Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Doffel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOFFEL
DOMALDE
endast av de tre primärfärgema i
rätvinkliga fält.
Doffel, fyrskaftat, hårt, långhårigt
ylletyg, använt till ytterplagg.
Dogcart, eng., hundkärra, häståkdon
med plats för jakthundar under
sitsen, numera ett enspänt, tvåhjuligt,
öppet fordon med plats för fyra
personer, varvid de två bakre sitta
baklänges.
Doge [då’dj], sidoform till ital. duce,
ledare, republiken Venedigs
styresman 647—1797.
Dogepalatset i Venedig, fordom dogens
residens och republiken Venedigs
regeringsbyggnad, är en av Europas
märkligaste praktbyggnader. Det
började uppföras under 1300-talet
och utgöres av en väldig fyrkant,
som omsluter en öppen gård.
Utmed dess södra och västra fasader,
som äro uppförda under 1300- och
1400-talen i orientaliskt påverkad
gotik, går en spetsbågig kolonnhall
i två våningar. Av borggårdens
praktfulla fasader visar den norra,
med Markuskyrkan sammanbyggda,
övergången mellan gotik och
renässans. De östra gårds- och
ytterfasa-derna, från vilken senare den
berömda Suckarnas bro leder till
stats-f ängelset, äro byggda i renässans
-stil under slutet av 1400- och början
av 1500-talen. Palatset inrymmer en
berömd samling antika skulpturer
och äger målningar av bl. a.
Tinto-retto och Paolo Veronese, 3664 B,
3665 B.
Dogg, gemensam benämning på flera
hundraser, Grand Danois,
Bull-dogg osv., alla med massivt huvud,
kort nos och korthårig fäll.
Doggers bank, undervattensbank i s.
Nordsjön, 13—35 m djup. Betydande
torskfiske, 2512, 3278.
Doggersbankaffären, politisk konflikt
mellan Storbritannien och Ryssland
1904, orsakad av att den ryska
ös-tersjöf lottan på väg till Östasien
under det rysk-japanska kriget
besköt brittiska trålare i Nordsjön i
tro att de voro japanska
krigsfartyg- Ryssland måste betala
skadestånd.
Dogm, grek., teologisk lärosats,
trossats. Är i romerska kyrkan ofelbar, i
evangelisk bekännelse »vittnesbörd
om vår lära, utan makt att döma»
(Konkordieformeln), 727, 2086.
Dogmati’k, teologisk vetenskap, som
har till uppgift att klargöra
kristendomens väsentliga idéinnehåll. —
Dogma’tisk, som hör till dogmatiken,
läromässig, principmässig. Jfr
Doktrin.
DogmatisTn, kritiklöst accepterande
av en åsikt. — Dogmatise’ra,
uppställa dogmer, sätta i system; bita
sig fast i principer och förutfattade
meningar utan hänsyn till fakta och
sunt förnuft.
Dogmhistoria, framställning av det
kristna tänkandets historia.
Doherty [dåu’oti], Reginald (1874—
1910) och Laurence (1876—1919),
engelska tennisspelare, dominerade
fullständigt kring sekelskiftet;
vun-no flertalet mästerskap i Wimbledon
1897—1906 och alla sina matcher i
Davis Cup 1902—06. De spelade en
klassiskt ren tennis, 3436.
Dohlman, Gösta (f. 5/10 1890), läkare,
universitetslärare. Blev 1930
överläkare och ordinarie lärare vid Lunds
universitets oto-laryngologiska
klinik samt 1938 professor i öron-,
näs- och halssjukdomar i Lund.
von Dohna [då’na], Christopher (1628
—68), greve, holländsk-svensk
diplomat, Kristinas gunstling, deltog i
Karl X Gustavs fälttåg och blev
fältmarskalk 1666, undertecknade som
svensk ambassadör 1668
trippelal
liansen mellan Sverige,
Nederländerna och England.
von Dohnånyi [då’chnanji], Ernst (f.
1877), ungersk pianist och
kompositör, 1934—40 direktör vid
Budapests konservatorium. Särskilt
kända äro hans pianokonserter och
kammarmusikverk i nyromantisk
stil.
1. D’Ohsson [dåså"?’], Ignatius
Mou-radgea (1740—1807), svensk
diplomat, minister i Konstantinopel 1795
—99. Historiker.
2. D’Ohsson [dåsåns’], Abraham
Con-stantin Mouradgea (1779—1851), son
till I. M. D’O., svensk diplomat av
armenisk börd, minister i Haag och
Berlin, framstående orientalist.
Utgav ett monumentalverk om
mongolernas historia från Djingiskan till
Timurlenk (1824—35).
Doisy [dåi’si], Edward A. (f. 1893),
amerikansk biokemist. Erhöll 1944
halva 1943 års nobelpris i medicin
för renframställning av K-vitamin.
Jfr Dam, H.
Doktor, lat. doctor, lärare. Numera i
svenskt språkbruk vanlig beteckning
på läkare, som dock oftast ej
innehar medicine doktorsgrad utan är
medicine licentiat. Vid universitet
och högskolor är D. den högsta
lärdomsgraden, 3590.
Doktorand’, person som bereder sig
på att bli doktor, särskilt den som
sysslar med avhandling för
doktorsgrad, varvid han kan åtnjuta visst
statligt stöd i form av
doktorandstipendium (f. n. 6 000 kr. per år
skattefritt).
