Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skottland — de stolta klanernas land - Skoterna har givit landet dess namn. Gaeliska språket - Klanväsendet har segt hållit sig kvar - Skridskoåkning — isprinsessor och hastighetsåkare - Storsport i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_________________________________________________________________ SKRIDSKOÅKNING 3 O 7 7
gaeler [gä-], en keltisk stam från Irland, som
utvidgade sitt välde över pikterna och gav Skottland dess
namn. Det gaeliska språket har bevarats intill våra
dagar i högländerna. 1931 fanns omkring 7 000 enbart
gaelisktalande i nordvästra delen av landet och
137000 både gaelisk- och engelskspråkiga invånare.
Romerska katoliker är omkring 600 000 inv.
Klanväsendet har segt hållit sig kvar
Utmärkande för det gamla skotska samhällslivet var
klanförfattningen (gaeliska clann, barn, ättlingar),
som var grundad på släktsamhäilet. Släktens
överhuvud, klanhövdingen, hade stor makt över dess
med
lemmar och även domsrätt. Varje klan hade sin dräkt
med olika färger i rutat mönster; bekant är ju den
skotska kjolen (kilt), som slutar vid knäet och än i
dag bärs av högländernas regementen. Klanens
medlemmar markerade sin samhörighet bl. a. genom att
ha gemensamt tillnamn (stamfaderns) med
förstavelsen mac (= son). Härav härleder sig sådana
namntyper som t. ex. Macbeth, MacDonald. I Skottland
höll sig klanväsendet kvar även efter föreningen
(personalunionen) med England (1603),och de sista
nack-styva och självsvåldiga klanerna kuvades och
avväpnades inte förrän på 1750-talet, då Skottland länge
varit förenat med England i en verklig union.
ISPRINSESSOR OCH HASTIGHETSÅKARE
SKRIDSKOÅKNING är lika urgammal som
skidlöpningen — redan i forntiden löpte våra förfäder
på de frusna sjöarnas, älvarnas och havsbukternas
blanka is, och gamla »isläggar» av ben finns ännu
bevarade. Kappränningar förekom säkerligen tidigt,
i varje fall på vikingatiden, och utan tvivel är även
en primitiv form av konståkning nästan lika gammal
som skridskolöpningen själv. Bland dem som
utvecklade och förbättrade skridskon märks framför allt
norrmän och holländare - Nederländernas
befolkning använde inte minst under 1800-talet i stor
utsträckning sitt lands frusna kanaler till
skridskoåkning, och ännu i dag tillhör detta land, där det
numera dock sällan är isvinter, skridskons ledande
nationer.
Den tävlingsmässiga skridskosporten kan räknas
från 1860-talet, och Norge gick i spetsen. Första
tävlingarna i hastighetsåkning i Kristiania anordnades
1863, °ch loppen hade samlat cirka 10 000 åskådare,
dvs. en femtedel av stadens befolkning. Något år
senare togs även konståkning upp. Samtidigt for
engelsmannen Jackson Haynes i en fantasifull kostym
runt Europa på uppvisningar, och hans figurer ligger
till grund för den konståkning som ännu bedrives.
Storsport i Sverige
Den första svenska skridskotävlingen
arrangerades 26 febr. 1882 på Djurgårdsbrunnsviken. Banan
var 11 000 fot, termometern visade + 180, och 12
ynglingar över 16 år deltog på den regnvåta banan.
Segraren föll upprepade gånger. Hans namn var P. F.
Ringheim och hans tid 9 min. 5 sek. Det är Sveriges
förste skridskosegrare. Samtidigt arrangerades en
tävlan för pojkar på 500 alnar, och Ragnar Levin vann.
Skridskoåkning i Stockholm var på den tiden ingen
nyhet - banor hade länge funnits. Men nu kom
sportens guldålder i Sverige, framför allt sedan banan på
Nybroviken i Stockholms hjärta öppnats, ett kärt
till
håll för stadens societet och inte minst för kungliga
familjen. Tävlingarna avlöste varandra, verkliga
förmågor i hastighetsåkning trädde fram, och kring 1890
konkurrerade Sverige med Norge, Holland och Canada
om såväl segrar som världsrekord. Rudolf Ericsson
blev 1893 europamästare, en titel som även Moje
Öholm vann 1907 och 08. Någon världsmästare i
hastighetsåkning fick Sverige aldrig. Däremot noterade
Oscar Grundén världsrekord på 300 m med 50,8 sek.
1891, Frithiof Ericsson på 10 000 med 19.22,8 1894,
och på de engelska distanserna höll vi oss även väl
Sigge Ericsson, världs- och europamästare 1955.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
