Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderblom, Lars Olof Jonathan (Nathan) — en kristenhetens storman och tjänare - Nathan Söderbloms livsverk - Södergran, Edith — en föregångskvinna i svensk lyrik - Uppväxtåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_______________________________________;_________________________ SÖDERGRAN 34OI
Ärkebiskop Nathan Söderblom
— Sveriges även internationellt
mest inflytelserika teolog i
modern tid — vid sitt
arbetsbord.
meniska strävandena var för Söderblom inte blott en
fråga om organisatoriskt samarbete, ehuru han även
på detta område förmådde uträtta betydande ting och
framför allt genom sitt personliga inflytande
åstadkom samarbetsformer som även efter hans bortgång
blivit bestående. Men ekumeniken fick en särskild
innebörd för Söderblom genom hans omfattande
reli-gionshistoriska vetande och förmåga att se de
religiösa väsentligheterna i olika kyrkoformer. För honom
blev därför ekumeniken en levande realitet, och detta
blev själva utgångspunkten för det väldiga arbete han
uträttade på detta område.
När den gode, varmhjärtade ärkebiskopen, utsliten
i arbetet, dog en sommarsöndag 1931, kändes sorgen
tung i månget hem och i månget hjärta. Troget hade
han i sina strävanden biståtts av sin maka Anna
Söderblom, född Forsell. Sin gravplats fick den andlige
hövdingen framme i Uppsaladomen, intill den förste
evangeliske ärkebiskopen Laurentius Petris grav. Ingen
ärkebiskop mellan dem har hedrats på detta sätt.
På Nathan Söderbloms gravsten läses: När I hafven
gjort allt som har blifvit eder befallt, då skolen I säga:
Vi äro odugliga tjänare, vi hafva allenast gjort det
som vi voro pliktiga att göra. Luk. 17: 10.
EN FÖREGÅNGSKVINNA I SVENSK LYRIK
Södergran, Edith (1892-1923). Från vilken
sida man än närmar sig Edith Södergrans diktning,
framstår den som någonting av det sällsammaste i den
svenska litteraturen men också som någonting av det
största och djupast gripande. Fäster man sig
framför allt vid hennes revolutionerande insats som
stilskapare, ställs man genast inför en paradox: hennes
centrala ställning inom den moderna svenska lyriken
är uppenbar - men på samma gång är hon en
främmande fågel, ett fenomen som har alla sina väsentliga
förutsättningar utanför vår egen litterära tradition.
Betraktar man åter hennes dikt som i främsta
rummet ett personligt dokument, ter hon sig inte mindre
gåtfull: hennes livskurva stupar brant nedåt mot
sjukdom, umbäranden och död — men i sina verk
stiger hon mot svindlande höjder av bejakelse, lycka
och kraftförnimmelse. Allt detta tyder på en unik
förmåga att hålla en bister verklighet stången, att
spränga en till synes ohjälplig isolering och förvandla
lidandet till glädje. Edith Södergran ägde denna
förmåga, och inte minst i kraft av den lever hon för
eftervärlden både som en banbrytande konstnär och
som en storslagen personlighet.
Uppväxtåren
Isolering och lidande: sällan har en diktare haft så
djup erfarenhet av dessa makter som Edith
Södergran. Hon var född utanför det svenska
språkområdet, i den finsk-ryska gränstrakten på Karelska näset,
och hon levde och dog där. Till en början betydde
detta inte att hon var avstängd från yttervärlden, bara
att hennes värld inte liknade någon annan svensk eller
finlandssvensk diktares. Hon besökte en av de
kosmopolitiska skolorna i den stad, som då ännu hette S:t
Petersburg och var huvudstad i det ryska riket, och
hon skrev hundratals dikter på tyska innan hon
över
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
