Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peru — guldlandet som blev jordbruksland - Guldlandet har blivit jordbruksland, men nya mineralskatter lovar gott för framtiden - Pesten — digerdöden - Digerdöden eller svarta döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PESTEN 2649
lagts. Även vägarna, som var utmärkta för sin tid,
har förfallit. Vad som gjorts under den europeiska
tiden har huvudsakligen varit en exploatering av
naturskatterna, men inte någon ny insats till kulturens
fromma. Och dock finns det oerhört mycket att göra.
Jorden är bördig, blott den får vatten; bergen
rymmer stora skatter av mineral, som ännu ej tagits i
anspråk. Genom sin stora utsträckning över 15
breddgrader nära ekvatorn samt från havsytan upp till
6 000 m ö. h. har landet stora möjligheter till
mångsidig produktion, om det blott erbjudes vatten och
avsättningsmöjligheter. - Härvidlag är
Västkordille-ran ett svårt trafikhinder med passhöjder på över
4 000 m. Dock har man på åtskilliga håll besegrat
dessa pass, delvis tack vare de en gång rikligt
flödande vinsterna på guanolagren, men Östkordillerans
bergsrygg är ännu i stort sett obesegrad, och de östra
montanaregionerna med sina rika
utvecklingsmöjlig
heter har därför ännu inga utsikter att få avsättning
för sina produkter annat än via Amasonfloden.
Det är emellertid ännu en sak som fattas: energi
hos befolkningen och främmande kapital till lägre
ränta. Ty här liksom i det övriga Sydamerika räknar
det amerikanska och europeiska kapitalet med tanke
på de stundom oroliga förhållandena med högre
räntesatser än de vanliga.
Perus befolkning består till mer än 85 % av indianer
och mestiser, de vita uppges vanligen till 10-11 %,
negrerna till 2 %, asiaterna (mest kineser) till mellan
1 och 2 %. Huvudmassan av folket bor nu som i
gamla tider i berglandets dalar och på högslätterna,
montanan är ytterligt glest bebodd, medan
kustlandets bevattningsoaser har de största städerna. Den
infödda indianbefolkningen lider alltjämt av sviterna
av det hårda förtryck som karakteriserade de
spanska kolonierna.
DIGERDÖDEN
PeSTEN. »Från pest och hungersnöd bevare oss
milde Herre Gud» heter det av ålder i de kristna
bönerna. För tidigare generationer var båda dessa faror
aktuella på ett sätt som vi numera knappast kan
föreställa oss. Under beteckningen pest sammanfattade
man många svårartade epidemiska sjukdomar, av
vilka en och kanske den värsta var den sjukdom vi
alltjämt betecknar som pest eller böldpest.
Redan i Gamla testamentets böcker står att läsa om
pesten och dess härjningar. I 1 Sam. 5 och 6 kap.
skildras sålunda på ett målande sätt pesten bland
filistéerna. Ingen sjukdom i gångna tider har spelat
en social roll jämförbar med pestens. Ingen
sjukdom har heller såsom pesten förmått framkalla en av
vidskepelse och fruktan starkt färgad respekt.
Otaliga är de från medeltiden stammande berättelserna
om hur pestångesten jagade människorna, hur
skräcken för smitta medförde att misstänkta
smittospri-dare marterades till döds osv.
När pesten härjade, kastades pestliken utan vidare
ut genom fönstren - portarna till smittade hus var
igenspikade - och blev liggande på gatorna, till dess
dödgrävarna hann hämta dem i sina dödskärror.
Under tiden frossade råttorna på de döda och förökade
sig hastigt, varigenom sjukdomen spreds.
Digerdöden eller svarta döden
För Sveriges vidkommande är den s. k. digerdöden
mest bekant. Denna över hela Europa utbredda stora
pestepidemi förtjänar en viss uppmärksamhet. År
1347 förde tatarerna krig mot Genua, varvid staden
Kaffa på Krim belägrades av tatarerna. Under
belägringen utbröt pesten — den hade kommit från Indien
- bland belägrarna, varför dessa drog sig tillbaka,
dock först sedan de med kastmaskiners tillhjälp
slungat in några pestlik över stadsmuren. Resultatet
blev, att pesten utbröt inom staden Kaffa, varvid en
del genuesare flydde hals över huvud medförande
pestsmittan till Genua. Den pestepidemi som nu
utbröt i Italien skildras bl. a. av Boccaccio. Enligt denne
skall »la mortalega grande» på tre månader ha
bortryckt 10 000 personer enbart i Florens. Under tiden
spreds sjukdomen vidare i Europa. År 1348
strandade ett engelskt fartyg på Jyllands kust; ombord
fanns ingen levande varelse, alla var döda i pesten.
Liknande omständigheter förde sjukdomen till Ber-
Personer som misstänktes för att sprida pestsmitta — icke
sällan efter angivelse — underkastades tortyr och brändes
levande för att smittan skulle förintas. Tyskt träsnitt från
1500-talet.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
