Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Raketvapen — från eldpilar till jaktplansraketer - Raketer som flygplansvapen - Rangström, Ture — Kronbrudens kompositör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RANGSTRÖM 2799
är utrustade med en liten radaranläggning, som ger
en impuls att spränga raketen, när den befinner sig
i närheten av målet. Härigenom vinner man att även
raketer som passerar nära ett flygplan kan
åstadkomma verkan i målet med sina sprängstycken.
Raketerna är upphängda under vingarna och under
flygkroppen och avfyras elektriskt av föraren, som
har ett speciellt sikte för raketskjutning. Mot särskilt
motståndskraftiga mål används pansarraketer, vilka
har god inträngningsförmåga men relativt liten
sprängverkan. För att erhålla god sprängverkan i ett
mål används sprängraketer.
KRONBRUDENS KOMPOSITÖR
Rangström, Ture (1884-1947) är en
kompositör av originell och högst personlig struktur, som
intar en av de främsta platserna inom 1900-talets
svenska tonkonst.
I motsats till exempelvis Wilhelm
Peterson-Ber-gers ljust lyriska stil är Rangströms musik kärv och
episk och skildrar gärna mörka, patetiska
stämningar. Det är därför naturligt, att en författare som
August Strindberg tidigt skulle utöva stark
dragningskraft på tonsättaren, och flera av hans största verk
grundar sin inspiration på denna känsla av
väsens-f rändskap.
Hans första symfoni, August Strindberg in
memo-riam (1914), fylld av jäsande trots och sjudande inre
liv, är inspirerad av hans beundran för den store
diktaren, och i operan Kronbruden (1915) har han, med
den strindbergska texten som grund, förmått att på
ett mästerligt sätt fånga den ödesstämning som
dramat rymmer. Detta verk räknas också till de främsta
nordisk operakonst äger. Övriga verk av Rangström
är operan Medeltida (1921), ytterligare två
symfonier - kanske främst den storslagna andra, Mitt land
(1919) ~ jämte ett antal symfoniska dikter, Hazelius-
kantaten (1933), skådespelsmusik m. m. En opera
med gammalbabyloniskt motiv, Gilgamesj, förelåg
i klaverutdrag vid tonsättarens död. Den
instrumen-terades av J. Fernström och uppfördes i Stockholm
1952.
Sin största insats vid sidan om Kronbruden har
Rangström emellertid gjort som romanskompositör
- över 200 sånger!
Också i sina romanser väljer han med förkärlek
det upprört patetiska eller det »gammalsvenskt»
kärva, främst nedlagt i ypperliga tonsättningar till
dikter av Fröding (Kung Eriks visor), Ernst
Josephson och Bo Bergman (Fem dikter) samt av honom
själv (Notturno). Den hårda, skrovliga tonen kan
dock ofta - särskilt i de senare sångerna - vika för
en mild, lyrisk vekhet, som ibland får drag av stilla
världsfrånvändhet.
I sitt tonspråk är Rangström alltigenom nordisk,
stundom under inflytande av Sibelius. Den
anknytning till svensk folkton som återfinnes hos många av
hans generation har hos honom helt underordnad
karaktär och används uteslutande i »illustrerande»
syfte, såsom i Kronbruden.
Ture Rangström vid sin flygel.
Genom sitt kärva, personliga
tonspråk kom denne
alltigenom nordiske kompositör
redan med sina tidigaste verk
att inta en särställning inom
svensk tonkonst.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
