Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sovjetunionen — väldet bakom järnridån - Ur Rysslands historia - Bolsjevikrevolutionen. Moskva blir åter huvudstad - Utvecklingen till totalitär stat - Den ryska utrikespolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under trycket av de stora motgångarna under
första världskriget började revolutionen 1917 nästan
utan särskilda förberedelser. Även nu var det till en
början de borgerligt-Iiberala elementen som gick i
spetsen. Den gamla tsarregimen gick sin undergång till
mötes praktiskt taget utan motstånd, och den s. k.
marsregeringen under ledning av Kere’nskij
upprättades. Oklarhet om den politiska målsättningen
och framför allt den nya regeringens önskan att
fortsätta kriget undergrävde dock snabbt dess
auktoritet. Massornas förhoppningar om fred och framsteg
knöts i stället till den bolsjevikiska fraktionen inom
den socialistiska arbetarrörelsen. Denna hade genom
Lenins och Trotskijs hemkomst fått dugliga och
hänsynslösa ledare, vilka i november 1917 kunde
genomföra den andra revolutionen,
novemberrevolutionen, och med utgångspunkt från den marxistiska
kommunismen upprätta en »proletariatets diktatur».
Den nya kommissariatsregeringen, som stödde sig
på de av bolsjevikema behärskade arbetar- och
soldatråden (sovjet = råd), flyttade huvudstaden till
Moskva och slöt 1918 en förödmjukande fred med
Tyskland i Brest-Lito’vsk, vilken dock genom det
tyska sammanbrottet följande år förföll. Polen,
Finland och de baltiska staterna erkändes efter strider
som fria nationer.
Utvecklingen till totalitär stat
I den ryska utvecklingen efter
novemberrevolutionen kan man urskilja tre huvudperioder. Den första,
den s. k. krigskommunismens period, sträcker sig
från 1917 till 1920-21. Det är tiden för
inbördeskriget, vilket flammade upp med särskild häftighet, när
bolsjevikema upplöste den nyvalda
nationalförsamlingen, emedan den inte hade någon bolsjevikisk
majoritet. Kriget fördes huvudsakligen mellan
sovjetregeringen och de f. d. tsaristiska generalerna och tog
en för sovjetsidan särskilt farlig form, när de
anti-bolsjevikiska trupperna fick direkt militär hjälp,
först av den tyska, senare av den engelska och den
franska armén. Men under Lenins och Trotskijs
överlägsna ledning och med hjälp av hårda ekonomiska
tvångsåtgärder vann sovjetregeringen inbördeskriget.
I städerna ställdes största delen av industrin under
sovjeternas kontroll, och från bönderna, som delat
upp jorden sinsemellan, rekvirerades med våld
spannmål för att kunna försörja armén och de svältande
städerna. Dessa åtgärder dikterades huvudsakligen av
krigssituationens krav och kallades därför också
krigskommunism. Denna period var avslutad i och
med att ett angrepp från Polen slagits tillbaka.
Den andra perioden varar från 1921 till 1929. För
att återupprätta det fullständigt desorganiserade
näringslivet genomdrev Lenin en ny ekonomisk politik
(Nep), vilken stabiliserade valutan, tillät en inskränkt
fri handel och genom koncessioner drog utländskt
ka
__________________________ SOVJETUNIONEN 3 167
pital in i landet. Denna politik var framgångsrik och
fortsattes också efter Lenins död (1924). Men mycket
snart därefter utbröt en häftig strid mellan de ledande
kommunisterna, dels om vem som skulle bli Lenins
efterföljare, dels om den ekonomiska politikens
framtida inriktning. I denna strid segrade Stalin, som
antingen drev sina motståndare i landsflykt eller tvang
dem till kapitulation. Först när han höll rodret säkert
i handen gav han upp Nep-politiken och övergick till
femårsplanspolitiken och till fullständigt
förstatligande av näringslivet.
Detta inträffade mot slutet av 1928, framför allt
emellertid under 1929, och därmed inträdde Ryssland
i det tredje stadiet av sin utveckling efter
novemberrevolutionen. Under detta stadium utvecklades det
ryska samhället till vad det är i dag. Stalin inskränkte
nu åter den fria marknaden till ett minimum,
kollek-tiviserade jordbruket, delvis under användande av
tvång, samt forcerade utvecklingen av tunga industrin,
framför allt emellertid av krigsindustrin. Denna
politik krävde stora offer av arbetarna och bönderna och
framkallade hungersnöd och oroligheter. För att bli
herre över svårigheterna ökade sovjetregeringen
under Stalins ledning terrorn, stärkte den hemliga
polisens befogenheter och centraliserade statsapparaten,
vars hela makt alltmer samlades i Stalins hand. De
mera välsituerade och motspänstiga bönderna (de
s. k. kulakerna) deporterades i miljontal till
tvångs-arbetslägren, vilka tog ett allt väldigare omfång. De
oppositionella grupperna inom partiet, statsapparaten
och armén blev (delvis efter offentliga skenprocesser
1936-38) deporterade eller avrättade. Med dessa
medel lyckades regeringen på relativt kort tid
industrialisera landet och förstärka det militärt. Men de
ursprungliga sociala rättvisesyftena uppnåddes icke.
I spetsen för den totalitära staten har en ny
privilegierad klass av byråkrater och teknokrater framträtt,
och klyftorna i fråga om fördelningen av makt och
inkomst har alltmer vidgats.
Den ryska utrikespolitiken
Allteftersom Rysslands industrialisering gjorde
framsteg och sovjetregeringens makt växte, blev
också Rysslands utrikespolitik åter mera aktiv och delvis
mera aggressiv. Under de första åren efter
novemberrevolutionen hade sovjetregeringen enligt sina
revolutionära grundsatser högtidligt proklamerat
brytning med tsarismens imperialistiska utrikespolitik.
Den förkunnade alla nationers självbestämmanderätt,
fördömde den av tsarismen bedrivna infiltrationen i
Persien, Afganistan, Kina och Balkanländerna, avsvor
uttryckligt alla gamla tsaristiska erövringsplaner
kring Bosporen etc. Vid denna tid var
sovjetregeringen till följd av inbördeskriget och näringslivets
förfall också alldeles för svag för att kunna fullfölja
tsarens utrikespolitik. Dessutom hoppades
sovjet
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
