Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Psykoanalys — har ni komplex? - Sigmund Freud och hans lärobyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_________________________________________ PSYKOANALYS 2751
HAR NI KOMPLEX?
rSYKOANALYS. Inom modern psykologi och
psykiatri har många teorier framlagts men ingen har
blivit mera debatterad än psykoanalysen. Det är
inte svårt att förstå anledningen. Sigmund Freuds
skapelse är ett stort upplagt försök att förklara
människans beteende genom att leta fram de innersta
drivkrafterna och att med speciella
psykoterapeutiska metoder försöka ge hjälp vid psykiska
lidanden. När man som Freud räknar sexualiteten som
människans viktigaste drivkraft och drömmarna som
något av det mest avslöjande, måste det uppstå
debatt och olikartade tolkningar. Det gjorde det redan
bland Freuds tidigaste lärjungar, och olika
skolbildningar har uppstått på psykoanalytisk grundval. Det
finns emellertid många som håller fast vid de
ursprungliga tankarna och visar dogmatisk vördnad för
Freuds slutledningar. Man må inta vilken hållning
som helst till psykoanalysens teorier, man kommer
ändå aldrig ifrån, att Freuds insats betytt stimulans
och nya impulser för debatten på området.
Sigmund Freud och hans lärobyggnad
När Sigmund Freud [fråjd] föddes 1856 bodde
hans föräldrar i den lilla mähriska staden Freiburg,
men fyra år senare flyttade fadern sin relativt
obetydliga affärsrörelse till Wien. Med undantag för ett
par tidiga studieresor till Frankrike och en
föredrags-turné i USA på äldre dagar bodde Sigmund Freud i
Wien fram till den nazistiska ockupationen av
Österrike. Hans judiska börd gjorde då ett kvarstannande
svårt och han tog sin tillflykt till London, där han
avled 1939.
Sedan han utbildat sig till läkare, sysslade Freud
med en del olika fysiologiska problem och gjorde vissa
värdefulla rön på detta område. Småningom kom han
dock att inrikta sig på nervsjukdomarna och
studerade bl. a. hysterien hos den berömde Charcot
[sjarkå’] i Paris 1885-86. Denne hade framlagt den
för tiden nya uppfattningen, att hysterin hade
psykiska orsaker och hävdade att den kunde avhjälpas
på psykisk väg bl. a. med hjälp av hypnos. Denna
behandlingsform hade även Freud kommit i kontakt
med genom Wienkollegan J. Breuer [bråj’er], som
under patientens hypnos hade fått fram orsakerna till
vissa psykiska konflikter och kunnat röja dem ur
vägen genom att påvisa dem.
Freud började själv använda Breuers hypnotiska
metod, men övergick till att låta patienterna i vaket
tillstånd berätta om sig själva och sina drömmar.
Därur framgick metoden med fria associationer, som
fortfarande är den psykoanalytiska terapins
huvudmetod. Det går i allmänhet så till att patienten får
ligga på en soffa i ett rum med avskärmat ljus och
berätta allt han kommer att tänka på.
Psykoanalytikern sitter i allmänhet bakom patientens huvudgärd
och gör anteckningar om vad denne säger, svarar på
frågor och ber om förklaringar. Idéen med dessa
»fria» associationer är att de i realiteten inte är fria
utan bundna till våra drifter, begär och komplex och
att dessa kommer i dagen om man håller på att
»fritt» uttrycka sig. I behandlingen ingår dessutom
att analysen i regel skall ske minst en gång i veckan
under en årslång period.
Ytterligare analysmaterial ansåg sig Freud finna i
drömmarna. För honom framstod drömmen som en
önskeuppfyllelse. Samtidigt finns det så mycket som
hindrar denna, att det under drömarbetet måste
uppstå omdiktningar, förvrängningar, förskjutningar och
förtätningar av drömmaterialet (se Drömmar och
drömtydning). Freud fann det t. o. m. normalt, att
drömmen innehåller maskerade önskningar som vårt
medvetna jag inte har godkänt. Om drömmen direkt
har karaktär av önskeuppfyllelse anses den vara av
barnslig art, medan de ångestbetonade drömmarna
skulle framställa bortträngda önskningar, ev. i lätt
förklädnad. Dessutom skulle drömmen i hög grad arbeta
med symbolbildningar, särskilt sexuella sådana.
Manliga sexualsymboler skulle vara exempelvis svärd,
käppar, dolkar, ormar, hammare osv., medan
kvinnliga skulle vara gruvor, brunnar, glas, koppar osv.
Ofta används drömmen som utgångspunkt för det
psykoterapeutiska samtalet. Analytikern ber
patienten berätta vad han drömt på sista tiden. Sedan kan
han fortsätta med fritt associerande i anknytning till
drömmen och på så sätt förklara denna. Liknande
utgångspunkt för analysen kan också s. k. felhandlingar
eller symtomhandlingar vara. Därmed menas
vardagslivets små missöden, felsägningar och
felstavningar, att man förlagt eller tappat en sak, glömt namnet
på en person, slagit sönder en sak e. d. I alla sådana
sammanhang ansåg Freud, att man kunde finna en
bortträngd önskan, en förtäckt aggression eller
liknande. Därför betraktades felhandlingarna som
värdefulla symtom för diagnosen.
Som i det föregående framskymtat spelar
sexualdriften en betydande roll i Freuds systembyggnad.
Han menade, att de psykiska drivkrafterna är
känslor och affekter och i första hand könsdrift eller
li-bi’do. Freud förutsatte, att redan det nyfödda barnet
har en relativt stark sexualdrift. Han ansåg, att
barnets fingrande på moderns bröst medan det diar eller
vidrörande av de egna könsdelarna är uttryck för
sexualdriften. Uppfostran måste därför gå ut på att
försöka kanalisera sexualdriften för högre ändamål.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
