Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tid och tidmätning — hur vi lärt oss mäta tiden - Jättar och dvärgar bland uren - Urtillverkning i Sverige - Tidning — »tredje statsmakten» - De äldsta tidningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arna rekordet, när det gäller att framställa särskilt
tunna ur. Vid en schweizisk utställning 1933 visades
sålunda ett herrfickur av normal diameter men med
en tjocklek hos själva urverket av endast 0,94 mm.
Urtillverkning i Sverige
I Sverige började mot slutet av 1600-talet en
tillverkning av ur av olika typer i blygsam skala mest
av inflyttade tyska urmakare. Man importerade för
övrigt på denna tid det mesta av de svenska brukens,
herremanshemmens och gårdarnas behov av klockor.
Inte ovanligt var, att man förfärdigade inhemska
foder till importerade verk. Att den spirande svenska
urtillverkningen tog kraftigt intryck av den engelska
urmakerikonsten och smaken visas bl. a. av typer från
de ur som under 1700-talets första hälft tillverkades i
Sverige. Under 1700-talet hade Sverige flera högst
konstförfarna och berömda urmakare.
Berömd är den av Christoffer Polhem
tillsammans med bruksägaren Stierncrona startade
fabriken för tillverkning av allehanda nyttiga föremål av
järn, mässing och koppar, bl. a. även klockor. Dessa
___________________________________TIDNING 3467
herrar inköpte för ändamålet egendomen Sund i Husby
socken (Dalarna), varvid det sedermera berömda
bruket fick namnet Stiernsund. Detta råkade emellertid
snart i lägervall, vilket bl. a. medfört, att ur signerade
Polhem inte existerar på några få undantag när. Den
ånyo på 1730-talet upptagna urtillverkningen
övertogs nu av Polhems brorson Anders Polhammar,
vars signatur återfinns på de ännu i stort antal
bibehållna s. k. Stiernsundsuren. Av intresse är, att
Polhem redan som ung studiosus i Uppsala iståndsatte
ett i domkyrkan sedan 100 år förfallet märkligt
konstur av Vadstenamunken Petrus Astronomus. Detta
arbete förstördes emellertid 1702, då större delen av
Uppsala stad härjades av vådeld.
Ännu under första hälften av 1800-talet tillverkades
såväl i Sverige som på kontinenten hantverksmässigt
utomordentliga ur i omfattande skala. Den
schweiziska urfabrikationen har dock dominerat i fråga om
fabriksmässig tillverkning av goda fickur. Den starkt
rationaliserade fickurstillverkningen har medfört, att
verkligt goda ur kunnat frambringas till
förvånansvärt låga priser.
»TREDJE STATSMAKTEN»
I IDNING. Det svenska ordet tidning har sitt
ursprung i det lågtyska tidinge (nyhet). Den danska
övergångsformen tidende upptogs i äldre högsvenska
som pluralformen tidender (meddelanden av
nyhetskaraktär) och blev småningom genom
sammansmältning vårt tidning som beteckning för en mer eller
mindre regelbundet utkommande skrift av
nyhetskaraktär. I svenskt lagspråk faller endast sådant som
»genom tryck under allmänhetens ögon lägges» under
begreppet skrift. Tryckfrihetsförordningen gäller
endast för tryckta skrifter, av vilka de dagligen eller
några dagar varje vecka utkommande tidningarna
med ett gemensamt namn kallas dagspressen.
Maskinskrivna, stencilerade eller på annat sätt duplicerade
alster faller sålunda inte under
tryckfrihetsförordningen.
De äldsta tidningarna
Världens äldsta tidning, Tsing Pao (Kejserliga
meddelanden), utkom i Peking ca 1 000 år f. Kr. Den
trycktes med hjälp av trätavlor, i vilka texten skars ut för
hand. Metoden var dock inte känd för romarna när
Caesar började utge Europas första tidningar, Acta
diurna urbis (Roms dagliga nyheter) och Acta populi
(Folkets nyheter). Den förstnämnda var det seriösa
nyhetsorganet, närmast avsett att förhärliga
diktatorns göranden och låtanden. Den senare var mera
sensationsbetonad med notiser om kapplöpningar,
mode- och familjenytt (inte minst de i den romerska
aristokratin ofta förekommande
skilsmässoskandaler-na), kriminalreportage osv. De skrevs av slavar på
papyrus och distribuerades till särskilt privilegierade
abonnenter, såldes i lösnummer på Roms gator och
spreds med kurirer till landsorten. Innehållet
redigerades i notisform med överskrifterna präntade i
röd färg (ruber), varav vi fått vårt »rubrik».
De handskrivna, senare tryckta, nyhets- och
propagandaorganen, vilka sistnämnda i stor utsträckning
spreds som flygblad, utgjorde under hela medeltiden
den vanliga formen för nyhetsförmedling vid sidan av
de rapporter som de stora handelshusen i Europas
kommersiella centra mottog från sina agenter
kontinenten runt. Visserligen banade Gutenberg med sin
uppfinning att gjuta stilar (omkring 1445) vägen för
den redan sedan hundra år tillbaka existerande
boktryckarkonstens, intensivare utveckling, men ändå
dröjde det ända till början av 1600-talet innan Europa
fick de första tryckta tidningarna. Som den möderne
tidningsutgivarens förste kollega gäller boktryckaren
Johann Carolus i Strassburg, som 1609 började utge
»Aller Fürnehmen und gedenckwürdigen Historien».
Efterföljare anmälde sig snart i ett flertal tyska
städer, och konkurrensen utökades med både holländska
tidningar - Nieuwe Tidinghen i Antwerpen 1619 och
Amsterdamer Courant 1623 - och franska, av vilka
Gazette de France grundades som den första 1631. En
av den holländske boktryckaren Verhoevens tidningar
innehöll 1622 ett med träsnitt illustrerat resebrev från
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
