Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runorna — en rundfärd bland runor och runstenar, runstavar och runmagi - Inskrifter med den äldre futharken - Norsk-svenska runinskrifter - Runstenar med vanliga (»danska») runor - De helstungna runorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2892 RUNORNA
Den berömda Rökstenen vid Röks kyrka i Östergötland.
Ristningen börjar med vertikalraden till vänster: »Efter Vämod
stå dessa runor. Fadern Varen skrev dem efter dödsmärkt son.»
fullt inristad ryttarbild. Andra märkliga urnordiska
runstenar finns i Blekinge, t. ex. Istaby-,
Stentoftens-och Björketorpsstenarna.
Norsk-svenska runinskrifter
Av de med norsk-svenska runor ristade stenarna
är Sparlösastenen i Västergötland och Rökstenen i
Östergötland de förnämsta. Inskriften på
Sparlösastenen (från slutet av 700-talet) synes berätta om en
västgötsk hövdingafamilj, som upprevs genom
ätte-fejd. Sedan Eriks söner, bl. a. Dag och Öjuls, dött, lät
Alrik resa vården över Öjuls. Helgedomens präst har
genom en särskild ristning inlagt bindande makt i
runorna och visat den döde till sin gudomlige faders
solmärkta boning i himmelen. Om denna färd synes
även ornamentiken vittna.
Rökstenen (från början av 800-talet) har ingen
or-namentik men röjer ristarens häpnadsväckande
kunskaper om äldre och yngre runor samt flera system
av lönnrunor (chifferskrift). Varen hade förlorat sin
son Vämod, troligen genom härjande vikingar, och
synes vidtaga en mangfald åtgärder för att med
runornas magiska hjälpmedel skaffa hämnd.
Inskriften är med sina 750 runtecken den längsta
runinskriften i världen och särskilt känd för sin ståtliga
Tjudriksstrof, vilken synes handla om östgöternas
konung Teoderik:
Tjudrik vågsam,
vikingahövding,
herre var över
Hr eidhavsstr and en.
Nu han rustad
rider sin stridshingst,
sköld över skuldran,
märingars stolthet.
Runstenar med vanliga (»danska») runor
Sverige har vida fler runstenar än något annat land,
inte mindre än omkr. 2 500. Av dem är ca % skrivna
med danska runor.
Det stora flertalet tillhör den tid då kristendomen
infördes i vårt land. Enligt en tilltalande
förklaring av professor v. Friesen hänger detta
samman med själsliga slitningar, som blev en följd av
kristendomens införande i Norden. De nykristnade
skulle - det fordrade missionärerna och den nya
seden - begravas intill kyrkan. Men deras fränder
vilade i gravhögar på ättebackarna utanför byarna.
För att släktbanden då inte skulle helt avslitas, reste
man runstenar som minnesvårdar på de gamla
gravfälten, där under övergångstiden nog även
begravningar stundom skedde.
Runstenarna har således kommit att markera
omvändelseverkets yttre väg och tid. I Götaland är den
egentliga runstenstiden förra hälften av 1 ooo-talet, i
de »svenska» bygderna senare delen av 1000-talet och
11 oo-talet. I Götaland hade man övervägande
runstenar med ingen eller enkel ornamentik, i de
mellansvenska bygderna, framför allt i Uppland,
utvecklades en slingornamentik i utomordentligt stilfulla
former. Innehållet är ofta kortfattat. Ristningen
nämner den eller dem som låtit resa stenen samt den
dödes namn; inte sällan tilläggs ett berömmande epitet
över den döde. Stundom är inskriften, helt eller
delvis, avfattad på vers. De flesta svenska runstenarna
är korsmärkta och sålunda resta över kristna. Några
gånger är hammartecken inristade som vittnesbörd
om den gamla tron. På en svensk och några danska
runstenar säges rent ut: Tor vige (runorna) 1
De helstungna runorna
Med de helt stungna runorna, som noga motsvarade
det latinska alfabetet, har ristats en mängd kyrkliga
gravvårdar och andra föremål. På gotländska
gravstenar anges ofta dödsår och dödsdag efter tidens sätt,
t. ex. »då var 7z-runan söndagsbokstav och R-runan
primtal i tolfte raden på påsktavlan» (dvs. 1459;
gravsten från Hemse). Vi erinras här om att runorna
använts till de egendomliga almanackor som kallades
runstavar (rimstavar). En sådan var ett calendarium
perpetuum, en ständig kalender. Med tillhjälp av
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
