Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Savonarola, Girolamo — Guds profet i Florens - En ung fanatiker i munkkåpa - »Leve Kristus, Florens’ konung»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294O SAVONAROLA
Girolamo Savonarola.
GUDS PROFET I FLORENS
Savonarola, Girolamo (1452-98). -
Renässansens glada och lysande Florens blev på 1400-talet
vetenskapens och de sköna konsternas huvudstad.
Filosofer och skalder, målare och musiker flockades
i Medicéernas palats, där Lorenzo il Magnifico förde
spiran. Men bakom den lysande fasaden rådde ett
sådant sedligt förfall, att t. o. m. skaror av förvildade
barn kunde terrorisera staden.
Den senmedeltida kyrkan var just inte ägnad att
utgöra något värn mot denna utveckling.
Renässansens anda behärskade även påvarna och det högre
prästerskapet i Italien. Olyckligt nog var den enda
motvikt som kyrkan kunde uppställa mot det sedliga
förfallet en överdrift åt andra hållet: den skärpta
munkaskesen inom vissa kretsar av tiggarordnarna.
När dessa båda krafter möttes, såsom nu skedde i
Florens, måste det sluta med en tragedi.
En ung fanatiker i munkkåpa
Vid 20 års ålder (1472) skrev Girolamo Savonarola
i Ferrara en dikt De ruina mundi (Om världens
undergång). Hans tankar hade redan från barndomen
sysslat med andliga ting. Nu övergav han alla planer
på att bli läkare (faderns och farfaderns yrke) och
inträdde i stället i ett dominikankloster i Bologna.
Men här lärde han sig snart, att det sedliga förfallet
även hade nått kyrka och kloster. När han 1475 skrev
dikten De ruina ecclesiae (Om kyrkans undergång),
blev den ett öppet angrepp mot påvekyrkan. Liksom
en gång Israels domsprofeter såg Savonarola blott en
väg öppen, och den ledde över dom och straff till bot
och bättring. Under de sju åren i klostercellen blev
hans egen fromhet alltmer extatisk och mystisk.
Syner och uppenbarelser pekade ut för honom hans
kallelses väg.
»Den svarte munkens» underliga och glödande
botpredikan (från 1480) måste till slut väcka sinnena.
En ung ädling i Florens, greve Pico della Mirandola^
blev helt vunnen för Savonarolas idéer och övertalade
stadens herre Lorenzo att kalla Savonarola till
Florens. Denne antog kallelsen och flyttade över till San
Marcoklostret 1490. Nu följde några år av ytterst
omskakande händelser, som förvandlade det lättsinniga
Florens till en »gudsstat» med strängt asketiskt
regemente. Med lidelsefulla ord och glödande bildspråk
grep den djärve fanatikern folkets sinnen. Åhörarna
föll i gråt vid hans inspirerade tal. Lorenzo själv
gjorde bot och bättring och dog som en ångerfull
lärjunge 1492. Bland de mest hängivna lyssnarna till
profetens ord såg man en ung pojke - Michelangelo
Buonarroti.
»Leve Kristus, Florens’ konung»
Allt bistrare vindar svepte nu fram över staden.
De enskildas liv förvandlades. Stora bål lyste på
torgen, där alla »fåfängligheterna» brändes. Medicéerna
fördrevs, och Kristus utropades till Florens’ konung!’
Savonarola var hans profet. Men profeten drevs av
omständigheternas makt att också framträda som
statsman och diktator. Denna inblandning i politiken
blev hans olycka. Historien har visat, att alla försök
till gudsstater (teokratier) är dömda att misslyckas.
Bibelns förebilder från Israels historia kan inte
till-lämpas på vilken tid som helst.
Den fantastiska Kristusstaten i Florens slutade med
en katastrof. Florentinarna tröttnade på det dystra
regementet. Medicéerna ville naturligtvis tillbaka till
makten. Andra fiender intrigerade hos påven
Alexander VI av släkten Borgia, detta »vidunder av alla
laster». Påven förbjöd Savonarola att predika.
Genom skickliga konstgrepp undergrävde man folkets
tro på profeten. En lång och fasansfull tortyr tillgreps.
för att tvinga honom till »bekännelse». En mutad
notarie skrev ett falskt protokoll, att Savonarola givit
efter.
Påvens kommissarie kom med bud: dö måste han,,
även om han vore Johannes Döparen.
Savonarola fick också dö - martyrens och
kättarens död på bålet - 23 maj 1498. Även det
skönhets-mättade Florens blev räknat till de städer som
dräper sina profeter.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
