Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Snäckor och sniglar — duger till pengar, purpur och mat - Havets snäckor och sniglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3120 SNÄCKOR och SNIGLAR ________________________________________________________
Vinbergssnäckorna är
tvåkö-nade, dvs. varje djur är både
hane och hona. Parningen är
ömsesidig och djuren reser sig
hastigt upp mot varandra och
vaggar fram och tillbaka.
I det stora, utmärkta norska arbetet »Norges
Dyre-liv» uppges att snäckorna och sniglarna spelar
ungefär samma roll för svamparna som insekterna för
blommornas frömjölsspridning. De hjälper till att
sprida svamparnas sporer och får i gengäld äta av
deras fruktkött.
Havets snäckor och sniglar
En av de mest kända snäckorna vid västkusten är
strandsnäckan eller kubungen som ofta också kallas
litorinasnäckan efter sitt latinska namn (Litori’na
litore’a). Den fordrar en salthalt på omkring 8 °/oo.
Därför förekommer den inte i Östersjön annat än i
dess västligaste del och till nordöstra kusten av Rügen.
Man har emellertid funnit avlagringar av
litorina-snäckor i Östersjön från den tid för länge sedan, då
havet var större än för närvarande, varav man kan
förstå att Östersjön då hade ett betydligt saltare vatten
än nu. Efter snäckan har havet under denna
utvecklingsperiod kallats Litorinahavet.
En snäcka som spelat en egendomlig roll i
människans historia är porslins- eller kaurisnäckan. En
art, den nordiska porslinssnäckan, finns ehuru
sparsamt utanför bohuskusten. Men de flesta hör hemma i
tropikerna och har i Afrika och Asien under långa
tider använts som skiljemynt och dessutom varit
högt skattade som prydnadsföremål.
Andra snäckor, som spelat en ändå större roll, är
purpursnäckorna i Medelhavet. De innehåller en
körtel som efter särskild beredning lämnar färgämnet
purpur. Under romerska kejsartiden var
purpurberedningen en mycket betydelsefull näringsgren, och
purpurfiskama bildade t. o. m. ett särskilt skrå.
Förfärdigandet av purpur utvecklades till en hel industri
under uppsikt av särskilda ämbetsmän.
Redan på 1400-talet hade purpurindustrin förlorat
mycket av sin betydelse och numera finns det så
många på kemisk väg framställda färgämnen, att
purpursnäckornas purpur ej längre spelar någon roll.
Snäckorna är ofta fantastiskt vackra både till form
och färg. Till de allra vackraste hör kägelsnäckorna.
Samlare lär ha betalat ända till 20 000 kr för ett enda
exemplar.
Vi har också snäckor som för ett pelagiskt
levnadssätt och simmar omkring i havsytan, nästan lika
snabba som fiskar. Liksom flertalet fiskar är även
dessa snäckor rovdjur. Deras skal är ofta
rudimentära eller saknas helt.
En annan grupp havssnäckor, som också simmar
livligt omkring, är vingfotingarna som fått sitt namn av
stora flikar på foten. De påminner om fjärilar och
kallas därför »havets fjärilar». De lever av
småorga-nismer i vattnet. Men det finns skallösa vingfotingar
som är glupska rovdjur. En av dem, »valagnet», och
en av de skalförsedda vingfotingarna utgör
bardvalarnas förnämsta föda.
Andra havssnäckor påminner om våra landsniglar.
De saknar skal och kallas havssniglar. Många ser rent
fantastiska ut med sin rikedom på flikiga utskott och
sitt lysande färgspel.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
