Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utlandssvenskar — svenskar i främmande land - Estlandssvenskarna - Finlandssvenskarna - Svensk högreståndsemigration - Nya Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3606 UTLANDSSVENSKAR
SVENSKAR I FRAM MAN DE LAND
Utlandssvenskar. Den svenska
emigrationens historia går långt tillbaka i tiden. Redan under
vikingatiden 800-1050 sökte sig stora skaror svenskar i
österled och västerled till fjärran länder och många
stannade borta från hemlandet resten av sitt liv. Den
arkeologiska forskningen har visat att svensk
bosättning skedde på sydöstra östersjökusten t. o. m. flera
sekler innan vikingarnas stora utvandring satte in.
I Finlands kusttrakter finner vi likaså spår av svenskt
inflytande och svensk invandring, som kan ledas
tillbaka till förhistorisk tid.
Estlandssvenskarna
Först i våra dagar kan efter allt att döma
estlandssvenskarna med sin ålderdomliga bondekultur och
arkaiska svenska språkart betraktas som ett avslutat
kapitel i den svenska emigrationens historia. Dels
överfördes 1929 till Sverige omkring 900 av de s. k.
gammalsvenskbyborna, vilkas förfäder på 1780-talet
av de ryska makthavarna förflyttats från det
estländ-ska Dagö till Sydryssland, och dels flydde eller
evakuerades genom svenska regeringens försorg
1943-44 ca 7 500 eller ungefär 95 % av den svenska
befolkningen i Estland till Sverige. De har nu blivit svenska
medborgare och ägnar sig här i stor utsträckning åt
sina gamla näringsfång, delvis bildande egna
sam-fälligheter ute i kustbandet.
Finlandssvenskarna
Finlands svensktalande befolkning, som 1950
räknade 344 824 personer, utgör mer än tolftedelen av
hela republikens folkmängd men bildar av gammalt
kulturellt och socialt ett vida mer betydande inslag
än vad som framgår av dessa siffror. Enligt finländsk
lag är de svenska och finska språken sålunda fullt
jämställda. Språkfrågan har emellertid orsakat många
strider. Av kartan på s. 955 framgår, att den
finlandssvenska bebyggelsen är koncentrerad till Åland,
Österbottens kustland från Gamlakarleby till Kristinestad
och kusttrakterna från Åbo i väster till Lovisa i öster,
varjämte över 80 000 lever i själva huvudstaden. Det
finlandssvenska inslaget i landets befolkning har dock
under det senaste halvseklet varit på tillbakagång,
vartill låg nativitet, förfinskning och relativt stor andel i
emigrationen varit orsak.
Finlandssvenskarna har ett eget universitet, Åbo
akademi, och ett stort antal andra högre och lägre
undervisningsanstalter. För närvarande utges 202 rent
svenskspråkiga tidningar och tidskrifter, bland dem
Hufvudstadsbladet och Åbo underrättelser, samt 112
tvåspråkiga. Politiskt sett har särskilt Svenska
folkpartiet, som för närvarande besätter 15 av riksdagens
200 mandat, spelat en betydande roll. Därjämte äger
svenskarnas politiska organisationer i det
regelbundet sammankallade svenska folktinget ett eget forum.
Svensk högreståndsemigration
Under den senare medeltiden och de följande
seklerna intill mitten av 1800-talet var Sverige vida mer
ett immigrations- än ett emigrationsland. Särskilt
gällde detta förhållandena i de högre samhällsskikten, ur
vilkas led emellertid också enstaka personer
emigrerade. En huvudorsak till denna utvandring var länge
trosstridema och Sveriges antikatolska förordningar.
Det mest bekanta exemplet härpå är drottning
Kristina (se d. o.), som slutade sina dagar i Rom. Denna
stads kanske högste världslige dignitär var vid mitten
av 1700-talet den svenske konvertiten Nils Bielke. Från
modern tid kan nämnas påvlige markisen Claes
Lagergren. Utlandsresor och en tids utländsk krigstjänst
hörde under storhets- och frihetstiden till en svensk
ädlings uppfostran; ej sällan kom på detta sätt unga
svenskar att för alltid kvarstanna i främmande land.
Ett regemente med svensk officerskår, Royal Suédois,
ingick under 1700-talet i den franska armén.
Skuldsättning i hemlandet eller ren äventyrslust förde
under det för oss så fredliga 1800-talet åtskilliga
svenska officerare till Sydamerika med dess stora
möjligheter till krigstjänst - redan under 1700-talet
verkade i Brasilien som hög fortifikationsofficer
svensken Jakob Funck.
Nya Sverige
Under 1600- och 1700-talen gjordes från svenskt
håll åtskilliga ansatser att förvärva
kolonialbesittningar. Endast i samband med det 1638 grundade Nya
Sverige i Delaware kan man emellertid tala om någon
egentlig emigration, eftersom de svenska kolonisterna
där i de flesta fall kvarstannade även sedan kolonin
efter ett par årtionden övergick i först holländsk,
sedan engelsk hand. Deras ättlingar torde vid tiden för
självständighetsförklaringen ha uppgått till ca 20 000
och en av dem, John Morton, tillhörde
undertecknarna av det ryktbara aktstycket.
Mot slutet av 1700-talet och början av 1800-talet
förekom en mindre känd men avsevärd emigration av
småfolk och tjänstehjon särskilt till Danmark -
befolkningsökningen började redan vid det laget
åstadkomma en proletarisering av den svenska
landsbygden, vilket fick denna utlösning. Dessa förhållanden
tillspetsades emellertid mot mitten av 1800-talet,
samtidigt som de allt starkare frikyrkliga rörelserna
krävde frihet från den svenska statskyrkans tvång.
I Nordamerikas Förenta stater med dess religionsfri-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
