Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Råvarufrågan — vem förfogar över världens naturtillgångar? - Internationella råvaruregleringar under mellankrigstiden - De internationella regleringsmetoderna - Två belysande exempel — kautschuk och tenn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medföra någon sådan åsyftad utjämning av de
häftigare korttidsrörelsema på priskurvan, vanligen har de
inte heller tagit hänsyn till de förändringar i
kostnaderna som kunde antas äga rum genom en utökad
konsumtion. Verkliga stabiliseringsåtgärder skulle
inbegripa åtgärder att hålla priset uppe, när det tenderar
till att fluktuera under normalnivån, och hålla det
nere, när det visar böjelse att vilja stiga över
normalnivån. Åtgärder av detta sistnämnda slag har varit
synnerligen motbjudande för den av
producentintressen behärskade ledningen av sådana regleringar. All
prisstabilisering har i verkligheten visat sig vara en
stabilisering uppåt! (Professor E. Staley.) Först kort
före andra världskrigets utbrott tog man i vissa av de
internationella råvaruregleringarnas arbetsprogram
viss hänsyn också till vikten av att utvidga
konsumtionen av den reglerade varan och satte i gång med
t. ex. forskningsarbete för att finna användning på
nya områden för en reglerad vara (gummi, tenn,
nickel, aluminium etc.). Resultatet i ekonomiskt
avseende av de flesta internationella regleringsförsöken
under mellankrigstiden blev, att de inte medförde
de åsyftade fördelarna åt producenterna. Antingen
omfattade de inte tillräckligt stor del av
världsproduk-tionen (t. ex. Chadbournes världssockerplan) och
verkade därför stegrande på produktionen i utomstående
länder, till dess priset föll ännu djupare än förut; eller
också - där de representerade tillräckligt stor del av
producenterna för att utgöra ett effektivt monopol
-uppammade de genom prishöjningar
surrogatindustrier och inskränkte i övrigt den köpkraftiga
efterfrågan. I några fall medförde de därjämte, genom den
starka inknappning av tillgången de genomförde,
avsevärda nackdelar för konsumenterna, i några fall
risker för folkhälsan (det förutnämnda japanska
kam-fermonopolet, det spansk-italienska
kvicksilvermonopolet, det nederländsk-indiska, av holländska staten
understödda kininmonopolet).
De internationella regleringsmetoderna
De väsentliga arbetsmetoder som använts vid ovan
diskuterade typer av råvaruregleringar har varit:
stödjeoperationer genom uppköp (även för förstöring
av en del av produktionen, såsom kaffe i Brasilien
eller majs i Argentina) och lagring med hjälp av
statsmedel (»valorisation» såsom i fråga om t. ex. kaffe,
silke och koppar); statlig tvångsorganisation av
producenterna i syfte att kontrollera exporten och
påverka marknaden (såsom vetepoolen i Canada); stöd
genom lagstiftning o. d. åt karteller av producenter
för att kontrollera produktionen (t. ex. i de
internationella tennregleringarna); allmänna export- eller
produktionsinskränkningar (t. ex. i fråga om
rågummi); samt förstatligande av vissa
produktionsområden i syfte att monopolistiskt påverka
världsmarknaden (t. ex. det sovjetryska platinamonopolet).
________________________ RÅVARUFRAGAN 2915
Två belysande exempel — kautschuk och tenn
Ett karakteristiskt exempel utgör de internationella
rågummiregleringarna, där under årens lopp
metoder av skilda slag kommit till användning. Genom den
s. k. Stevenson-p\anen, som trädde i kraft i november
1922, reglerades exporten (men inte produktionen)
av rågummi i de brittiska kolonierna och i de stater
som stod under omedelbart brittiskt inflytande.
Tillsammans representerade dessa 1922 ungefär 75 % av
världens rågummiproduktion. Exportinskränkningen
(med början från 61,25 procent av
»standardproduktionen») höjde det genomsnittliga årspriset från kr.
2:50 per kg 1923 till kr. 5:75 per kg 1925.
Produktionen steg under inflytande av de höjda priserna
både i de brittiska områdena - där, som nämnt, den
inte var reglerad utan endast exporten - och,
framför allt, i de utanför Stevensonplanen liggande
områdena, främst Holländska Indien. Under inflytande av
det ökade utbudet gick priset åter ned (till kr. 3: 20
per kg i genomsnitt 1927) då regleringen upphävdes.
Världsproduktionen i sin helhet hade stigit från 1922
till 1928 från cirka 400000 ton till 660000 ton, dvs.
med 65 %. Ökningen i de brittiska områdena var cirka
100 000 ton och i de holländska områdena cirka 140 000
ton. Trots planens slutliga sammanbrott inhöstade
plantagebolagen på regleringens toppunkt betydligt
ökade vinster: genomsnittsvinsten för Malackabolagen
steg från 1921 till 1926 från 3% % till 32 % av det
investerade kapitalet. De sammanlagda vinsterna (som
väsentligen tillföll aktieägarna i de stora brittiska
-och även holländska - plantagebolagen) har
beräknats till ett par miljarder kr. I gengäld bröts det
naturliga brittiska produktionsmonopolet på rågummi.
I slutet av 1920-talet och i synnerhet under 1930-talets
första år sjönk rågumminoteringen stadigt även på
grund av sänkta produktionsomkostnader. Den 1 juni
1934 sattes en ny reglering i kraft, vilken gällde för
femårsperioden 1934-39; den förnyades, med vissa
modifikationer, för en period 1939-43 men sattes
efter krigsutbrottet ur kraft genom krigshändelserna. I
1934 års gummikonvention var samtliga
gummiodlande stater av någon betydelse representerade. För
planens utförande svarade den internationella
regle-ringskommittén, bestående av 17 medlemmar med
rösträtt i förhållande till ländernas betydelse för
kartellen. Planen reglerade liksom Stevensonplanen
exporten men denna gång också produktionen.
Regeringarna i de intresserade länderna åtog sig att i detta
syfte utfärda stränga förordningar. På Malackahalvön
infördes t. ex. ett system med motbok för varje
odlare, med kuponger, gällande för olika kvantiteter,
som måste avlämnas för varje vidare försäljning, och
vidare infördes en sträng reglering av både nyodling
av gummiträd och av tappningen.
Av andra internationella råvaruregleringar kan den
internationella tennregleringen anföras. Den
interna
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
