- Project Runeberg -  Kunskapens bok : Natur och kulturs illustrerade uppslagsverk för hem och skola / Femte upplagan. 6. R - Su (2777-3296) /
2816

(1937-1965) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religionen — trons mångskiftande värld - Vad betyder ordet religion? - Högre religioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28 I 6 RELIGIONEN_________________________________________________________________________________

TRONS MÅNGSKIFTANDE VÄRLD

Keligionen är - historiskt sett - lik rosen som,
fastän uppvuxen ur den mörka jorden, utvecklar
den härligaste fägring. Även i ringhetens dräkt bär
religionen på något sätt med sig en överjordisk
längtans adelsmärke.

»En själ, som du åt himlen vann,
på jorden ej sin näring fann,
av stoft ej mättas kan.» (Ps. 189)

Religion kan man konstatera hos varje folk.
Resenärer har ibland påstått, att de funnit folk som helt
skulle sakna motsvarigheter till de livsyttringar som
vi anser utmärka religionen. Sådana uppgifter har
dock alltid visat sig vara felaktiga. Eldsländarna har
bestämda religiösa föreställningar, men de bevarar
dem skyggt för sig själva. T. o. m. präster kan ha
vistats länge hos dem utan att upptäcka något som
de ville kalla religion. Religionen är allmänmänsklig,
den sträcker sig över hela jorden. »Om vi gå till
kartan och undersöka varje fläck på jorden och om
vi gå till historien och leta igenom alla tidevarv, finna
vi att över dem alla utbreder sig en andlig växtlighet,
som vi kalla religion» (Söderblom).

Vad betyder ordet religion?

Man har framställt många definitioner på religion,
men ingen är särskilt klargörande. Ordet religion
kommer av latinets rel’gio. Det härleddes redan i
antiken än av ligare, binda, än av legere, hopplocka.
Romarna var ett - enligt den högre religionens krav
- föga religiöst folk. Men deras noggrannhet,
pliktkänsla och offervillighet tog sig uttryck även i
religionen. När de till det yttersta hade fullgjort
religions-buden måste - tyckte de nog - gudarna känna sig

bundna att ge motsvarande prestationer. På alla
kulturstadier är det en tydlig skillnad mellan
trolldomen, magin som går ut på att tvinga och binda
makterna, och religionen, som innebär, att människan
ställer sig till Guds förfogande: »Visa mig, o Gud,
Din vilja och hjälp mig att göra den!»

Högre religioner

Inom de högre religionerna kan man efter
Söderbloms föredöme särskilja kulturreligioner och
profetreligioner. Såsom namnet säger, råder inom
kulturreligionerna ett intimt samband mellan ifrågavarande
folks kultur och dess religionsform. Inom ett flertal
folk var förhållandet sådant: i Egypten, Babylonien,
Grekland, Rom, Kina, Japan. Allestädes har religionen
sammankopplats med en primitiv makt- och andetro.
Men så förändrades folkets levnadsförhållanden.
Umgänget människorna emellan blev mer förfinat, man
reagerade mot det primitiva, det hårda och ohöljt
»naturliga». Sådant kom att betraktas som obildat,
rått, omoraliskt. Man kan tydligt se förändringen
även i fråga om uppfattningen av gudarnas gestalter
hos flera folk. Att dyrka djur och avbilda gudarna i
djurgestalt är ett primitivt drag. Däremot vittnar det
om en högre gudsuppfattning att avbilda gudarna i
människogestalt, som idealiserade människor, i den
mån tanke och konst mäktade utföra symboler av
det översinnliga.

På religionens område visar sig en stark
konservatism. I det gamla Egypten bibehöll de flesta gudarna
mer eller mindre fullständigt sin djurgestalt. Det
blev en brokig gudavärld, där man igenkände
scha-kaler och tjurar, vädurar och krokodiler, ibis och

Offertanken intar en central
plats i alla religioner. För
naturfolken framstår offret som
ett verksamt medel att komma
i åtnjutande av gudarnas
ynnest. Offret kulminerade i
män-niskooffret. Sådant förekom
även i vårt land under den
förkristna tiden. Carl Larsson har
illustrerat detta i sin bekanta
målning Midvinterblot.

Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jun 22 00:44:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskapens/5-6/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free