Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reaktionsdrift och reaktionsmotorer — flygplan utan propeller - Tidiga försök med reaktionsmotorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REAKTIONSDRIFT 2807
I motorprovanläggningen vid
Svenska Flygmotor
Aktiebolaget — Flygmotor — i
Trollhättan underkastas varje
tillverkad motor noggranna
kör-prov. På grund av det
intensiva motorbullret måste
kontrollanten befinna sig i ett
särskilt, ljudisolerat rum. På
bilden provkörs en
Flygmotortill-verkad de Havilland
»Ghost»-motor.
FLYGPLAN UTAN PROPELLER
ReAKTIONSDRIFT och REAKTIONSMO-
TORER. Att driva fram fordon genom
reaktionsin-verkan är en rätt gammal idé, som kan föras tillbaka
åtminstone till Newton och 1600-talet. Newton tänkte
sig sålunda, att man skulle kunna driva en vagn på
så sätt, att ånga från en på hjul anbragt ångpanna
finge strömma ut genom ett bakåtriktat
ångmunstyc-ke, varvid reaktionen från ångstrålen skulle driva
aggregatet framåt. Det är inte känt om denna idé kom
till utförande, men om så verkligen var fallet, är det
tämligen säkert, att experimentet misslyckades. På
Newtons tid förfogade man nämligen inte över
sådana metoder och sådant material som kunde göra
det möjligt att tillverka en för ändamålet lämplig
ångpanna.
Ett annat exempel på reaktionsdrift av gammalt
datum har vi i den vanliga fyrverkeriraketen.
Tidiga försök med reaktionsmotorer
Också inom flygtekniken har reaktionsdriften
relativt tidigt varit föremål för ingående studier. Här må
endast som exempel nämnas de arbeten som utfördes
av fransmännen Lorin 1908, Morize 1917 och Mélot
1920, dock i samtliga fall utan större framgång. De
första mera lovande försöken på området härrör från
engelsmannen Whittle i början på 1930-talet samt
från italienarna Caproni och Campini omkring 1940.
Den första lyckade flygningen med ett
reaktionsdri-vet och sålunda propellerlöst flygplan utfördes för
övrigt just med ett Caproni-Campini-plan, nämligen
30 november 1940 vid en flygning från Milano till
Rom. I maj 1941 flögs för första gången ett med
Whittle-aggregat försett plan i England och i oktober
1942 det första amerikanska reaktionsplanet. Det var
av typ Airacomet och försett med en av General
Electric byggd variant av Whittle-aggregatet.
Hur en reaktionsmotor fungerar och vilka fördelar
den kan erbjuda gentemot den vanliga typen av
flygmotorer med propeller skall framgå av det följande.
Dock må till att börja med konstateras, att
verkningsgraden hos en modern flygplanspropeller i vanliga
fall är mycket god. Effektiviteten är i regel rätt
mycket större än hos en i vatten arbetande
fartygspro-peller och kan uppgå till inemot 90 %.
Verkningsgraden sjunker emellertid katastrofalt, när
bladspetsarnas hastighet börjar närma sig ljudets, som är 1 200
km per timme. Nedgången är betydande redan vid
900 km/h. Eftersom propellerbladets spetsskevning i
praktiken måste vara rätt mycket mindre än 45 °,
följer härav, att flygplanets egen hastighet inte kan
drivas upp ens i närheten av nyssnämnda 900 km/h,
särskilt som planets eget luftmotstånd vid större
hastighet växer enormt. Snabba propellerplan kan dock
uppnå mer än 700 km/tim.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
