Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östersjön — ett nordiskt medelhav - Ett tidigt trafikerat hav. Storhamnar fordom och nu - Östersjön och dess strandägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3886 ÖSTERSJÖN
Fiskehamnen Gudhjem på Bornholm i sydligaste Östersjön är bara ett av de många samhällen där livet helt domineras
av fisket — och, på sommaren, turistlivet.
Den mest bekanta rännan i Öresund är Flintrännan,
segelrännan, där djupet uppgår till i genomsnitt
7,2 m.
I södra delen av Östersjön tillfryser normalt endast
grunda bukter och vikar, medan t. o. m. de stora
vikarna i norr och nordöst kan vara isbelagda ända till
fem månader. Ålandshav och den mellersta delen av
Bottenhavet tillfryser dock långtifrån alla år. De flesta
hamnar på Gotland är också i regel isfria året runt,
och endast omkring var tredje vinter besväras
sjöfarten på Visby av is. Stockholms isfria uthamn är
Nynäshamn, Helsingfors har Hangö som vinterhamn.
Ett tidigt trafikerat hav. Storhamnar fordom och nu
Östersjön har, särskilt i sina södra delar, alltsedan
människan tagit kusterna i besittning, varit ett livligt
trafikerat hav, skådeplatsen för vikingaflottornas
härtåg och sjöstrider, och vid dess stränder har
bebyg-gare sedan äldsta tider haft jakten på säl och sjöfågel
samt fisket som viktiga näringsfång. Nuförtiden är
endast det sistnämnda av större ekonomisk betydelse.
Under medeltiden uppväxte kring södra delen av
Östersjön vid större flodmynningar och vikar en del
betydande hamnplatser, av vilka flera under
hansati-den fick stor makt och herravälde över handeln i
Norden, bland dem främst Lübeck, sedan Visby
förlorat sin ställning som östersjöhandelns
centralpunkt. I vår tid har den ekonomiska tyngdpunkten
förskjutits till andra hamncentra, Stockholm,
Helsingfors, Leningrad, Stettin (Szcecin), Gdynia m. fl., och
de regelbundna handelsvägarna utsträckts långt upp i
Bottniska viken, sedan de stora svenska skogs- och
malmtillgångarna börjat exploateras.
Östersjön och dess strandägare
Av gammalt var Sverige den stat som var den
största strandägaren vid Östersjön. Särskilt gällde detta
under senare delen av stormaktstiden, sedan Sverige
till det gamla innehavet av Finland lagt de baltiska
provinserna, viktiga delar av tyska östersjökusten samt
de skånska provinserna. Under Gustav II Adolf
innehade Sverige även några år de preussiska hamnarna,
och Karl X Gustav sökte genom kriget med Polen
ytterligare utbygga östersjöväldet. Efter Nystadsfreden
1721 och ännu mer efter Finlands förlust 1809 fick
Sverige avstå den första platsen vid Östersjön till
Ryssland, för vilket land detta hav fick allt större
betydelse.
Det första världskriget förändrade situationen
radikalt. Finland blev fritt liksom de baltiska staterna.
För Ryssland återstod blott innersta delen av Finska
viken med den enda hamnen Leningrad (f. d.
Petersburg) i ett ogynnsamt och undanskymt läge. Genom
det andra världskrigets utgång intog Sovjetunionen
ånyo en framträdande plats som Östersj östat, men
dess strandlinje kommer alltjämt endast på tredje
platsen efter Sverige och Finland. Riga har åter blivit
en viktig hamn för stora delar av det inre
Sovjetunionen och även de polska Östersjöhamnarna torde
i realiteten stå under rysk kontroll.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
