Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Textilindustrin — den äldsta moderna storindustrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345° textilindustri
DEN ALD STA MODERNA STORINDUSTRIN
TEXTILINDUSTRIN. Textilindustrin är den
industri där den moderna stordriften först kom till
praktiskt uttryck, och med de s. k. stora mekaniska
textilmaskinuppfinningarna i andra hälften av 1700-talet
räknar man också den industriella revolutionens
genombrott. Bakom dessa uppfinningar ligger
emellertid årtusenden av textil verksamhet. Man har i Indien
funnit 5 ooo-åriga bomullsvävnader och i egyptiska
gravar linnevävnader av nästan samma höga ålder.
I dessa avlägsna tider odlades också silke i Kina, och
bl. a. genom fynd av varptyngder i schweiziska
pål-byar har man ansett troligt att konsten att väva ylle
var känd för 6 000 år sedan. Klädesplagg av ylle från
äldre bronsåldern (1800-1600 f. Kr.) har hittats i
danska torvmossar, och till detta kulturskede hör
också den berömda svenska Gerums-manteln, konstfärdigt
vävd i 4-skaftad spets- och korskypert.
Man känner ofta beundran inför de produkter som
skapades med äldre tiders primitiva teknik. Med
slän-dan, det första spånadsredskapet, spanns i Indien ett
bomullsgarn så fint att 840 meter blott vägde 1 gram.
Vi har i behåll egyptiskt linne med upp till 138
in-slagstrådar på 1 cm. Nästa steg i spinningstekniken
var det troligen i Indien uppfunna spinnhjulet, som på
medeltiden spred sig i Europa för att i nyare tid
ersättas av den 1530 av tysken Jürgens konstruerade
tramp spinnrock en. Milstolparna i den primitiva
väv-ningstekniken är den stående vävstolen (där
varptrådarna hölls spända med varptyngder), de rörliga
solven och vävstolen med liggande varp (som man kan
studera på egyptiska avbildningar).
Även inom färgnings- och beredningstekniken
nåddes i urgammal tid betydande teknisk färdighet;
färg-ning med äkta purpur och indigo förutsätter ett
komplicerat förfarande med reduktion och oxidation, som
var känt av Indiens och Främre Asiens kulturfolk.
Våtvalkning av ylle är ett av de
beredningsförfaranden som tidigast utvecklades. Forntidens textilteknik
får över huvud taget anses vara jämförelsevis högt
utvecklad och möjliggjorde också tidigt en blomstrande
storhandel och produktion under hantverksmässiga
förhållanden. Det gamla Babylons monopol på
handeln med bomullstyger, feniciernas affärer med
pur-purfärgade tyger och sidenkaravanerna från Kina är
några exempel på sådan tidig aktivitet.
Tillverkning av textilier har i Europa förekommit
hos allmogen sedan äldsta tider, men redan under
den äldre medeltiden kan man i vissa länder tala om
hantverksmässig fabrikation i större skala. I Tyskland
och Flandern blomstrade ylletillverkningen - på
marknaderna i vikingastaden Birka salufördes tyskt kläde
på 900-talet, och till detta århundrade har man
kun
nat datera den äldsta tyska skråordningen för
yllevävare. Spanien kan leda sina textiltraditioner
tillbaka till den moriska tiden. Bysans var under hela
medeltiden ett centrum för världstextilhandeln. De
italienska stadsstaterna byggde sitt inflytande i stor
utsträckning på tillverkning av textilier - enbart i
Florens lär det på 1300-talet ha funnits en textilindustri
med 40 000 arbetare, nästan lika många som den
moderna svenska textilindustrin sysselsätter. Först mot
medeltidens slut började Frankrike bli en textilnation
att räkna med, och grunden till den senare så
betydelsefulla engelska textilindustrin lades egentligen inte
förrän på 1500-talet.
Utvecklingen under 1600- och 1700-talen
präglades i flertalet europeiska länder av de
merkantilis-tiska tänkesätt, för vilka Colberts franska
näringspolitik kan stå som den typiska företrädaren. I hägnet av
allehanda privilegier uppväxte manufakturer, där ofta
hundratals arbetare sammanfördes, men teknik och
arbetsorganisation var densamma som inom
hantverket. Vid sidan av manufakturerna blomstrade
förläg-garsystemet med storhandlare som lämnade ut
material till hemarbetare och själva skötte försäljningen.
I staden Valenciennes t. ex. fanns det på 1600-talet
inte mindre än 4 000 spetsknypplerskor som arbetade
på detta sätt.
Textilmanufakturerna var i alla avseenden
noggrant statsövervakade. Colberts stadga av 1669
utfärdade sålunda detaljerade bestämmelser för de
tillverkade vävnadernas beskaffenhet, skärning i längd och
bredd, färgning etc. i överensstämmelse med vad som
var brukligt i England och Holland - i själva verket
ett av de tidigaste exemplen på vad som nu kallas
standardisering - och naturligtvis reglerades också
löner och arbetstid. Helt stilla stod tekniken
emellertid inte under dessa århundraden. En genial
strump-stickningsmaskin konstruerades 1589 av engelsmannen
William Lee (på samma principer bygger i stort sett
våra moderna trikåmaskiner). Färgningstekniken
berikades med mängder av nya färgämnen som
hämtades från de transoceana världsdelarna, och
styckfärg-ningen rationaliserades med haspelkuffen. I växande
omfattning togs vattenkraften till hjälp, t. ex. för de
mäktiga stampverk, där yllevävnaderna bereddes.
Men alltjämt spann man garn på spinnrock, och
vävarna kastade skytteln till varandra och slog in väften
med käppar (»the weaver’s sword»). På dessa
områden gjorde tekniken så ringa framsteg, att den engelske
bomullsindustrihistorikern Baines förklarar, att ända
fram till 1760-talet de i England använda
bomullsmaskinerna var lika enkla som de vilka sedan
urminnes tid kommit till användning i Indien.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
