Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Elektrolux ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROLUX AB
ELFENBEN
framställas exempelvis klor och
al-kalier, klorater, vätesuperoxid,
vät-gas och syrgas, samt metaller såsom
aluminium, magnesium och natrium.
Elektrotermiska förfaranden
användas för framställning av karbid,
kalkkväve, finare stålsorter och
fer-rolegeringar.
Elektrolux AB, grundat 1919,
tillverkar kylapparater vid fabrik i
Motala, elektriska dammsugare m. m.
vid Lux-fabriken i Stockholm,
utom-bordsmotorer vid
Archimedes-fabri-ken i Sundbyberg, småmotorer vid
fabrik i Västervik samt
tunnplåts-artiklar vid fabrik i Säffle. Bolaget
äger fabriker även i Danmark,
England, Canada, Frankrike, Tyskland,
Australien, Sydafrika, Sydamerika
och Nya Zeeland. Antal anställda
vid de svenska fabrikerna ca 3 000,
— 3264.
Elektroly’s, sönderdelning av kemiska
föreningar i lösning genom elektrisk
ström, 816.
EIektroly’t, ämne, som i lösning eller
smälta gör denna ledande för
elektrisk ström genom att dissocieras i
joner, 802, 816.
Elektroly’tisk dissociatio’n,
elektroly-ters egenskap att delvis vara
uppdelade (dissocierade) i elektriskt
laddade, fritt rörliga partiklar, s. k.
joner.
Elektroly’tiskt bad, lösning avsedd för
utförande av elektrolys.
Elektromagne’t, en med en isolerad
trådlindning försedd järnkärna med
poler. Fungerar som magnet så
länge en elektrisk ström passerar
lindningen, 803.
Elektromagnetiska Ijusteorin, den av
C. Maxwell 1864 framställda tanken,
att ljuset liksom andra, besläktade
slag av strålning utgöres av
elektromagnetiska, transversella
svängningar. Maxwell beräknade från redan
kända data, att den
elektromagnetiska strålningens
utbredningshas-tighet borde vara 300 000 km/s,
vilket rätt väl stämmer med direkta
uppmätningar av ljusets hastighet,
1261.
Elektromagnetis’m, magnetism alstrad
av elektrisk ström. Detta fenomen
upptäcktes 1820 av dansken H. C.
örsted.
Elektrometallurgi, framställning och
raffinering av metaller med tillhjälp
av elektrisk energi.
Elektromästare, civilmilitär vid
flygvapnet med underofficers
tjänsteställning.
Elektron [-å’n], benämning på
lättmetall, bestående av 83—95 %
magnesium, 3—10 % aluminium och
mindre mängder zink, mangan och kisel.
Elektroner, elektriska
elementpartiklar med negativ laddning. E:s
massa är Visso av väteatomens. E. ingå
i all materia (med undantag för
övriga elementarpartiklar) och kunna
tillfälligt frigöras härur genom t. ex.
upphettning till hög temperatur, vid
metaller även genom bestrålning
med kortvågigt ljus. Strömmen
genom vakuum i t. ex. radiorör
utgöres av fria E., som genom katodens
upphettning och attraktionen frän
anoden drivas över till denna. Även
beta-strålning utgöres av E. Jfr
Positron, 207, 208 B, 1265.
ElektroniTc, läran om elektroner, hur
de frigöras, accelereras och styras.
Till E. hör elektronrörstekniken,
de fotoelektriska effekterna,
elektronoptiken osv., även i någon mån
lysrörstekniken, 818.
Elektronkano’n, anordning i t. ex. en
synkrotron eller en
katodstråleoscil-lograf för att alstra en avgränsad
elektronstråle. En E. består av en
glödkatod, omgiven av en (positivt
laddad) hylsa med ett hål i toppen.
Hylsan attraherar elektroner,
varvid ett knippe dylika fortsätter ut
ur hålet, 819.
Elektronmikroskop, en typ av
mikroskop som arbetar med
elektronstrålar i stället för ljusstrålar.
Elektronerna komma från en
elektronkanon, passera genom det tunna
preparatet, varefter de styras genom
en s. k. elektronoptik, i vilken
elektriska och magnetiska fält samverka.
Den förstorade skuggbilden kan
studeras på en fluorescensskärm. — E.
kunna ge en direkt förstoringsgrad
av 50 000 upp till ca 200 000, mot
maximalt ca 2 000 vid optiska
mikroskop, 261, 820, 2311 B, 2312.
Elektronrör, vakuumrör med två eller
flera elektroder, av vilka en
vanligen utgöres av en glödtråd,
uppvärmd medelst en separat
strömkälla och avsedd att emittera
elektroner (glödkatod). Till E. höra alla
slags radiorör, även dem som
användas till förstärkning och som
sändare, inklusive magnetroner osv.
Vidare televisionsrör och
katod-stråleoscillografer, fotoceller,
bildförstärkare m. m., 818, 2783.
Elektroskop [-å’p], instrument för
påvisande av elektriska laddningar.
Det s. k. guldblads-E. består av en
glasflaska i vilken från en ledare
två guldblad nedhänga. Då ledaren
laddas upp, skilja sig guldbladen
från varandra i en större eller
mindre vinkel. Denna kraftverkan
behöver ej anses vara resultatet av
någon »repulsion» utan förklaras
enklast genom att området mellan
bladen är fältfritt.
Elektrostatik, läran om elektriciteten
i vila, om elektriska laddningar och
deras kraftverkningar.
