Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöfart — världshandelns stora stråkvägar - Den moderna sjöfarten - Allt färre dagar i hamn - Världssjöfartens vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3O3O SJÖFART
Världssjöfartens huvudrouter starkt schematiserade enligt Humlum. Siffrorna anger transporterade”livsmedel och råvaror i
milj, ton under ett normalår före andra världskriget (1937). Som framgår av kartan dominerar Atlanten i hög grad
sjöfarten på världshaven.
dem. Nu däremot kan man redan vid avgången
tämligen exakt ange den tidpunkt, då fartyget skall
inträffa i sin bestämmelseort, och tack vare radion
är det t. o. m. möjligt att även till sjöss upprätthålla
ständig kontakt med hemlandet. Det fria och frejdiga
kringstrykandet på haven, som förr ställde stora krav
på besättningens förmåga att komma till rätta med
alla faror och svårigheter och på befälhavarens
skicklighet att utnyttja vindarnas växling och
strömmarnas riktning, har med allt det nya måst vika för en
rationell anda, som bestäms av utpräglat praktiska
hänsynstaganden. Den tidigare ofta utslagsgivande,
rent personliga insatsen har ersatts av ett allt
starkare beroende av en mängd tekniskt fulländade
hjälpmedel, maskiner av många slag, ekolod, radar osv.
Sjöfarten har nu blivit ett kugghjul av vital betydelse
i ett alltomfattande ekonomiskt maskineri, i vilket
ingenting får klicka och ingenting överlämnas åt
slumpen. 1951 beräknades hela den svenska
handelsflottan vara värd 2 656 milj, kronor. Det säger sig självt,
att i konkurrensen med andra lämpliga
placerings-möjligheter sjöfarten måste erbjuda minst lika goda
villkor för kapitalet. Det är detta som medfört icke
oväsentliga konsekvenser för näringen.
Allt färre dagar i hamn
Förr i världen betraktades sålunda en särskilt
snabb resa blott som en mer eller mindre förnämlig
sportprestation; ur rent ekonomisk synvinkel
saknade den nämnvärd betydelse. I våra dagar har
däremot snabbheten satts i system och ingår som ett
viktigt led i ansträngningarna att göra sjöfarten
vinst
givande. De dyrbara fartygen drar dryga
kostnader. Liksom fabrikernas värdefulla maskiner måste
de därför inordnas i ett organisatoriskt sammanhang,
som tillåter att fartygen får en så vitt möjligt ständig,
jämn och flytande sysselsättning. Varje onödigt
uppehåll i transportarbetet kostar pengar till ingen nytta.
Liggedagarna, som nu är mycket noga bestämda, var
för de gamla segelfartygen mera rundhänt tilltagna.
En hel eskader av fullriggare till ankars i tålmodig
väntan på sin tur att lasta var ännu i slutet av
1800-talet en fullt normal syn på redden utanför t. ex.
Chiles namnkunniga salpeterhamnar. I våra dagar kan
en liknande anhopning av fartyg endast förekomma
i rena undantagsfall och medför att hamnen ifråga
råkar i vanrykte och i fortsättningen om möjligt
undviks.
Det är också behovet av snabbare och billigare
transporter som motiverat tillkomsten av för vissa laster
specialkonstruerade fartygstyper, malm- och
tankbåtar, med kylanläggningar försedda fruktfartyg osv.
Och liksom inom andra grenar av det moderna
näringslivet har de mångskiftande arbetsuppgifterna på
ett fartyg i hamn numera övertagits av specialiserade
yrkesgrupper bland de stora skeppsvarvens arbetare
och hamnarnas stuvare. Samtidigt har också folket
ombord alltmera specialiserats på arbeten som
sammanhänger med den direkta driften av fartygen.
Världssjöfartens vägar
Forna tiders sjöfart var företrädesvis s. k.
trampfart, dvs. skeppen sökte sig i första hand till sådana
hamnar, där för tillfället de största möjligheterna att
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
