Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telegraf och telefon — tal och skrift per tråd - Uppfinngarna är sekelgamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3424 TELEGRAF och TELEFON
TAL OCH SKRIFT PER TRÅD
I ELEGRAF och TELEFON. Den helt
dominerande delen av världens televerksamhet är knuten till
telegraf och telefon, de båda kommunikationsmedel
som kommer att här närmare behandlas. Andra
grenar av televerksamheten berörs i andra artiklar (se
bl. a. Radio och Television).
Uppfinningarna är sekelgamla
Den första telegraflinjen i världen togs i bruk i USA
omkring ett decennium efter det att
telegraferings-principen uppfunnits 1832. Uppfinnaren, Samuel
Morse, har fått sitt namn bevarat främst genom det
s. k. morse-alfabetet (se Signalering och signalväsen).
I detta alfabet finns för varje bokstav en
kombination av streck och punkter, som entydigt anger
bokstaven. Strecken och punkterna markeras vid
telegra-fering av längre resp, kortare slutningar av
strömmen i telegraflinjen. Strömslutningarna
åstadkommes med en s. k. telegrafnyckel i avgångsänden. I
mottagningsänden påverkar strömmen en
elektro-magnet, som för ett ritstift emot en förbiglidande
pappersremsa. På denna erhålles i takt med
strömslutningarna långa och korta streck.
Telefonens födelseår plägar sättas till 1876. Då
inlämnade nämligen A. Graham Bell en patentansökan
i USA på en apparat, medelst vilken tal kunde
överföras på elektrisk väg. Såsom ett kuriosum kan anföras
att endast två timmar efter patentansökans
inlämnande ingavs en annan ansökan till amerikanska
patentverket, avseende en praktiskt taget likadan
kon
struktion. Mannen bakom denna hade gjort sin
uppfinning helt oberoende av Bell.
Bells telefon utgjordes av en batterimatad
elektro-magnet, vars ankare fästs vid en tunn membran av
skinn. När vid tal mot membranet detta kom i
vibration, inducerades växelströmmar i
elektromagne-ten, vilka genom ledningen överfördes till
mottag-ningsapparaten, som var av exakt samma
konstruktion. Dennas ankare påverkades då och försatte
membranet här i liknande vibrationer som vid
avsändaren, så att det avgav riktigt ljud. Bell förbättrade
snart sin telefon; sålunda ersatte han elektromagneten
med en permanent magnet och utbytte
skinnmembranet mot ett stålmembran, vilket gjorde telefonen
avsevärt känsligare. I denna sin form har telefonen i
stort sett bibehållits ända in i våra dagar och används
nu världen runt i telefonapparaten såsom mottagare,
dvs. hörtelefon. Som avsändare var den inte alls så
effektiv och utbyttes snart nog mot en långt bättre
anordning, där ljudvågorna via ett membran fick
verka på kolkontakter, så att dessas motstånd mot den
elektriska strömmen och därmed dennas styrka kom
att varieras i takt med ljudsvängningarna. Dylika
mikrofoner fanns till en början av flera olika slag, men
den konstruktion som blev bestående och som
alltjämt används är den av engelsmannen H. Hunnings
1881 uppfunna kolkornsmikrofonen. Det är
egendomligt att konstatera, att telefonen i det skick den
framträdde vid mitten av 1880-talet till sina väsentliga
delar var en praktiskt taget färdig uppfinning.
Det första telefonmeddelandet
i världen gavs av uppfinnaren
Bell till en medhjälpare i ett
grannrum. Det löd: »Mr
Wat-son, come here, I want you»,
och var avsett att höras direkt.
Det är herrarnas bestörtning
när meddelandet oväntat
förmedlades av
experimentapparaturen som konstnären
återgivit på bilden.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
