Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Scoutrörelsen — en ridderlighetens international - Lägerlivet - Segelflygning — flygning utan motor - Segelflygningen kommer tillbaka - Segelflygning som tävlingssport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEGELFLYGNING 2967
storläger var Gränsölägret 1946 med 8 000, Åvalägret
1950 med 12 000 och Ådalslägret 1947 med 2 500
deltagare. Flickscouterna anordnade sitt första
storläger på Häringe 1928 med 1 300 deltagare.
Björkö-lägret 1946 samlade 2 000. Ett internationellt
flick-scoutläger, det s. k. Stråkenlägret samt Tromtölägret
1954 samlade vardera 3000 deltagare.
Men ännu större läger har hållits, nämligen de
internationella jamboreerna och Rover Moots (för
ro-verscouter). Det var på ett skandinaviskt initiativ 1918
som den första jamboreen hölls två år senare.
Jamboreerna har i genomsnitt samlat mellan 25 000 och
50 000 deltagare från hela världen. Följande jamboreer
har hållits: London 1920, Köpenhamn (Ermelunden)
1924, Liverpool (ArrowPark) i92g,Gödöllö (Ungern)
1933, Vogelenzang (Holland) 1937, Moisson (Paris)
1947, Bad Ischl (Österrike) 1951. Bland Rover Moots
märks lägren i Skottland 1939 och i Norge 1949. Vid
lägret i Holland 1937 tog den åttioårige Baden-Powell
farväl av sina skaror, manande dem att föra scouting
vidare ut i världen för att bekämpa och bryta ner alla
de skrankor som rests av ras-, religions- eller
klassskillnader. Han bad dem oförtrutet fortsätta med
arbetet, »ty snart är ni vuxna män, och om missämja
skulle uppstå mellan nationerna, är det er uppgift att
undanröja den».
FLYGNING UTAN MOTOR
SeGELFLYGNING. Först vid förra århundradets
slut började man på allvar experimentera med s. k.
glidflygning, låt vara snarast i form av långa hopp
från tak eller höjder med hjälp av primitiva vingar.
Tysken Lilienthals glidflygningsförsök i början av
1890-talet blev banbrytande, och det var på grundval
av hans experiment och erfarenheter som flygningen
sedermera byggdes upp. Lilienthal förolyckades
under ett glidflygförsök 1896.
Under de följande åren, flygkonstens barndom, var
man emellertid främst intresserad av att skapa
motordrivna flygplan. Försöken kröntes småningom med
framgång och ledde till den väldiga utveckling av
flygtekniken som vi nu känner till. Den motorlösa
flygningen började först betydligt senare att åter
uppmärksammas.
Segelflygningen kommer tillbaka
Tanken att kunna glida fram ljudlöst som en fågel
genom rymden var dock alltför fängslande för att
den skulle överges. Och under mellankrigsåren
lyckades man framför allt i Tyskland men även i andra
länder utbilda en helt ny teknik för sådan flygning,
samtidigt som man konstruerade en mångfald typer
av de lätta, strömlinjeformade segelflygplan som nu
finns.
Fram till andra världskrigets utbrott genomgick
segelflyget sålunda en snabb utveckling, inte minst
tekniskt, och de resultat som uppnåtts kan i många
fall anses fantastiska. Man lärde sig av
erfarenheterna inte bara att skapa lämpligare flygplan för denna
speciella form av flygning, utan man fick även efter
hand allt rikare erfarenheter av de kraftkällor som
dolde sig i »vädret» och lärde sig utnyttja dem allt
bättre.
När andra världskriget utbröt, stagnerade av
naturliga skäl segelflyget såsom sport så gott som
överallt i världen. I Tyskland fortsatte man emellertid
att segelflyga ännu en tid efter krigsutbrottet, även
om det nu närmast var fråga om en direkt
förskolning för stridsflygutbildning. Vid det tyska
sammanbrottet var även det tyska segelflyget helt borta och
har därefter inte tagits upp på nytt förrän under åren
I95I/52.
Segelflygning som tävlingssport
I Sverige blev segelflygningen allmän först efter
1940 och genomgick, i motsats till i de flesta andra
länder, en storartad utveckling under det följande
decenniet med påföljd att Sverige rent sportsligt sett
kom att ligga bland de främsta segelflygländerna
under åren kring 1950. Sverige innehade under dessa år
flera världsrekord och vann de två första officiella
världsmästerskapstävlingarna, 1948 i Schweiz genom
Per Axel Persson och 1950 i Sverige (Örebro) genom
Billy Nilsson. De senaste årens utveckling
kännetecknas av en kraftig frammarsch överallt i världen,
vilken haft till följd att det svenska segelflyget förlorat
en del av sina positioner.
Ljudlöst glider segelflygplanet fram i det oändliga lufthavet.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
