Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Byrsa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BYRSA
BÄCK, BALTZAR
terades överallt i Europa, inte minst
i Ryssland, 559 B.
Byr’sa, borgberget i det forna
Kar-tago, 1961.
Byrå (fr. bureau). 1. Ämbetsverk
eller avdelning därav, anstalt,
kontor. — 2. Möbel med lådor.
Byråchef, chef för en avdelning inom
K. M:ts kansli eller den centrala
statsförvaltningen.
Byrådirektör, titel för vissa
tjänstemän inom den centrala
statsförvaltningen.
Byråingeniör, titel för vissa
tjänstemän med teknisk kompetens inom
den centrala statsförvaltningen.
Byråkrati’, ämbetsmannavälde. —
Byråkrat, formsträng person. — Sankt
Byråkratius, skämtsam
personifikation av byråkratin anspelande på
dess stränga pedanteri och
benhårda formalism.
Bysamfällighet, bys eller annat
skifteslags samfällda mark som
undan-tagits för gemensamt behov,
ävensom rättigheter eller förmåner som
äro samfällda för flera fastigheter.
Regler om förvaltningen av
bysamfällighet finnas i en lag 13/6 1921.
By’sans eller Bysan’tion, före 330
grekiskt namn på Konstantinopel,
nuvarande Istanbul. Även benämning
på Bysantinska eller östromerska
riket, 560.
Bysantinism’, i förklenande
bemärkelse använd term om företeelser
som erinra om det gamla Bysans,
såsom kryperi, smicker, byråkrati
o. d.
Bysanti’nsk konst, det östromerska
rikets konst; uppstod på 500-talet
e. Kr. och övade ett betydande
inflytande på Europas konst ända
fram på 1200-talet. Huvudverket
inom byggnadskonsten är Hagia
Sofia i Konstantinopel. —
Interiördekorationerna domineras av
mosaiken (t. ex. i San Vitale i
Ra-venna); bildhuggarkonsten utgöres
huvudsakligen av elfenbensreliefer
samt guld- och emaljarbeten i litet
format, 561 B, 564.
Byske, kommun i mellersta
Västerbottens län, 8 656 inv. 1954, därav
i Byske municipalsamhälle vid
Byske älvs utlopp i Byskefjärden 1 093
inv., 2135 K.
Byskefjärden, se nedan.
Byske älv, flod i Lappland och
Västerbotten, upprinner i Arvidsjaur
och utfaller vid Byske i
Byskefjärden av Bottenviken. 145 km lång,
2135 K.
Byssus, det stelnade sekretet från en
körtel i musslornas fot. Med dess
hjälp fästa sig musslor, som leva
på hård botten eller i bränningar
(blåmusslor).
Byst, bröstbild, skulptur som återger
huvudet och en del av
överkroppen; även om bröstparti hos
kvinnan, barm.
Bysta, egendom på 20 000 ha i Askers
socken i Närke, fideikommiss inom
ätten Gripenstedt. Känt sedan
1400-talet.
Byström. Johan Niklas (1783—1848),
skulptör, Sergels elev och efter
denne nyklassicismens främste
svenske representant; verksam
huvudsakligen i Rom. Väckte
beundran med ungdomsarbetet Liggande
backantinna (1812; i marmor i
Uppsala universitet), men övergick
senare till ett ytligt antikiserande
schema, 3325, 3326 B.
Bystämma, fordom byalagets
beslutande organ, 541.
Bysättning, förr ett fängelsestraff,
som på begäran av fordringsägare
kunde ådömas gäldenär, som ej
fullgjort sina skyldigheter.
Bytesbalans (eller inkomst- och ut-
giftsbalans), sammanställning av ett
lands bytestransaktioner med
utlandet under en viss period (i regel
ett år). B. innefattar byten av
varor (se Handelsbalans) och tjänster
(t. ex. frakter, försäkringar, gåvor
m. fl. »osynliga» poster). B. kan
vara antingen positiv (aktiv) eller
negativ (passiv), beroende på
huruvida det egna landet under
perioden tillhandahållit utlandet fler
varor och tjänster än det mottagit
därifrån (= positiv) eller det
omvända varit fallet (= negativ). Ett
positivt eller negativt saldo i
bytesbalansen måste utjämnas genom en
(långfristig eller kortfristig)
kapitalrörelse, vilken registreras i
kapitalbalansen. Jfr även
Betalningsbalans.
Byxelkrok, lastageplats i
ölands-Äkerbo kommun nära Ölands n.
udde. 324 inv. 1951.
By ålderman, byalagets ordförande.
Byälven, flod i v. Värmland från
Norge (no. Vaggeelv), kallas i
Sverige i övre loppet Jösseälven,
genomflyter Glavsfjorden och
Harefjord samt utfaller i Byfjorden av
Vänern nedanför Säffle.
Kanaliserad (Säffle kanal). 4 740 km2
vattenområde, 3763 K.
Båge. — 1. Kroklinje, t. ex.
cirkelbåge. Den räta linje, som förenar
en båges ändpunkter kallas korda.
— 2. Båge kallas inom arkitekturen
ett gjutet eller av kilformiga
stenar sammansatt murparti vilande
på två stöd och spänt över ett
öppet rum. Man skiljer på
rundbågar, spetsbågar, stickbågar,
hästsko-bågar. — 3. Skjutvapen, pilbåge.
Bågfris, en i romansk och gotisk
konst förekommande fortlöpande
rad av små bågar, vanligen
använda som dekoration under en gesims.
Bågfält, se Tympanon.