Elektrostål, stål framställt i elektrisk
ugn. Som råmaterial för E.
användes ofta en blandning av järnskrot
och tackjärn; eljest smält råstål. I
elektrostålugnar kan en viss
fosforrening ske genom tillsättning av
lämpliga slaggbildare, t. ex. kalk.
Elektrostängsel, elstängsel, en för
provisorisk avgränsning av betesmarker
använd lätt stängseltyp, bestående
av en enda oisolerad tråd, som
uppladdas till hög spänning ca 1 gång
per sekund. Tråden är i regel
försedd med trubbiga taggar, som
genomtränga djurens eljest isolerande
hårfäll. Laddningen kommer från
en högspänningsapparat, som lämnar
några tusen volts spänning men
eljest ofarlig elektrisk ström. Vare
sig apparaten är nätansluten eller
batteridriven måste den vara av
officiellt godkänd typ. S-märkt.
Elektroteknik, läran om
elektricitetens praktiska tillämpning. Indelas
av ålder i starkströmsteknik och
svagströmsteknik.
Elektroterapi’, medicinsk behandling
med elektricitet, särskilt vid vissa
muskel- och nervsjukdomar.
Elektrotomi’, kirurgisk operation med
diatermikniv.
Elemen’t. 1. I äldre naturfilosofi ett
av de fyra urämnen (jord, vatten,
luft och eld), av vilka alla andra
ämnen ansågs vara uppbyggda. —
2. Detsamma som Värmeradiator,
Värmeelement. — 3. Detsamma som
galvanisk cell. Innehåller två olika
elektroder som äro nedsänkta i en
elektrolyt, undantagsvis i var sin
elektrolyt, varvid dessa hållas
åtskilda genom porös
keramikcylinder. Den elektriska spänningen
beror väsentligen på de båda
elektrodmaterialens plats i den
elektroly-tiska spänningskedjan. Alla i
prak
tiken begagnade typer av E.
innehålla en depolarisator, ägnad att
bortskaffa det väte, som vid
belastning bildas vid pluspolen.
Elementa’r-, detsamma som Elementär.
Elementaranalys, fastställandet av de
grundämnen som ingå i en kemisk
förening.
Elementarandar, i den medeltida
mytologin övernaturliga väsen som
personifierade de fyra elementen: jord
(gnomer), vatten (undiner), luft
(sylfer, manliga, och sylfider,
kvinnliga), eld (salamandrar). De
ha beskrivits av Paracelsus.
Elementarläroverk, 1849—78
benämning på högre allmänt läroverk.
Elementarpartiklar, de minsta
partiklar av vilka atomerna äro eller
kunna vara uppbyggda. Dessa E.
anses f. n. vara: elektroner,
neutroner, positroner, protoner,
neutri-nos (hypotetisk partikel) samt
me-soner (mesotroner) av flera olika
slag. — Till E. kan man även räkna
de »strålningspaket» som kallas
fo-toner och vilkas storlek varierar
omvänt mot strålningens våglängd, 215.
Elementomvandling, ett grundämnes
omvandling till ett annat genom
förändring i atomkärnan. Sker
spontant hos radioaktiva ämnen men
kan även framkallas genom
»be-skjutning» med alfapartiklar,
deu-troner eller neutroner. Härvid kan
atomkärnan upptaga eller förlora en
eller flera protoner eller neutroner.
Består förändringen i att endast
antalet neutroner ökas eller
minskas, sker ingen egentlig E., utan
man erhåller en isotop av
ifrågavarande grundämne.
Elementä’r, fr., ursprunglig,
förberedande.
Elenius, Aino (f. 1905), finländsk
operasångerska (alt), en av Finska
operans främsta krafter. Framträdde
med egen konsert i Stockholm 1952.
Eleonora av Akvitanien (1122—1204),
fransk och engelsk drottning,
dotter till den siste hertigen av
Guien-ne, blev 1137 gift med Ludvig VII
av Frankrike men gifte 1152 om sig
med Henrik Plantagenet, från 1154
konung av England, varigenom
hennes franska arvländer, Akvitanien
och Poitou, tillföllo engelska
konungahuset.
Elers, Johan (1730—1813), diktare och
topograf, författare till ett stort
verk om Stockholm (4 bd 1800—01).
Eletta’ria cardamo’mum, familjen
inge-färsväxter, kardemummaörten i
Främre Indiens regnskogar, vars
frökapslar ge malabarkardemumma.
Eleusi’ne, tropiskt grässläkte. E.
co-raca’na, korakan eller fingerhirs,
odlas i Afrika och Asien som
spann-målsväxt.
Eleusinska mysterierna, mysteriespel
med anor från mykenska tiden, som
anordnades i staden Eleusis i Ättika,
Grekland. Senare höllos E. till
De-meters ära med de förnämsta
festligheterna förlagda till hösten.
In-vigningsriterna utfördes i
eleusinska helgedomens mysteriehall varpå
scener ur Demetermyten framfördes.
Jfr Mysterier.
Ele’v, fr. élève, lärjunge.
Elevatio’n, lat., upplyftande. 1. Det
moment i den katolska gudstjänsten
då mässklockan ringer efter
instiftelseorden och hostian upplyftes
under menighetens knäfall. — 2.
Höjd-inställningsvinkeln vid skjutning
med artilleripjäser.
Eleva’tor (lat. eleva’re, höja), hiss.
Elfenben. Elefanternas betar sakna
emalj och bestå alltigenom av
tand-ben, hårdare än vanligt ben och
genom sin färg och struktur
lämp
4148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
