodukten är
emellertid petroleum, där Peru intager fjärde platsen
bland de sydamerikanska länderna, vilket dock
endast motsvarar /2 % av världsproduktionen.
Guanoproduktionen, från Chinchaöarna, var förr en
betydande faktor i landets näringsliv men har genom
rovdrift avsevärt reducerats.
Omkring 80 % av befolkningen lever av åkerbruk.
Tack vare konstbevattning, som anses omfatta mer
än en tredjedel av all odlad mark, räknas det torra
och varma kustlandet såsom det förnämsta
åkerbruks-landet. Här finns stora plantager med bomull av
ypperlig kvalitet, sockerrör och ris. För övrigt märkes
vin, frukt och kakao samt på Andernas östsluttningar
kaffe och koka, som växer vilt men nu också odlas i
stor skala. I berglandet har potatisen sitt urhem, och
majs odlades redan före den spanska erövringen.
Veteodling och boskapsskötsel kompletterar bilden
av landets jordbruk. Inom montanans fuktigt heta
värld producerades förr mycket kinabark och gummi;
nu odlas dessa produkter i andra delar av världen.
Jordbruket lämnar numera de båda viktigaste
exportprodukterna: socker och bomull.
Vad som över huvud saknas i Peru för att landet
skulle bli värdigt sin forntid och ånyo spela en stor
roll i Sydamerika är vatten och moderna
kommunikationer. Funnes dessa båda, skulle Peru åter bli
ett rikt land. Inkaindianerna hade en väl utvecklad
irrigation (konstbevattning), som till stor del
öde
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