Båggångar, tre i innerörat belägna
bågformiga benkanaler, belägna i
tre mot varandra vinkelräta plan.
B. omsluta hinnkanaler. I B.
finnes vätska, som vid huvudets
rörelser bringas i rörelse och reta
sinnesceller i B., och nervimpulser
befordras till hjärnan, vilken
underrättas om huvudets läge. B.
med sinnesceller utgöra en del av
människans balanssinne, 3869 B.
Båglampa, elektrisk lampa, vid
vilken ljuset alstras av en elektrisk
ljusbåge mellan två kolelektroder.
Användes numera endast för
kino-projektorer och större strålkastare.
Kolen impregneras härvid vanligen
med metallsalter, ägnade att stegra
ljusutbytet (effektkol), 294, 372.
Båglina, en i en gymnastiksal snett
spänd lina, använd för slagäntring,
armgång m. m.
Bågmått, ett »absolut» vinkelmått,
dvs. vinkeln uttryckt i radianer.
Om en cirkels radie är 1, blir dess
periferi 2 t. En radian är därför
lika med 360 : 2 ir vinkelgrader, dvs.
ca 57.3°. Bågmåttet för 90° är V2 t
radianer osv.
Bågskytte är en av världens äldsta
idrotter med anor från förhistorisk
tid. I modern tid upptogos
tävlingar i bågskytte på 1600-talet i
England. B. spred sig till andra länder
och upptogs på olympiska
programmet 1908 och 1920 samt fick VM
från 1931. SM instiftades 1929.
Världens mest framgångsrika skytt
hittills är H. Deutgen, Sverige, 3084.
Båk, större, fast sjömärke, byggt pä
land eller på grund i vattenytan.
Ordet B. har tidigare använts även
om fyrtorn (»fyrbåk»).
Bål. 1. Inom djurriket: kroppens
centrala parti, varifrån hals, armar och
ben utgå. — 2. Inom växtriket:
be
teckning på en växtkropp, ej
uppdelad i rot, stam och blad, se
Bålväxter.
Bålgeting, Ves’pa cra’bo, längd 30 mm,
bor i ihåliga träd.
Bålverk, benämning på
befästningsverk, numera i överförd
bemärkelse.
Båiväxter, tallofy’ter, en
underavdelning av kryptogamerna; omfattar
bakterier, alger, slemsvampar och
vanliga svampar.
Bångbro, industriort i n.v.
Västmanland, s.ö. om Kopparbergs köping.
1 256 inv. 1951. Stort modernt
järnverk, 2554 K.
Båraryd, förutvarande kommun i n.v.
Småland, Jönköpings län. 1949
inkorporerad med Gislaveds köping.
Bårslöv, församling i Vallåkra
kommun i n.v. Skåne, Malmöhus län.
553 inv. 1954.
Båstad, köping i n.v. Skåne intill
Hallandsgränsen på norra
sluttningen av Hallandsåsen, 2 294 inv. 1954.
Internationellt känd badort, ö. om
köpingens gamla område ligger
Malen med sandstrand. Milt klimat,
stora fruktträdgårdar, bl. a.
Norrviken v. om köpingen, 3089 K.
Båtben, litet ben i hand- och
fotleden.
Båtgrav, gravtyp från järnåldern,
kännetecknad av att den döde
bisattes eller brändes i en båt över
vilken en hög kastades. Detta
gravsätt förekommer i Norden från
600-talet till 1000-talet. Fynd med
rika gravgåvor ha gjorts, särskilt i
Uppland, 1098.
Båtskärsnäs, sågverkssamhälle i
Norrbottens län vid kusten v. om
Haparanda. 820 inv. 1951.
Båtsmanshåll, det av Karl XI
organiserade indelningsverket för
flottan.
Båtsmansstol, en i en lina fästad kort
sittbräda, som användes vid arbete
till väders.
Båtyxkulturen, en kulturkrets inom
Nordens yngre stenålder, som
kännetecknas av att de döda begrovos
i enmansgravar och med gravgods
bl. a. bestående av båtformade
stridsyxor av polerad sten. B. har
troligen kommit till Sverige
söderifrån och innebär sannolikt en
inflyttning av ett främmande
härskande folkelement, som småningom
uppgått i landets tidigare
befolkning, 3247.
Båven, sjö i mellersta Södermanland,
21 m ö. h. 66 km2. Avrinner till
Nyköpingsån, 3404, 3405 K.
Bååt, Seved (1615—69), friherre,
riksråd, president i Svea hovrätt, 1668
riksskattmästare.
1. Bååth, Albert Ulrik (1853—1912),
författare, fil. dr, museiintendent.
Hans lyrik är till största delen
inspirerad av det skånska
slättlandskapet och har en mot den folkliga
tendensen svarande knotighet och
knagglighet som starkt avviker från
det på den tiden gängse
skönskriveriet. Var en flitig översättare från
fornisländskan, 3338.
2. Bååth-Holmberg, Cecilia (1857—
1920), författarinna, syster till
A. U. B. och g. m. Teodor
Holmberg. Har skrivit biografier och
berättelser.
Bååtska palatset, av N. Tessin d. ä.
för riksrådet Seved Bååt på
1660-talet uppfört palats på
Blasiehol-men i Stockholm; är sedan 1874
Frimurarordens stamhus i Sverige,
tillbyggdes 1875—77, — 3442.
Bäck, församling i Töreboda köping
i n.ö. Västergötland, Skaraborgs
län. 292 inv. 1954.
Bäck, Baltzar (d. 1618), finsk krigare,
sökte utsträcka Sveriges välde över
4O4O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