Doktorsring, symbol för frihet och
trohet mot vetenskapen, användes
som tecken på doktorsvärdighet
inom alla fyra fakulteter. Ringen
är av guld med upphöjd
ornamen-tering, för fil. dr dekorerad med
lager, jur. dr eklöv och lager, med.
dr slingrad orm och lager och för
teol. dr antingen med kors och
lager (Uppsala) eller med grekiskt
kors och solstrålar (Lund). Numera
användes D. även av doktorer från
olika fackhögskolor.
Doktri’n (lat. doctri’na, lärdomsgren),
lärosats; åskådning. — Doktrinä’r är
en person, som ej kan lösgöra sig
från en viss doktrin.
Dokumen’t, lat. documen’tum, akt
(-stycke), urkund, handling. —
Dokumentera, styrka något med
påtagliga bevis.
Dokumentväxel, betecknar att
betalning eller accept av växeln endast
bör ske mot utfående av
dokumentet (konossementet eller
fraktse-delsdubbletten).
Dolce [dåTtje], förkortat dol., ital-,
musikterm: milt, ljuvt.
Dolce far nien’te [dål’tje-], ital., ljuv
sysslolöshet.
Dolce stil nuo’vo, ital., den ljuva nya
stilen, beteckning för en
florentinsk diktarskola från slutet av
1200-talet, dit bl. a. Dante, Guido
Guinizelli, Guido Cavalcanti och
Cino da Pistoia hörde. Den
utmärkte sig för stor förfining såväl
formellt som känslomässigt.
Dold reserv, kapitalvärde, som ej
upptagits i företagets
balansräkning. Uppstår i regel genom
avsiktlig undervärdering av tillgångarna
i syfte att ge företaget en tryggare
finansiell ställning.
Doldrums [dåld’rams], bälte med
nästan konstant vindstilla, som sträcker
sig runt jorden över ekvatorn eller
strax n. därom. Jfr Kalmområden.
Dolen’te, ital., musikterm, vemodigt.
Doleri’t, en finkomig, icke porfyrisk
basalt.
Dolgorukij [dalgaro’kaj], rysk
furstesläkt, enligt traditionen
härstam
mande från Rurik. Bland dess
medlemmar märkas Jakov D. (1639—
1720), general med stort inflytande
över Peter den store, Vasilij D.
(1667—1746), general, nedslog
Donkosackernas uppror 1708 och Vasilij
Lukitj D. (1672—1739), sändebud i
Stockholm 1726—27, avrättad av
kejsarinnan Anna.
Dolikocefa’1, långskallig;
antropolo-gisk beteckning för människor,
vilkas hjärnskål, uppifrån sedd, har
en långsträckt form. — Motsats:
Brakycefa’1.
Doli’n, hål i jordytan, uppkommet
genom berggrundens instörtning
framför allt i karstområden över en
grotta, 1375.
Dolk, knivliknande vapen att stöta
med.
Dolktiden, annat namn för
hällkistti-den, se d. o.
Dollar, myntenhet i USA, Kanada
med flera länder, delas i 100 cents.
Kursvärde i maj 1955 5: 14—5: 18 kr.
DoTlart, inbuktning av Ems mynning
i Nordsjön, uppkommen 1277 genom
islossning i floden och 10 är senare
utvidgad genom inbrott från havet,
319 K.
Dollfuss [dål’fos], Engelbert (1892—
1934), österrikisk politiker. D. var
förbundskansler sedan 1932 o. stödde
sig på »Fosterländska fronten» i sin
kamp mot socialister och
nationalsocialister. Han nedslog båda dessa
partier genom kupper 1933 och 1934,
varefter han själv föll offer för ett
nazistiskt våldsdåd den 25 juli
sistnämnda år. D:s politik var ett
kortvarigt försök att göra Österrike till
en katolsk förbundsstat på
stånds-grundval (austrof ascism).
Dollo [dålå’], Louis (1857—1931),
belgisk paleontolog, en av
paleobiolo-giens banbrytare.
Dol’ma, ung. dolmåny, ursprungligen
turkiskt sedermera ungerskt plagg,
kort livrock med snörmakerier tvärs
över bröstet; uniformsrock för
husarer, lik artilleristernas attila.
Dolmen (kelt. daul, bord; men, sten),
dösliknande gravbyggnad
förekommande i Bretagne och England
under megalitisk tid.
Dolomi’t, bergart bestående av
kalcium- och magnesiumkarbonat,
förekommer t. ex. i Värmland och
Närke samt är huvudbergarten i
Do-lomitalperna.
Dolomiterna, bergsgrupp i s.
östalperna, högsta topp Marmolada
3 344 m, 333 B.
Dolon-nor (de sju sjöarna) eller
Lama-miao, stad i provinsen
Cha-har, n. Kina, 300 km n. om Peking.
Ca 30 000 inv. Handelscentrum.
Tillverkning av gudabilder,
tempelklockor och andra rituella bronsföremål.
Två stora berömda lamakloster.
Doloro’so, ital., musikterm:
smärtfyllt.
Dol’us (lat., list, svek), uppsåt.
Benämning i den straffrättsliga
doktrinen för ett brottsligt handlande med
vett och vilja. Motsats: culpa,
oakt-sam handling.
Dom, port. (lat. dom’inus, herre),
adelstitel, senare detsamma som
herr. Femininum: Dona. — Franska
[dång], titel för ordenspräster.
Dom [dåm], domkyrka.
Dom, domstols avgörande av saken,
dvs. det i processen framställda
yrkandet. Annat rättens avgörande
träffas genom beslut. Regler i 17
och 30 kap. rättegångsbalken.
Domagk, Gerhard (f. 1895), tysk
läkare. Erhöll 1939 nobelpriset i
medicin för upptäckten av prontosilets
bakteriedödande verkan. Avböjde
priset, 105.
Domalde, enligt Snorre konung av
4117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
