Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Statskunskap — vetenskapen om statslivet - Ett mångskiftande innehåll - Statsråd — rikets mäktiga herrar - Kungamakten trängs tillbaka - Departementschefer och konsulter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om press och opinionsbildning. Den har många
beröringspunkter med sociologin. Slutligen omfattar
statskunskapen också studiet av den senare tidens
politiska historia och av de politiska ideologierna och
deras utveckling.
Tyngdpunkten i statskunskapen ligger på att
klarlägga, hur de samhälleliga institutionerna enligt
rättsreglerna eller oberoende av dessa i verkligheten
fungerat, och särskild vikt har härvid ägnats åt
jämförande studier av utländska förhållanden; i motsats
till den historiska forskningen, som i regel blott
sysslar med det egna landets öden, har statskunskapen
därigenom blivit starkt internationellt betonad,
såsom också Johan Skytte genom sina
rekommendationer av utländska studieresor åsyftade. Efter
statskunskapens uppblomstring under 1900-talet torde få
europeiska länder kunna tävla med Sverige i
statsveten
________________________________ STATSRÅD 32 2 7
skapliga framställningar om utvecklingen i viktigare
främmande länder.
Under tiden före och närmast efter första
världskriget, då liberalismen hade sin storhetstid, var det
ganska naturligt, att statskunskapen främst avsåg
studier av författningslivet, särskilt strävandena att
införa demokratisk rösträtt, parlamentarism och
referendum. På senare år har vissa förskjutningar skett
inom ämnet, vilka avspeglar tidens stora rörelser
och händelser. Intresset har i hög grad inriktats på
undersökningar dels av de ideologier som bär upp
folkrörelserna och på dessa folkrörelser själva, dels
av de sociala faktorer som bestämmer den politiska
utvecklingen. Även den statliga förvaltningen har
blivit föremål för särskilda studier. Den moderna
statsvetenskapliga forskningen, har kommit att allt
starkare inriktas på aktuella samhällsproblem.
RIKETS MÄKTIGA HERRAR
Statsråd. »Konungen har i dag hållit statsråd»,
»Statsrådet och chefen för handelsdepartementet
öppnade utställningen».
Det är två olika betydelser vari ordet statsråd
används. I ytterligare en tredje betydelse betecknar
ordet regeringen i dess helhet.
Enligt 1809 års regeringsform äger konungen att
allena styra riket. Men före beslutets fattande skall
han inhämta råd av ett statsråd, vartill konungen
kallat »kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade,
infödde svenske medborgare av den rena evangeliska
läran». Grundlagsstiftarna tänkte sig säkerligen, att
konungen med ett ganska stort mått av
självständighet skulle välja sina rådgivare, och så skedde också
under åtskilliga årtionden efter grundlagens tillkomst.
Men småningom ägde i vårt land rum en utveckling,
parallell med utvecklingen på motsvarande område i
England - och under påverkan från denna - som
har skapat svensk parlamentarism, i avgörande
avseenden lik den som fungerar i parlamentarismens
hemland - England. Ett parlamentariskt statsskick
karakteriseras av att regeringens medlemmar utgår
ur en eller flera riktningar inom
folkrepresentationen och att regeringen är skyldig att avgå, om den
inte längre åtnjuter folkrepresentationens förtroende
(se Parlamentarism).
Kungamakten trängs tillbaka
Undan för undan har kungamakten trängts tillbaka
och regeringens, dvs. rådgivarnas, maktposition
stärkts. I England deltar konungen icke i
regeringens sammanträden. I Sverige fattas besluten i
konselj under konungens ordförandeskap. Det verkliga
avgörandet har emellertid träffats förut, i
statsråds
beredningen, där konungen icke är närvarande.
Konseljen har sjunkit ned till att bli en apparat för
inregistrering av beslut som redan fattats.
Statsrådsberedningen omnämnes inte i de svenska
grundlagarna men har gammal hävd ända sedan Karl XIV Johans
tid. Man skiljer på allmän beredning, då alla eller ett
flertal statsråd är närvarande, och
departementsbe-redning, då blott departementschef jämte eventuellt
ett konsultativt statsråd är med. I beredning deltar
även departementstjänstemän och särskilt tillkallade
sakkunniga. Formerna för beredning är i motsats till
de grundlagsfästa formerna för konseljen synnerligen
fria och växlar från regering till regering.
Man får emellertid inte tro, att konungen är utan
allt inflytande. I många frågor, framför allt
utrikes-frågor, rådgör vederbörande statsråd före konseljen
med konungen. Vid regeringskris blir det
understundom på konungens omdöme det faller att avgöra, hur
krisen skall lösas, då situationen kan vara sådan, att
omständigheterna ingalunda anger, vem som bör få
uppdraget att bilda den nya regeringen. I synnerhet
blir detta fallet, då det finns ett flertal partier, av
vilka inget äger majoritet i riksdagen. Efter
rådplägning med riksdagens talmän och partiledarna
uppdrar då konungen åt någon att bilda regering. Denne,
som blir statsminister, utser sedan, mestadels i
samråd med ledningen för vederbörande parti, de övriga
ledamöterna i regeringen, varefter ministerlistan
presenteras för konungen.
Departementschefer och konsulter
Av de för närvarande sexton medlemmarna i
regeringen - antalet är icke längre bestämt i
regeringsformen - är elva chefer för var sitt departement,
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
