Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solen — vårt solsystems centrum - Minst en kvarts miljon grader i solens korona - Kärnreaktioner i solens centrum - Solens ålder tre miljarder år, men minst tio miljarder återstår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOLEN 3155
av elektromagnetiskt accelererade korpuskler från
underliggande lager. Alfvéns teori ger även en
förklaring till solfläckarnas uppträdande och den
gåtfulla växlingen i deras magnetiska polaritet under en
period av 22 år. Solfläckarna skulle vara yttringar av
s. k. magneto-hydrodynamiska vågor, för vilka
Alf-vén och hans medhjälpare utvecklat en på olika sätt
verifierad matematisk teori.
Kärnreaktioner i solens centrum
Varifrån kommer solens enorma energi, och varpå
beror det att den inte för länge sedan förbrukats?
Fysiker och astronomer har grubblat över detta
problem utan att på länge finna något svar. Såväl
Helm-holtz’ kontraktionsteori som hypotesen om
radioaktiva processer i solens inre visade sig hopplöst
otillräckliga, och detsamma gäller den tillförsel av energi
utifrån rymden som äger rum genom på solen
nedstörtande meteorer. Genom den nyare utvecklingen av
vår kunskap rörande atomkärnorna och deras
förvandlingar har man emellertid kommit gåtans lösning
på spåren. Enligt undersökningar av forskarna
Weiz-säcker, G. Gamow och framför allt Hans Bethe
har det klarlagts, att den väsentliga delen av energin
sannolikt alstras vid en cyklisk process, en reaktion
mellan atomkärnorna, vars resultat är bildningen av
en heliumkärna av fyra protoner (vätekärnor) och
två elektroner. C. Critchfield har påvisat
möjligheten av en annan kärnprocess med samma resultat
men där tungt väte spelar in. Energialstringen är
ojämförligt starkast i solens centrala delar, där
tätheten beräknas vara ca 100 gånger vattnets och
temperaturen ca 15 miljoner grader. De kärnreaktioner som
fysikerna numera kan åstadkomma i sina laboratorier
och som har kulminerat i framställningen av
vätebomben försiggår i kolossal skala i solens centrum,
och härvid frigörs ofantliga mängder av energi, som
i form av strålning banar sig väg till solens yta.
Solens ålder tre miljarder år, men minst tio miljarder
återstår
Processen kan sägas vara ett slags förbränning, där
väte övergår i helium, varvid en liten del av dess
massa förvandlas till energi. Bränsleförbrukningen
uppgår till omkring 20 000 bil joner ton väte om året,
vilket dock är mindre än en tiomiljarddel av solens
hela väteförråd, som utgör huvuddelen av solens
totala massa. Solen beräknas för närvarande minska
sin vätehalt med ungefär en procent under den långa
tidrymden av en miljard år. Processen accelereras
emellertid, och Bethe har räknat ut, att solens totala
livslängd torde uppgå till ca 12 miljarder år.
Astronomer, fysiker och geologer är ense om att solen
existerat i 3 å 4 miljarder år, dvs. obetydligt längre än
jorden. Solen befinner sig alltså ännu i sin fulla
ungdomskraft.
Vid total solförmörkelse ser man den pärlemorglänsande
ko-ronan som omger solen.
En protuberans slungas ut från solytan och förändras under
några timmar. Den fotograferas med användning av en
speciell linje i dess spektrum. Foto från Mount
Wilsonobserva-toriet 18 juni 1929.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
